Sedan den islamiststödda kuppen 2024 som satte Muhammad Yunus vid makten har Bangladesh upplevt ett aldrig tidigare skådat angrepp på pressfriheten. Journalister har ställts inför rätta på falska anklagelser, misshandlats i rättssalar och kriminaliserats enligt den vaga antiterrorlagen.

I åratal har Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan varit synonymt med brutal tystnad av oliktänkande, vilket har förvandlat hans land till ett av världens största fängelser för journalister. Idag är det chockerande att Bangladesh – som en gång hyllades som en moderat muslimsk demokrati – följer samma farliga väg under den icke-valda, militärstödda regimen av nobelpristagaren Muhammad Yunus.

Sedan den islamiststödda kuppen 2024 som satte Yunus vid makten har landet bevittnat ett aldrig tidigare skådat angrepp på pressfriheten. Journalister har dragits inför rätta på falska anklagelser, misshandlats i rättssalar och kriminaliserats enligt den vaga antiterroristlagen. De en gång så livliga bangladeshiska medierna, som länge varit kända för sin motståndskraft, kvävs nu under ett regime som alltmer speglar talibanernas auktoritära styre.

Detta är en tragedi, inte bara för Bangladesh. Förtrycket i Bangladesh får långtgående konsekvenser för den bräckliga säkerhetsbalansen i Sydasien, för USA:s strategiska intressen i Indo-Stillahavsområdet och för Indiens kamp mot islamistisk extremism längs dess sårbara östra gräns. Tystandet av Bangladeshs medier handlar inte bara om censur – det är en del av en större omvandling av landet till en grogrund för radikal islamistisk politik som hotar stabiliteten i hela regionen.

Bangladesh: Den nya fängelsevakten för journalister

Enligt Deutsche Welle:

”Det har förekommit mer än 354 fall av trakasserier mot journalister, 74 fall av våld har rapporterats, 113 brottsanmälningar har gjorts och 167 journalister har fått sina presslegitimationer indragna, enligt rapporten från [Rights and Risks Analysis Group].”

Föga förvånande avfärdade Yunus tjänstemän rapporten som ”en grovt missvisande desinformation”. Men sådana förnekanden har blivit rutin. Från förtryck av minoriteter till hot mot journalister, förnekar regimen konsekvent det som är synligt för blotta ögat.

Beh Lih Yi, Asienprogramkoordinator vid Committee to Protect Journalists, har fördömt förtryckarkampanjen:

”Vi är oroade över de uppenbart grundlösa arresteringarna och brottmålen mot journalister, samt incidenterna där mediegruppers kontor har utsatts för vandalism. Dessa angrepp på pressfriheten måste upphöra. De skapar en avskräckande effekt på medierna.”

Den avskräckande effekten är naturligtvis avsiktlig. Genom att kriminalisera pressen demonterar Yunus just de institutioner som skulle kunna ställa hans interimistiska regim till svars, samtidigt som han stärker islamistiska grupper som trivs i mörkret.

Fallstudie: Arresteringen av Monjurul Alam Panna

Arresteringen av journalisten Monjurul Alam Panna den 28 augusti 2025 illustrerar det nya klimatet av rädsla. Panna greps i auditoriet på Dhaka Reporters Unity medan han deltog i en diskussion om ”Vår stora befrielsekrig och Bangladeshs konstitution”. Programmet stördes våldsamt av demonstranter som redan hade hotat evenemanget online.

Internationella journalistförbundet fördömde gripandet av Panna och noterade att han och 15 andra hade gripits på grund av påhittade anklagelser. I domstolen dagen därpå paraderades Panna i skottsäker väst och hjälm som om han vore en farlig terrorist. Den 4 september cirkulerade chockerande bilder av poliser som strypte honom inne i domstolsbyggnaden. Budskapet var otvetydigt: i dagens Bangladesh används till och med rättsväsendets väggar som vapen mot medierna.

Pannas fall är inte unikt – det är ett symbol för hur Yunus-regimen kriminaliserar journalistik i sig.

Extremister frodas medan journalister tystas

Den mest oroande paradoxen är att medan oberoende journalister tystas, åtnjuter islamistiska extremister allt större frihet. Ansar al-Islam, Al-Qaidas bangladeshiska gren, rättfärdigar öppet mord på sekulära författare och bloggare genom att stämpla dem som ”islams fiender”. Dessa extremistiska narrativ tolereras, om inte uppmuntras, av statens ovilja att konfrontera dem.

I juli 2025 lovade det politiska partiet Islami Andolan Bangladesh – med smeknamnet ”Monai-öns församling” och förespråkare av islamisk sharialag för Bangladesh – att omforma landet efter bilden av det talibanstyrda Afghanistan.

Jamaat-e-Islami, Yunus viktigaste politiska allierade, driver också samma mål samtidigt som man stöder den icke valda interimsregeringens obegränsade mandatperiod. Kombinationen av statligt förtryck och islamistisk radikalism förvandlar Bangladesh till en tickande tidsbomb för Sydasien.

