Den här veckan går Israel in i en ny fas i kampen mot Hamas terrorister, som gömmer sig i Gaza Citys mest tätbefolkade områden. Hamas falska påståenden om vapenvila är något som varken Israel eller USA tar på allvar. Vi kan förvänta oss att fler oskyldiga civila samt de få kvarvarande levande gisslan som Hamas använder som levande sköldar drabbas, och därmed fler anklagelser mot staten Israel och mer stöd till Hamas.

Vi skulle kunna tro – efter så många avslöjade falska påståenden om Israel angående kriget i Gaza som gång på gång har visat sig vara falska – att världsopinionen äntligen skulle förändras, men så är inte fallet. Nyligen såg vi hur organisationen IAGS, som påstås specialisera sig på folkmord, accepterar vem som helst som medlem för bara 30 dollar, och hur påstått drepte barn allikevel lever i beste velgående. Trots att de falska anklagelserna avslöjades finns det fortfarande några som letar efter sätt att anklaga Israel för det som Hamas själva gör.

Norska mediers selektiva rapportering

Våra mediers selektiva natur när det gäller vad de väljer att rapportera kan ses i det möte som ägde rum i veckan mellan Irans utrikesminister och exilledarna för terroristorganisationen Hamas på Ritz-Carlton Hotel i Doha, med Qatar som värd. Irans utrikesminister Seyed Abbas Araghchi träffade bland andra Khalil al-Hayya, Gazas Hamasledare, Taher al-Nunu, tidigare rådgivare till Ismail Haniyeh, och Suhail al-Hindi, som tjänstgjorde som hög tjänsteman vid UNRWA. Enligt rapporter träffade Irans utrikesminister också EU:s Kaja Kallas – känd för sin fientliga hållning gentemot Israel. Mötet lämnar inga tvivel om den fortsatta strategiska samordningen av ondskans axelmakter mot Israel.

Mötet påminde om liknande möten som hölls av dessa terroriststater och Hamas i upptakten till oktobermassakern och ignorerades praktiskt taget av våra statsfinansierade medier. Här i Norge har vi främst varit upptagna av valrörelsen, som vi judar har upplevt på nära håll och som vi ser fram emot att lägga bakom oss. Både medier och politiker tävlar sinsemellan om vem som är bäst på att anklaga Israel. Politiker som vågar sticka ut hakan och försvara Israel måste nu leva med polisskydd, som ledaren för KrF gör.

Hur desperat Aftenposten är antyds till exempel i några av de senaste inläggen som de kommunicerat till dem som fortfarande läser denna tidning. Nu är det journalisternas fantasi som är huvudkällan i några av inläggen. Aftenpostens desperation illustreras också väl av det stora utrymme tidningen gav till Norges första dömda terrorist, Lars Gule, och hans falska och irrationella påståenden om Israel.

Det kostar pengar att ägna sig åt propaganda. Även när syftet är att avleda människors uppmärksamhet från kostnaderna för den nuvarande regimens prioriteringar. Det är inte bara det omfattande stödet till medier, som många människors förtroende har urholkats, utan också de enorma summor som skickas till det antisemitiska FN och till olika så kallade humanitära organisationer och fredsindustri, i en tid då länder som England och Frankrike riskerar ekonomisk kollaps. Norges och andra europeiska länders bojkott av Israel måste ses som ett medvetet självskadebeteende i ljuset av den fördjupade ekonomiska kris som vissa länder är på väg mot, medan Israel rör sig i motsatt riktning – trots krig på flera fronter.

Israel har fortfarande flera mäktiga fiender

De illdåd som Hamas begick den 7 oktober 2023 och det enorma stöd som mördarna fortsätter att få från flera håll visar än en gång att Israel i första hand måste förlita sig på sig självt om det ska överleva.

Det råder ingen tvekan om att president Trumps val att stå på judarnas sida har en enorm inverkan på Israels säkerhet. Bombningen av terrorregimen Irans kärnvapenanläggningar har inte bara försvagat Iran utan också sänt en tydlig signal till andra terrorregimer i regionen, som Turkiet. Men så länge diktatorn Erdoğan sitter vid makten finns det en risk för ett regionalt krig från det hållet som Israel måste vara berett på.

