I det senaste propagandakriget mot Israel, om den påstådda avsiktliga svälten av barn i Gaza, deltar de statligt betalda medierna i Norge med NRK i förarsätet. Det är en vild tävling för att se vem som kan fördöma Israel mest. Men även om lögnen om svält återigen visade sig vara ett misslyckande, fanns den kvar, trots att den motbevisats. En ny undersökning av den tyska tidningen Süddeutsche Zeitung dokumenterar att Hamas-bilderna, som norska medier också har använt för att anklaga Israel, till stor del är förfalskningar. Tidningen presenterar flera bevis för att många bilder är iscensatta eller noggrant inramade för att tjäna Hamas’ propaganda. Bland annat dokumenteras att Gazafotografen Anas Zayed Fteiha organiserar falska iscensättningar av arabiskt lidande.

Sedan släppte Hamas en video av två svältande israeliska gisslan, varav den ena tvingades gräva sin egen grav. Med dessa videor har Hamas inte bara skjutit sig själv i foten, utan också alla som okritiskt har spridit Hamas propaganda, inklusive norska medier. Trots den mycket begränsade medieuppmärksamheten kring dessa två gisslan får världen se någon verkligen svälta i Gaza. Detta är ett bra exempel på att vi i första hand har en statligt finansierad propagandaapparat som många människor idag inte längre litar på.

I en normal värld skulle man förvänta sig en kritisk självreflektion över mediernas hyckleri. De litar oreserverat på Hamas lögner, trots att fakta är lättillgängliga för alla som bryr sig om sanningen. Norge går rakt i fällan när det gäller Israel, mycket på grund av att vi knappt har fria medier i landet. Nästan alla är beroende av statliga medel och levererar det som politikerna betalar dem för. Under sådana förhållanden är det inte lätt att utveckla oberoende journalistik. Så när en lögn mot Israel avslöjas sopas avslöjandet under mattan. Horden trampar på sanningen och hoppar till nästa attack, som nu mot den norska Oljefondens investeringar i israeliska bolag.

Den storm som vissa politiker och media skapade i veckan kring kravet på en selektiv bojkott av Israel belyser återigen det moraliska felslut som vissa judehatare gömmer sig bakom. De borde bara bojkotta Israel. Inte Turkiet, som ockuperar både stora delar av Kurdistan och halva Cypern. Inte Kina, som ockuperar hela Tibet. Inte araberna, som ockuperar Sudan och genomför det kanske största folkmordet i modern tid. Inte Iran, som ockuperar delar av Kurdistan och förklarar att dess högsta nationella mål är att utrota Israel och alla världens judar.

Sammantaget framstår denna våldsamma kamp mot Israel som irrationell. Hur kan man ta en sådan hänsynslös och ensidig kritik av Israel på allvar när den bevisligen bygger på Hamas propaganda och historieförfalskning?

Politikernas ansvar

Huvudproblemet ligger i ledarskapet. Vi har en statsminister som verkar tro att Israel inte har någon rätt att försvara sig mot terrorister som Hamas och Iran. Vår utrikesminister är den första personen som förklarats persona non grata av Israel och har sedan länge varit bannlyst från allt som har med den arabisk-israeliska konflikten att göra. Istället för att ändra sin inställning försöker han ständigt hitta bakdörrar där han kan uttrycka sig och göra påståenden som inte håller vatten, om något han inte kan påverka. Tillsammans har dessa två sett till att vår kung inte condolerade judarna efter oktobermassakern. Är det konstigt att en rabbin nyligen blev spottad på i centrala Oslo, på Bogstadveien? Väntar våra politiker med att ta ansvar till den dag då judiskt blod åter flödar på våra gator?

Utrikesminister Barth Eides senaste reaktion på en artikel i Aftenposten tyder på desperation. I ett svar på Aftenpostens kommentator Harald Stanghelles kommentar om tvåstatslösningen tog han tillfället i akt att nämna Israel 11 gånger, medan terrororganisationen Hamas bara nämns en gång, och att skapa ett falskt intryck av att det är Israel som är ett hinder för en tvåstatslösning. Han berömmer sig själv för att ha sett till att Norge är ett av de få demokratiska länder som erkänner ett ”Palestina” som aldrig har existerat i historien, vilket placerar Norge tillsammans med de flesta diktaturer som är medlemmar i FN. Sedan skryter han med att ha deltagit i en Palestinakonferens i det genomkorrupta och antisemitiska FN.

