Stavangerkatedralen är 900 år gammal – men varför finns det en babylonisk avgud på trappan?

Jag kan inte låta bli att undra. I Babylon var statyer inte bara dekoration eller konst – de var gudarnas hem. Prästerna tog hand om dem som levande varelser: renade dem, klädde dem, gav dem mat – som om gudarna faktiskt bodde i stenen. Det var en verklig närvaro.

Nu, 2025, firar Stavangers domkyrka 900 år. En historisk kyrka, full av kristen tro och tradition. Men vad möter oss inte långt från kyrktrappan? En fyra meter hög replik av en Lamassu-skulptur – en babylonisk portvakt, en idol med människohuvud, oxkropp och fågelvingar. En figur som på sin tid skulle skydda templen från onda andar.

Vad gör den här hedniska väktaren där, precis där, framför Norges äldsta katedral i kontinuerlig användning? Det känns nästan som en provokation.

De senaste åren har kyrkan öppnat upp för många nya saker – yoga, välsignelse av homosexuella äktenskap, praktiker hämtade från andra trosriktningar. Men det känns som om vi står vid ett vägskäl: Ska vi verkligen lyfta upp en babylonisk avgud där evangeliets budskap borde lysa som klarast?

Jag tänker på berättelsen om israeliterna som gjorde guldkalven, en avgud som de föll för direkt efter att ha blivit räddade från Egypten. Det påminner oss om hur lätt det är att falla tillbaka i avgudadyrkan – och hur farligt det kan vara för vår tro.

Det faktum att vi idag bygger en sådan avgud precis vid katedralens trappa lämnar en dålig smak i min mun. Det känns som att vi upprepar gamla misstag, som ett slags förräderi mot den tro vi ska bevara.

Vi ser den här trenden över hela världen: Babyloniska grindvakter reser sig framför maktens centrum i Berlin, Washington, Manhattan – och nu Stavanger.

Är detta bara ett neutralt kulturmonument, eller öppnar vi portarna till något mörkare?

Jag ber att våra ledare i kyrkan ska ha visdom och styrka att hålla fast vid Bibelns sanna budskap. Att vi tillsammans står upp för Kristi kors och låter det vara centrum för vår tro.

Låt oss vårda vårt andliga arv. Kristendomen och Bibeln är det som verkligen binder oss samman. Vi får inte låta hedniska statyer stänga portarna till våra hjärtan och vår kyrka.