När Norge var danskt fattades besluten i Köpenhamn. Nu är det Bryssel. Under danskarna visste vi vem vi hade att göra med: Regeringen var dansk, pengarna och makten gick till och från Köpenhamn. Nu finns det ett stort system som även danskarna och svenskarna är underkastade. Detta system har för länge sedan beslutat att islam hör hemma i Europa. Det är ingen mening med att jämföra nynazister och islamister.

För den brutala sanningen är att nazismen tillhör det förflutna. Den är en rekvisita för vänsterns kamp mot ”extremhögern”. Islam är inte bara här för att stanna. Islam legitimeras av makthavarna.

Det är lite smärtsamt att erkänna. Europa är oåterkalleligen förändrat. Något har satts i rörelse som bara kan stoppas av en motsvarande motkraft. Finns den?

Makthavarna har bakom stängda dörrar ändrat definitionen av yttrandefrihet så att den nu är i linje med Islam Nets.

När Lily Bandehy kritiserar Farhad Qureshi och Islam Net får hon höra:

Inte för att Bandehy inte har rätt att uttrycka sig, utan för att yttrandefrihet inte innebär frihet från konsekvenser när man sprider hat, misstänksamhet och demonisering av en hel befolkningsgrupp.

Nyckelordet är ”frihet från konsekvenser”. Att använda yttrandefriheten får konsekvenser. I dagens Europa kan muslimer öppet uttala dödshot eller till och med hylla mord utan att det får konsekvenser.

Men myndigheterna riktar in sig på européer som utnyttjar sin yttrandefrihet.

Detta har nu nått en institutionell nivå. Man kan jämföra det med inkvisitionen, som arbetade med ett index över förbjudna böcker.

Europarådet förbjuder ”hatpropaganda” för att skydda demokratin

Vi får en hybrid: Islam avvisade reformer och återvände till medeltiden. Dagens makthavare inspireras av marxismen plus Stasi-metoder. De är överens om en sak: Yttrandefriheten är ett hot. Med en sådan utgångspunkt ser många saker annorlunda ut. När man väl har övergett de principer som våra samhällen och styrelseskick bygger på, lämnar man sig själv öppen för instinktiv politik.

Antisemitismen har återigen återvänt till Europa och nu är det eliten och medierna som riktar in sig på den.

Gaza har uppenbarligen varit katalysatorn.

Gaza har blivit en symbol som de kan enas om.

Flera strömmar blir en stor flod: Woke och Gaza smälter samman och så kan det paradoxala hända att Palestina och Pride är på samma tåg.

Verkligheten betyder ingenting: Människorna som IS kastade ner från hustaken, eller ännu närmare: De homosexuella på Tingvolls asylboende på Sunnmøre som i veckan berättade om brutal mobbning och trakasserier, så allvarliga att flera har lämnat introduktionsprogrammet. Det betyder inte heller någonting.

För att eliten sedan länge har kapitulerat mentalt. De klarar bara av att mumla att ”så kan vi inte ha det”. Men ingenting händer.

Därför är fredagsbönen på Youngstorget en viktig minnesstund. Palestinakommittén är trots allt något annat än Muslimer för Palestina. Det är första gången muslimer direkt kopplar samman islam och Gaza. Inser vänsteraktivisterna konsekvenserna av detta?

Det här är något som inte bara händer i Oslo, vilket framgår av demokraternas primärval i New York, där socialisten/islamisten och antisemiten Mamdani vann. Han kommer sannolikt att vara deras kandidat i valet i november.

Om någon för inte så länge sedan hade sagt att New York City skulle kunna få en borgmästare som skulle införa en blandning av kommunism och islam hade alla skakat på huvudet. Men det är ett resultat av demokraternas politik. De har importerat miljontals illegala invandrare utan att bry sig om vilka de var. De ville bara behålla makten för evigt så att en politiker som Trump aldrig skulle kunna hota dem igen.

Nu riskerar den amerikanska judenhetens huvudstad, New York, att tas över av en islamist i stadshuset. Mamdani vill globalisera intifadan. Det som började som en protest vid Columbia University och på campus runt om i USA kan nu förvandla New York till något ännu mer radikalt.

Demokraterna är offer för en process som de själva har skapat, och det finns många judar bland dem: Dan Goldman är från New York, liksom Chuck Schumer. De har inte tvekat att underminera och sabotera för Trump, ända sedan 2016. Fabricerade lögner och åtal. När Trump gjorde tidernas comeback erkänner de inte folkets dom. De sitter över det och säger att Trump introducerar fascism. Fascismen har delegitimerats av historien. Demokraterna har alltså sagt att de har det moraliska mandatet att göra något mot Trump.

Den här självrättfärdiga våldsutövningen introducerades av jakobinerna efter franska revolutionen. Det logiska svaret på den fråga som jakobinerna ställde var giljotinen.

De visste att de hade rätt. Historien visade att de hade rätt direkt. De var, så att säga, förkroppsligandet av historiens marsch. Det var bara en fråga om att ta bort hindren: Av med deras huvuden! När klingan susade ner över deras halsar var det historien som talade. Vem tror att historien inte kan upprepa sig?

Många bär ved till elden. Jonas Gahr Støre kallade USA:s attack mot Iran för att USA tog sitt förnuft till fånga. Det var ett brott mot internationell rätt. Vad skulle han kalla Irans kärnvapenprogram?

Støre klipper ut just den del av verkligheten som passar honom eftersom han inte sitter i andra änden av Irans måltavla.

Den eftergivenhet som präglar EU är skräddarsydd för att islamister ska kunna ge sig på judar och alla frihetsälskande européer.

Vi har bara vår kunskap och vårt kritiska sinne. Det gör Støre och hans gelikar sårbara.

Støre vädjar nu till människors rädsla. Men han sänder helt andra signaler till Islam Net och Rabita-moskén. De hör vad han säger. Att han fördömer USA, som tror att de kan slå skiten ur Iran.

Fahad Qureshi skriver i Nettavisen i ett svar till Lily Bandehy att hon har rätt att använda sin yttrandefrihet, men att hon måste vara medveten om att ”yttrandefriheten har konsekvenser”. Det är där den nya principen kommer in i bilden! Om du säger något som är emot islam kommer du att få känna av konsekvenserna. Det finns många sätt som detta kan ske på. Qureshi utvecklar inte detta närmare. ”Men vi vet hur det går till. Den som lever gömd eller med polisbeskydd. Det är inte människor som Qureshi, det är Geert Wilders, Lars Hedegaard. Det är Charlie Hebdo, Lars Vilks, Kurt Westergaard, Samuel Paty.

Dessa är Europas martyrer och hjältar.

Støre och Stoltenberg kommer aldrig att hedra dem.

Men det gör vi. Vi minns bättre och bättre och förstår mer och mer vad vi står inför.

– 24 år efter den 11 september nominerar NYC en kandidat som försvarar terrorismen