Bland de få demokratiska västländer som är för en palestinsk stat är det värt att nämna Spanien och Irland, som är bland de mest antisemitiska länderna i Europa idag. De övriga, som Frankrike, England, Nederländerna, Belgien och Kanada, är länder med betydande islamistiska grupper som står bakom våldsamma uppror mot demokratin, mot judar och mot alla som försöker införa dem, och som gradvis kommer att bestämma var skåpet ska stå. Varför vill Gahr Støre och Barth Eide tvinga in Norge i detta sällskap?

Krav för statsbildning

Vi förutsätter att Barth Eide är medveten om att ett av kraven för en acceptabel statsbildning är ett sammanhängande territorium, och dessutom en politik som är diametralt motsatt den som PLO och Hamas står för och öppet deklarerar. Varken PLO eller Hamas är intresserade av att lämna sina terroristorganisationers fristad och agera som en stat med de skyldigheter som det innebär. Så varför kämpar Barth Eide för något som Hamas och PLO själva inte vill och som inte gynnar Norge på något sätt alls?

Nya uppgifter för ICC

För närvarande betalar PLO löner till terrorister via PA på en linjär skala. Ju fler judar man har mördat, desto högre blir lönen. Bara detta kommer att kräva straffrättsliga sanktioner från Internationella brottmålsdomstolen (ICC), oavsett hur terroristvänlig den kan vara. Finansiering och belöning av terroristbrott som utförs av en stat måste bestraffas i enlighet med Romstadgan. I artikel 25.3 c i stadgan fastslås att:

”3. Vid tillämpningen av dessa stadgar skall en person vara straffrättsligt ansvarig och kunna straffas för ett brott inom domstolens jurisdiktion om den personen:

1. 1. med avsikt att underlätta begåendet av ett sådant brott, hjälper, främjar eller på annat sätt bistår vid begåendet eller försöket att begå brottet, inklusive genom att tillhandahålla medel för att begå brottet … ”

Barth Eide och de olika diktaturernas accepterande av ”Palestina” utökar faktiskt Israels möjligheter att tvinga ICC att pressa dessa terrororganisationer att följa internationell rätt. Israel har hittills inte varit tillräckligt duktiga för att använda folkrätten offensivt mot dem, trots att PA redan 2015 registrerade sig under ICC:s jurisdiktion, vilket Israel självt inte har gjort.

I själva verket kan Israel redan nu kräva att ICC tar ställning till de löneutbetalningar till terrorister som finansieras av PA. På samma sätt kan offer för terrorism kräva internationella rättsliga åtgärder mot terroristorganisationer, högre palestinska arabiska tjänstemän, stater, organisationer och individer som är inblandade i att planera, underlätta eller stödja terrorism på olika sätt. Detta inkluderar stater som Norge, som under ett antal år har kanaliserat enorma summor pengar genom ett nätverk av «humanitärt bistånd», bland annat, kan anses av både Israel och terrorismens offer att hållas ansvariga.

Lösningen på Gazakriget är enkel

Det finns ingen anledning att tro att PLO eller Hamas frivilligt kommer att ta på sig den rättsstatliga tvångströjan att förlora sin terroristidentitet. Eftersom alla deras terroristhandlingar då kommer att vara lätta att bevisa som krigsförbrytelser.

De som stödjer Hamas idag stödjer ett brutalt förtryck av de civila i Gaza, som har varit i Hamas klor sedan 2005 och i UNRWA:s klor sedan 1950. Lösningen för att få slut på kriget i Gaza är mycket enkel: Hamas måste släppa gisslan och lägga ned sina vapen. De som verkligen bryr sig om de civila i Gaza och den israeliska gisslan, som är oskyldiga offer i detta krig, måste sätta press på Hamas, som missbrukar dem som levande sköldar.

Om Norge hade rätt att attackera Libyen, som aldrig utgjorde något hot mot Norge, är det kristallklart att Israel har sin fulla rätt att befria sin gisslan och försvara sig mot terrorister som uppenbarligen har folkmordsavsikter.