Global oro och människorättsorganisationers varningsrop

Hårda tag har väckt internationell kritik. Tidigare i år utfärdade en koalition av stora människorättsorganisationer – däribland Amnesty International, ARTICLE 19, Human Rights Watch, PEN America och Committee to Protect Journalists – ett gemensamt uttalande där de varnade för eskalerande attacker:

”Vi noterar med oro antalet arresteringar och incidenter av trakasserier och våld mot individer och människorättsförsvarare som utövar sin rätt till yttrandefrihet i Bangladesh. Regeringen har en skyldighet att garantera rätten till yttrandefrihet, inklusive att skydda människor från attacker från icke-statliga aktörer”.

Internationella samfundet för mänskliga rättigheter tillade:

”Bangladeshs livliga medielandskap står inför ett alltmer alarmerande hot, med en oroande ökning av våldsamma attacker och rättsfall riktade mot journalister.”

Organisationen noterade vidare att polisen och politiska aktivister har slagit journalister med käppar och hammare, vilket placerar Bangladesh bland de farligaste länderna för journalister i Sydasien.

Strategiska farhågor för USA

För Washington är förföljelsen av journalister i Bangladesh inte bara en människorättsfråga – det är en fråga av strategisk brådskande karaktär. USA har länge betraktat Bangladesh som en partner i sin Indo-Stillahavsstrategi, särskilt som en motvikt till Kinas växande inflytande i Sydasien. Yunus beroende av islamistiska allierade som Jamaat-e-Islami undergräver denna roll genom att driva Bangladesh in på en bana som sannolikt kommer att göra landet fientligt mot USA:s intressen.

Om Bangladesh sjunker ytterligare in i auktoritarism och islamistisk radikalisering riskerar det att bli ett nytt Afghanistan – en fristad för extremistgrupper med transnationella ambitioner. En sådan utveckling skulle inte bara destabilisera Sydasien utan också äventyra USA:s säkerhetsintressen i hela regionen. Washington har inte råd att förbli tyst medan en icke-vald regim demonterar demokratin och tystar medierna i Bangladesh.

Indiens växande oro

För Indien står ännu mer på spel. Bangladesh delar en lång, porös gräns med Indiens känsliga nordöstra delstater, där separatistiska uppror och kommunala spänningar sjuder. Ett Bangladesh som följer talibanernas modell skulle utgöra en grogrund för gränsöverskridande terrorism och underblåsa instabiliteten i Assam, Västbengalen och Tripura.

Indiska underrättelsetjänster har redan varnat för att Jamaat-e-Islami och andra islamistiska grupper försöker infiltrera nordöstra Indien med stöd av Pakistans underrättelsetjänst Inter-Services Intelligence. Den systematiska tystningen av Bangladeshs medier, genom att eliminera de vakthundar som skulle kunna avslöja sådana subversiva komplotter, påskyndar bara denna fara.

Indien har investerat kraftigt i regionala samarbetsprojekt, energisamarbete och samordning av terrorismbekämpning med Bangladesh. Alla dessa vinster är nu i farozonen. Om Dhaka förvandlas till en fristad för extremister under skydd av Yunus auktoritära styre, kan New Delhi tvingas att radikalt ompröva sin säkerhets- och diplomatiska hållning.

Demokratin under belägring

Oberoende medier betraktas allmänt som demokratins fjärde pelare. Men under Yunus styre håller den på att systematiskt monteras ned. Ironiskt nog leder Yunus – som en gång hyllades som nobelpristagare – nu en av de hårdaste angreppen på yttrandefriheten i Bangladeshs historia. Hans regerings användning av rättsväsendet, polisen och islamistiska grupper för att undertrycka oliktänkande visar hur långt landet har avvikit från sina tidigare demokratiska normer.

Yunus har lovat att hålla val i februari 2026, men hans islamistiska allierade har redan signalerat sin avsikt att sabotera processen. Om medierna förblir tystade och journalisterna förblir fängslade är vägen klar: Bangladesh kommer att berövas sin demokrati och dess folk kommer att berövas sin röst.

Bangladesh står vid ett farligt vägskäl. Förföljelsen av journalister under Yunus är inte bara ett angrepp på yttrandefriheten – det är ett medvetet nedmonterande av demokratin i sig. För varje dag som Monjurul Alam Panna och andra journalister sitter fängslade kommer Bangladesh närmare att bli ett nytt talibanstyrt Afghanistan.

Det internationella samfundet har inte råd att tiga. Washington måste inse att ett radikaliserat Bangladesh undergräver dess Indo-Stillahavsstrategi, medan New Delhi måste förbereda sig på de allvarliga säkerhetsrisker som sannolikt kommer att sprida sig över dess gränser. Både USA och Indien, tillsammans med Europa och andra demokratier, måste tala med en röst: journalistik är inte ett brott, och att tysta pressen är ett svek mot grundläggande gemensamma värderingar.

Om Yunus regim inte utmanas nu kommer Bangladesh inte bara att förlora sin demokrati – det kommer också att exportera instabilitet till hela Sydasien. Världen måste agera – utan tvekan – innan frihetens röst i Bangladesh tystas, kanske för alltid.

Salah Uddin Shoaib Choudhury är en prisbelönt journalist, författare och redaktör för tidningen Blitz. Han är specialiserad på terrorismbekämpning och regional geopolitik. Följ honom på X: @Salah_Shoaib