I takt med att stödet från vännerna minskar uppmanar Israels premiärminister Benjamin Netanyahu sitt folk att acceptera en ny verklighet.

Gamla vänner i Europa har vänt sig mot Israel. Västeuropeiska huvudstäder fylls av Hamasanhängare som bär palestinska flaggor, ofta tillsammans med vänsterradikaler som föraktar både Israel och judar.

Nya allierade i arabvärlden utvärderar om de har gjort ett misstag. Donald Trump kan förbli ett säkert kort, men Israel förlorar också stöd bland vanliga amerikaner, enligt The Telegraph.

Enkäter visar att mer än hälften av de vuxna amerikanerna nu har en negativ syn på Israel och missnöjet växer bland både demokrater och republikaner.

Denna förlust av förtroende kanske inte har omedelbar betydelse, men om Israel blir en inhemsk politisk ansvar, kan det årliga amerikanska militära stödet på 2,8 miljarder pund vara i fara under en framtida president som är mindre välvillig än Trump.

Förra allierade, inklusive Storbritannien, kämpar för att erkänna den palestinska staten.

Ett växande antal länder vill erkänna en palestinsk stat

Kämpar för livet på flera fronter

Benjamin Netanyahu leder ett land som kämpar för sitt liv, både mot Hamas, men också mot en alltmer fientlig omvärld. Som vanligt är det FN som går i spetsen för hatet mot Israel. Dessutom växer det interna motståndet mot kriget.

Även innan världens ledare samlades till FN:s generalförsamling på måndagen för att fördöma det utvidgade kriget i Gaza hade Israels premiärminister uppmanat sitt folk att acceptera en ny verklighet.

”Obegränsad migration” hade skapat ”mycket krigförande” muslimska minoriteter i Europa, hävdade han i ett tal förra veckan och tvingade tidigare lojala allierade att anta anti-israelisk politik. Under hot om sanktioner och vapenembargon hade Israel inget annat val än att bli ekonomiskt och militärt självförsörjande och bli ett ”super-Sparta”, en fästning stängd för omvärlden.

Till slut fick även Sparta ge vika, trots sina heroiska soldater. Deras makt blev för stor. Kan samma sak hända med Israel? Än så länge finns det inte mycket som tyder på en sådan utveckling.

Israels finansmarknader reagerade på Netanyahus uttalanden. Landet, som har stoltserat med att vara en ”start-up nation” med rötter i globalisering och liberalism, upplever både en intern splittring och en stigande ilska över bristen på stöd från tidigare vänner.

”Isolering är inget öde”, säger Yair Lapid, Israels oppositionsledare. ”Det är resultatet av Netanyahus och hans regerings felaktiga och misslyckade politik.”

Detta är ett tecken på den inre splittringen, att politiska motståndare utnyttjar en krigssituation för att attackera varandra, istället för att stå enade mot en gemensam yttre fiende.

Många klandrar Netanyahu för att ha förvärrat situationen genom att förlänga ett krig som två tredjedelar av israelerna vill avsluta, enligt opinionsundersökningar.

För vissa i hans koalition är isolering ett pris som är värt att betala. Genom att ignorera västerländsk kritik har de föreslagit att svara på Storbritanniens, Frankrikes, Kanadas, Australiens, Belgiens och Portugals erkännande av en palestinsk stat genom att göra skapandet av en sådan stat omöjlig.

Norge var tidigt ute och Sverige har också erkänt den icke-existerande staten Palestina. Finland och Danmark är fortfarande tveksamma, tillsammans med viktiga EU-länder som Tyskland och Italien.

Bezalel Smotrich, Israels finansminister, uppmanade nyligen till annektering av alla utom 18 procent av Judéen och Samarien (Västbanken), vilket skulle lämna endast sex städer som isolerade palestinska öar.

Ett sådant agerande skulle naturligtvis krossa Västs dröm om en tvåstatslösning, men det är en dröm som inte delas av vare sig Israel eller dess palestinska motståndare. Tvåstatslösningen har länge varit världssamfundets favoritlösning på Israel/Palestina-konflikten, men när parterna i konflikten inte är intresserade framstår idén som ett slöseri med tid och energi.

Israels regering verkar i stort sett ignorera vad EU-länderna kommer fram till. Men de kan inte ignorera hur arabländerna reagerar.

År 2020, under Trumps första mandatperiod, normaliserade Israel relationerna med Förenade Arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan enligt Abrahamavtalet, som har blivit centralt för landets regionala säkerhet.

Relationerna med Förenade Arabemiraten är avgörande, både för att motverka Iran och för handel. Men tidigare i september varnade Förenade Arabemiraten för att en annektering av Västbanken skulle vara en ”röd linje” som skulle sätta stopp för den regionala integrationen.

Israels position i Gulfregionen har redan skakats av kriget mot Iran och sedan av flygattackerna mot Hamas politiska ledning i Qatar den 9 september.

Många Gulfstater fruktar att Netanyahus ambitioner utgör ett betydande säkerhetshot mot regionen och överskuggar den fara som ett nu försvagat Iran utgör.

– Israels omvandling ”från David till Goliat” har lett till att regionala ledare i allt högre grad ser landet som ”fienden”, säger Mohammed Baharoon, generaldirektör för B’ huth, en Dubai-baserad tankesmedja som ger råd till Emiratis regering.

– Om du tittar på det genom prismat vän och fiende kan du se att Iran har gått från att vara en fiende till en vän, och Israel från en vän till en fiende.

Netanyahus regering tar varningarna från Emiraten på allvar och har tonat ner talet om att annektera Judeen och Samarien, enligt Financial Times.

Europeisk bojkott kan orsaka problem

Även om Israel fortfarande har Trumps stöd är en fullständig europeisk bojkott fortfarande ett hot. Nästan en tredjedel av Israels import kommer från EU-länder. Detta inkluderar också import som är avgörande för att upprätthålla Israels förmåga att slåss.

Det är därför en ”ren fantasi” för Netanyahu att föreslå att Israel kan bryta sig loss från europeiska leveranskedjor och bli självförsörjande, säger Helit Barel, tidigare chef för Israels nationella säkerhetsråd.

– Vi har inte de råvaror som denna typ av industri behöver här hemma. Komponenter som behövs för vapensystem och hela processen med att sätta ihop dem tillverkas inte nödvändigtvis i Israel.

– Den här visionen om att kunna göra allt själva, och den här visionen som tar EU ur bilden, är helt orealistisk.

Samtidigt är EU beroende av leveranser av varor från Israel, framför allt mediciner för sjukvården, men även sådant som mobiltelefoner.

Israels ekonomi är pressad, krig kostar enorma summor pengar och internationella bojkotter hjälper inte heller. Den ekonomiska tillväxten på 6,5 procent 2022 har fallit till 0,9 procent 2024. Hotet om recession är reellt.

Inte bara ekonomiskt, utan även kulturellt, är Israel på väg in i isolering. De ständiga anklagelserna om folkmord i Gaza, det enda folkmord i historien som har resulterat i en ökning av befolkningen i det påstådda offret, förstärker Israels pariastatus.

Om Israel förlorar USA:s stöd kan bilden av landet som Mellanösterns Goliat snabbt försvinna och landet hamnar i en farlig och sårbar position.