×

Kommentarer

I juni blev den populäre konservative presidentkandidaten Miguel Uribe Turbay skjuten. Han avled av sina skador i augusti. Samma månad dömdes landets president från 2002 till 2010, den konservative Álvaro Uribe, till tolv års husarrest för att ha ”påverkat vittnen” i ett fall som rörde påstådda kopplingar till en paramilitär grupp på 1990-talet.

Miguel Uribe och Álvaro Uribe delade inte familjeband – namnet är inte ovanligt i Colombia, det har baskiska rötter – men de hade något annat gemensamt; de var politiska allierade i sin kamp för lag och ordning, för rättsstaten, familjen och kyrkan – och de hyllade båda El Salvador och Nayib Bukeles mirakulösa upprensning av gängkriminalitet och extremt våld.

Rättslig förföljelse och ett politiserat rättsväsende

Domen mot Álvaro Uribe saknar motstycke i Colombias historia. Den mycket politiserade 13-åriga processen avslutades med en 10-timmars session där domaren läste upp domen mot högerpolitikern.

– Jag vill säga till Colombia att rättvisan har segrat, sade domaren avslutningsvis och tillade att hela domen omfattar cirka 1.000 sidor.

Uribe har överklagat domen och på tisdagen den 19 augusti beslutade Superior Tribunal i Bogotá att häva husarresten medan överklagandet behandlas – vilket förväntas ske i mitten av oktober 2025.

Álvaro Uribe utnyttjade sin nyvunna frihet för att omedelbart besöka Miguel Uribes grav – något som på sociala medier hyllas som ett stort ögonblick i Colombias historia.

– Den småaktiga domaren vägrade till och med att låta honom delta i begravningen:

Domen kommer mindre än ett år före presidentvalet 2026, som Álvaro Uribes politiska allierade, Miguel Uribe, beräknades vinna innan han sköts.

73-årige Álvaro Uribe, tillsammans med sina anhängare, hävdar sin oskuld och kallar processen för juridisk förföljelse och politiserad rättvisa. Motståndarna firade domen som ett välförtjänt nederlag för en man som de i decennier har anklagat för att ha kopplingar till högerorienterade paramilitära grupper – men som aldrig har dömts för något brott.

Rättegången kretsade kring en anklagelse om att han försökt påverka vittnen för att misskreditera anklagelser om att han hade kopplingar till paramilitära grupper.

Högsta domstolen slog 2018 fast att Cepeda hade samlat in information från tidigare paramilitärer, men utan att utöva påtryckningar eller betala dem. Enligt domstolen var det Uribe och hans allierade som hade utövat påtryckningar på vittnena.

Åklagarsidan har två gånger begärt att fallet ska läggas ned, men detta har avvisats av domarna.

Rättegången mot Uribe har kritiserats skarpt av USA:s utrikesminister Marco Rubio. Uribe hade en nära relation med USA under sina två perioder som president.

– Uribes enda brott har varit att outtröttligt kämpa för sitt hemland. Radikala domares politiserade användning av Colombias rättsväsende har skapat ett oroväckande prejudikat”, skrev Rubio på X.

Colombias inbördeskrig började på 1960-talet. Det involverade armén, vänstergerillor som FARC och ELN samt paramilitära grupper.

När Uribe tillträdde som president 2002 kontrollerade FARC stora delar av landet. Uribe inledde en intensiv militär kampanj mot FARC som resulterade i att gruppen förlorade kontrollen över stora delar av sitt territorium och framstod som militärt försvagad. Han anklagas för att ha samarbetat med paramilitära grupper i kampen mot vänstergerillan.

Uribe förhandlade fram avtal om demobilisering av paramilitära grupper. Under 2006 lade över 30.000 ner sina vapen. Inbördeskriget i Colombia var en av världens längsta och blodigaste interna konflikter, med mer än 220.000 döda och miljontals fördrivna. Det avslutades officiellt med ett fredsavtal mellan regeringen och FARC 2016, men landet präglas fortfarande av våld, drogkarteller och en osäker fred.

Den kommunistiske stadsgerillakrigaren Gustavo Petro

Gustavo Petro, Colombias nuvarande president, har en bakgrund som medlem i den socialistiska stadsgerillan Movimiento 19 de Abril (M-19), en grupp som var aktiv i Colombia från 1970-talet till 1990-talet.

Petro gick med i M-19 när han var 17 år gammal och studerade ekonomi vid Universidad Externado de Colombia. Han beskriver sin tid i M-19 som en period då han trodde att en väpnad revolution skulle kunna förändra Colombias politiska och ekonomiska framtid. Han säger sig ha varit en god gerillasoldat – han förnekar att han varit direkt involverad i militära operationer; han begränsar sin roll till att delta i logistik och vapenförvaring.

M-19 lade ner sina vapen 1990 efter att ett fredsavtal förhandlats fram med den colombianska regeringen. M-19 omvandlades sedan till ett politiskt parti, AD M-19, Alianza Democrática M-19.

Petro var en del av omvandlingen och började sin politiska karriär i AD M-19.

– Gustavo Petro, gerillasoldat och kommunist. Ja, han tillhörde den väpnade gruppen M19. Ja, denna grupp stöddes och tränades av den kubanske kommunistiske diktatorn Fidel Castro. Han kan inte bli arg om han blir kallad mördare och kommunist. ”Sanningen är inte syndig, men obehaglig” – eller ”sanningen är aldrig sorglig, det är bara det att den inte kan ändras”. Att bli arg för att folk kallar dig för mördare och kommunist är som en elefant som blir arg för att Milei säger att den har en snabel”, twittrar El Viejo Libertario:

Gustavo Petro kritiseras för att ha minskat säkerheten kring Miguel Uribe strax före mordet. Mordet ses som en direkt attack mot Colombias politiska höger och det spekuleras i att det var ett politiskt drag.