Men Israel och resten av världen har en annan fiende, och det är Qatar. USA förstår att diktatorn Erdoğan måste hållas under noggrann uppsikt. Ännu värre är den speciella relationen mellan Trump och Qatar. Där har Israel och resten av världen ett allvarligt problem. En dag kommer det att bli nödvändigt för Israel att likvidera de Hamasledare som bor i Turkiet och Qatar och förklara Qatar som den terroriststat det är. Tyvärr kan vi inte förvänta oss att FN ska kritisera terrorstater som Turkiet och Qatar.

Ine Eriksen Søreides positiva intryck av Muslimska Brödraskapet

Israel har hittills varit noga med att inte anklaga Qatar för terrorism. Detta trots att Qatar är det land i världen som stödjer terrorrörelsen Muslimska Brödraskapet, som norska Høyres Ine Eriksen Søreide en gång i tiden hyllade med stora ord.

Den 3 mars 2011 gav Ine Eriksen Søreide, i egenskap av utrikespolitisk talesperson för Høyre, följande beskrivning av Brödraskapet i NRK:s program Debatten:

”Muslimska brödraskapet är en kraft som finns i alla länder i regionen. I vissa mycket starkare än i andra. Men det finns ingen anledning att tro att det är en rörelse som man varken ska prata med eller lyssna på. Det är en viktig rörelse. Det är inte en extrem islamistisk rörelse på något sätt, det är en relativt konservativ och moderat rörelse i de flesta avseenden, och det är därför en mycket viktig aktör i regionen, både för att förstå vad som händer och inte minst för den fortsatta utvecklingen. Så om man vill förstå och tala med och ha inflytande i regionen är det faktiskt viktigt att tala med Muslimska brödraskapet också.” (Applåder från publiken.)

Det som är anmärkningsvärt med denna hyllning är kanske utelämnandet av det som är mest bekant om brödraskapet, nämligen dess ideologiska manifest: ”Allah är vårt mål. Profeten är vår ledare. Koranen är vår lag. Jihad är vår väg. Att dö för Allahs sak är vår högsta önskan.” När hon tillträdde som utrikesminister 2017 tog NRK – avslöjande men förståeligt – bort detta inslag från det programarkiv som finns tillgängligt på internet.

Israels problematiska relation till Qatar

Qatar är den dominerande kraften bakom den globala antisemitiska kampanjen mot Israel, liksom stödet till Muslimska brödraskapets ideologi i USA, Europa och resten av världen. Även om Hamas får mycket stöd för utbildning och vapeninköp från Iran, kommer också mycket pengar från Qatar.

I Qatars roll som medlare mellan Hamas och Israel har det alltid handlat om att maximera villkoren för Hamas genom att släppa ett fåtal israeliska gisslan i utbyte mot horder av Hamas-terrorister med mycket blod på sina händer. Medan Qatars regering medlar mellan Israel och Hamas för att få tillbaka gisslan, uppmuntrar Qatars mediehus Hamas att ta mer gisslan och uppmuntrar Hamas med det: ”Den sionistiska enheten kommer oundvikligen att försvinna.”

Nu när Israel med hjälp av USA har tagit kontroll över det humanitära biståndet i Gaza, som FN har säkerställt Hamas kontroll över sedan 2007, har Hamas visat sig oförmöget att existera oberoende av aktivt stöd från Qatar. Därför kommer elimineringen av Hamas som en betydande makt i Gaza nödvändigtvis att vara beroende av att även Qatars stöd till terror upphör. Efter massakern i oktober inser Israel att man inte kan fortsätta att bekämpa Hamas så länge Hamas använder terroriststaten Qatar som medlare. Till och med den franska regeringen upplöste i veckan ett radikalt islamistiskt imamcenter med kopplingar till Muslimska brödraskapet och stöd från Qatar.

Det är uppenbart att Hamas inte kommer att gå med på att lägga ned sina vapen och ge upp de sista korten i sin hand. Netanyahu står nu inför den svåra uppgiften att få Trump att acceptera att hans moneyed friends i Qatar inte bara är farliga för Israel, utan också för USA och hela den demokratiska världen.

Om Netanyahu kan övertyga Trump om faran med att skona terrorstaten Qatar från dess ansvar för den globala terrorn kan vi se en bättre framtid för både Israel, Europas kamp mot lokala islamister och USA:s kamp mot islamister som med Qatars obegränsade ekonomiska stöd har infekterat både akademi och gator med våldsam antisemitism och farlig islamism. Bara tiden får utvisa hur infekterat våra länder är av Muslimska brödraskapet.