”Soffliggarna” växer snabbt i Norge och den historiskt höga andelen icke-röstare utgör nu cirka 23 procent av väljarkåren.

En ny rapport från Statistisk Sentralbyrå (SSB) i Norge visar att valdeltagandet bland låginkomsttagare är lågt, 63 procent, medan det för den ekonomiska eliten är över 90 procent.

En ny rapport från Statistisk Sentralbyrå (SSB) visar att valdeltagandet bland låginkomsttagare är så lågt som 63 procent, medan det för den ekonomiska eliten är över 90 procent. Bland invandrare var valdeltagandet nere på 38 procent i kommun- och landstingsvalet 2023.

Klassekampen har träffat ett antal väljare som av olika anledningar väljer att stanna kvar i soffan på valdagen. De berättar om en förtroendebrist som gjort att de inte längre tror på det politiska systemet.

Brist på förtroende och brutna löften

Odd Petter Strøm Solhaug (32), som är funktionshindrad och har blivit mobbad hela sitt liv, säger att han inte längre litar på systemet.

– Att jag inte röstar beror inte på att jag är lat, det beror på förtroendet. Det har brutits, säger Solhaug, som har upplevt att politikernas löften om bättre välfärdssystem och psykisk hälsa har brutits.

Han har också tappat förtroendet för Nav och befarar att ett grupprogram med lågt tröskelvärde som han deltar i ska läggas ned. Han säger att politikernas löneförhöjningar och utlandsresor provocerar honom.

– Jag inser att vi måste hjälpa människor som drabbats av krig, men det får inte ske på bekostnad av den norska befolkningen, säger han.

Trött på politiskt tjafs

Anne Berit ”Abby” Engh (43), som arbetar i skolan som speciallärare, har starka åsikter om politik, men sitter länge på staketet. Hon är trött på vad hon beskriver som ”amerikanska förhållanden” i debatterna och säger att hon tidigare istället har röstat blankt.

– Jag känner inte att något av partierna träffar mig, säger Engh, som gått från att rösta SV till att luta sig mer mot de borgerliga partierna.

Hon berättar om nedskärningar på förskolor, skolor och simhallar och att det råder brist på specialpedagoger i skolan, vilket gör att hon får blåmärken på jobbet.

Skeptiker och systemkritik

En av dem som är skeptisk till politik är frilansaren Christopher Wiedswang (48). Han har röstat tidigare, men ångrar sig nästan varje gång. För honom handlar det om att han inte känner sig representerad av de professionella politikerna i Stortinget. Han är kritisk till ett system som han anser har fallit sönder och som han vill reformera.

– Demokrati är förmodligen det bästa av alla dåliga system, säger han.

Wiedswang är angelägen om att folket ska få ett mer direkt inflytande och att det inte bara ska vara professionella politiker i Stortinget som har sin egen agenda.

Professor Malnes: – Inte ett mål att alla röstar

Professorn i statsvetenskap Raino Malnes (70) håller inte med om röstningsmantrat, som säger att det är ett mål i sig att så många som möjligt röstar. Han menar att det i en tid av polarisering kan vara bättre för vad han uppfattar som ”oansvariga väljare” att stanna hemma.

– Det är skrämmande att så många människor röstar på kandidater som ger efter för auktoritära idéer. Det finns ingen anledning att berömma deras användning av rösträtten, avslutar Malnes.