Den 30 september 2005 publicerade tidningen Jyllands-Posten tolv karikatyrer av islams grundare Muhammed. De danska teckningarna skulle komma att utlösa en häftig debatt, attacker mot ambassader, upplopp och islamistiska terrorhot.

Jag var en av de första utanför Danmark som följde den här historien på nära håll på min gamla blogg Fjordman. Vissa internationella sajter som Paul Belien på The Brussels Journal, Robert Spencer på Jihad Watch och Ned May på Gates of Vienna fick några av sina tidiga uppdateringar om historien via mina engelska inlägg.

Karikatyrerna ledde inte till omedelbara upplopp. Det tog några månader, med några muslimska grupper som medvetet försökte röra upp saker, innan det verkligen blev en stor internationell fråga i början av 2006.

Den nuvarande statsministern, Anders Fogh Rasmussen, har sedan dess beskrivit detta som ”den största utrikespolitiska kris som Danmark har stått inför sedan andra världskriget”. Allt på grund av några teckningar av en man som kanske eller kanske inte levde på 600-talet.

Hade Jyllands-Posten publicerat liknande teckningar av Muhammed i dag? Det är långt ifrån säkert. År 2005 leddes tidningen av personer som kulturredaktören Flemming Rose. Dagens chefredaktör, Marchen Neel Gjertsen, är en politiskt korrekt kvinna. Tidningen har gjort sig av med några av sina mest framträdande konservativa skribenter, som Mikael Jalving och Morten Uhrskov Jensen.

Jyllands-Posten har till och med gått så långt som att ändra gamla artiklar som ansågs stötande för islam. Den danska lingvisten Tina Magaard har studerat olika religioners kärntexter. Hon fann att islamiska religiösa texter innehåller betydligt fler direkta uppmaningar till våld, terror och aggression än texter från andra religioner. En artikel om detta i Jyllands-Posten 10 september 2005 hade rubriken ”Islam är den mest krigiska religionen”. Rubriken har sedan ändrats med motiveringen att det inte fanns täckning för den. Jyllands-Posten ”ber om ursäkt för felet”.

Det är inte alla danskar som är medvetna om detta, men Norge upplevde också en kris i samband med Muhammed-karikatyrerna, om än i mindre skala. Medan Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen förtjänar en viss kredit för hur han hanterade de muslimska protesterna mot teckningarna, kan detsamma tyvärr inte sägas om den norska regeringen.

Vissa medier återpublicerade Muhammedteckningarna. En av dem var den lilla kristna tidningen Magazinet i Norge, som redigeras av Vebjørn Selbekk. När dödshoten mot Selbekk och hans familj strömmade in från militanta muslimer, kastade statsminister Jens Stoltenberg och utrikesminister Jonas Gahr Støre honom till vargarna.

I september 2015 hölls en internationell konferens om de danska Muhammedkarikatyrerna i Köpenhamn under stark polisbevakning. Konferensen organiserades av Freedom of Expression Society. Den kanadensiskfödde författaren och konservative kommentatorn Mark Steyn förfasade sig över hur få publikationer i den engelskspråkiga världen som återpublicerade Muhammedteckningarna.

Konflikten mellan västerländsk yttrandefrihet och islamisk intolerans är inte på något sätt över. Flera aktivister har bränt eller skändat Koranen. Den 29 januari 2025 dödades Salwan Momika, en kristen irakisk flykting och koranbrännare, i en lägenhet i Södertälje. Ingen har ännu gripits för mordet på honom.

Den dansk-svenske advokaten och politikern Rasmus Paludan har bränt kopior av Koranen i både Danmark och Sverige. I Malmö tingsrätt i Sverige dömdes Paludan i november 2024 till fyra månaders fängelse för ”hets mot folkgrupp”.

På grund av personer som Paludan införde den danska regeringskoalitionen under ledning av statsminister Mette Frederiksen och utrikesminister Lars Løkke Rasmussen en ny lag som gör det olagligt att skända religiösa texter.

På grundval av denna nya danska lag dömdes Rasmus Paludan i maj 2025 till tio dagsböter om 1.000 danska kronor av domstolen på Bornholm för felaktig behandling av en religiös text. En kopia av Koranen hade fått några sidor utrivna och boken föll ner i en vattenpöl. Detta är inte längre lagligt i Danmark.

Den danske konstnären Kurt Westergaard ritade den kanske mest kända av Muhammedkarikatyrerna i den danska tidningen Jyllands-Posten 2005, med en explosiv turban. Under resten av sitt liv levde han under mycket verkliga dödshot från jihadister. När Westergaard dog 2021 avslöjades det att även hans grav kommer att hållas hemlig för att förhindra att den vandaliseras.

Olyckligtvis var han inte ensam om detta öde. I Sverige skapade konstnären Lars Vilks också sina egna Muhammedteckningar. Under de sista åren av sitt liv levde han som ett jagat djur, tills han dog tillsammans med två poliser i en mycket märklig bilolycka 2021. Vilks begravdes också i en hemlig grav för att muslimer inte skulle begå vandalism mot honom även efter hans död.

Makteliten i Sverige började plötsligt hylla Lars Vilks när han var död. Medan han levde hade många av dem antingen ignorerat honom eller aktivt hatat honom. Författaren Hege Storhaug skrev så sent som 2019 att ”I Sverige behandlas han som en paria, som radioaktiv.” I Norge var det tyvärr inte mycket bättre.

Ett obekvämt stort antal muslimer, även i de nordiska länderna, firade Vilks död, liksom de gjorde när Kurt Westergaard dog några månader tidigare.Och vi fortsätter att importera de människor som hotade Vilks och Westergaard och som öppet firar deras död.

Dödshoten mot Kurt Westergaard och Lars Vilks, liksom mordförsöken på William Nygaard och Lars Hedegaard, utfördes av militanta muslimer medan Sverige, Danmark och Norge fortfarande bara hade små muslimska minoriteter. Inget av dessa länder hade tidigare varit under islamiskt styre. Trots detta anser många muslimer att dessa människor förtjänar att dö eftersom de har gjort något som uppfattas som hädiskt mot islam. Brott mot islam eller dess grundare Muhammed är belagda med dödsstraff. Detta gäller absolut alla, oavsett var i världen de bor eller om de själva är muslimer. Islam förbjuder yttrandefrihet för alla människor på hela planeten.

Möjligen var det därför som så många i den svenska makteliten hatade Lars Vilks. Han var en påminnelse om att de håller på att förlora sin frihet och trygghet och inte längre är herrar i sitt eget hus.

20 år efter Muhammedkarikatyrerna i Jyllands-Posten kan vi konstatera att islamiseringen av Europa fortsätter med oförminskad styrka. Makteliten tycks inte vilja göra något för att stoppa, än mindre vända, denna utveckling.