Nyligen skrev jag något om den fara som artificiell intelligens utgör för demokratin. Problemet är att med AI kan ingen veta om det man ser i en video, på TV eller hör på radion speglar något som faktiskt har hänt. Om vi ser en person säga något kan vi inte veta om han eller hon faktiskt gjorde det. Med artificiell intelligens kan du enkelt få en person att säga de mest upprörande saker, eller åtminstone något som de inte menar.

Vi är vana vid att media anklagar sina motståndare för något de varken har sagt eller gjort, men med AI kan de gå ett stort steg längre, att förneka själva verkligheten. Och tyvärr är det att befara att de och andra aktörer kommer att göra det. Allt handlar om makt till varje pris. Den globalistiska härskarklassen kommer inte att tveka att använda alla medel för att befästa sin position.

Eftersom vi inte kommer att kunna lita på att digitala mediers berättelser har något med verkligheten att göra i framtiden, kan det vara en lösning att byta till gammaldags tryckta tidningar. Visst, de kan också förfalskas, men det skulle bli dyrt att trycka 20.000 exemplar av dagens Kristeligt Dagblad, till exempel.

Problemet är att alla danska tidningar, med få variationer, delar samma ideologi och världsbild. De är alla anhängare av klimattro, globalism och kulturrelativism, och de hatar alla ”högern”. Högern definieras som alla som inte skriver under på mediernas världsförklaring, och eftersom knappt någon politiker vågar uttala sig till höger om Danmarks Radio får medborgarna bara vänsterpropaganda.

Alla medier är i stort sett överens, så de flesta vanliga medborgare måste naturligtvis utgå från att de smarta från TV och Politiken har rätt och att det är dem det är fel på när de med egna ögon ser att till exempel islamiseringen utgör ett hot mot deras egen och deras efterkommandes framtid.

En lösning skulle kunna vara att starta en motståndstidning som beskriver verkligheten som den är. Men det skulle kräva en investering på hundratals miljoner och varifrån skulle man få journalister och redaktörer – i ett läge där journalistik nästan blivit synonymt med Enhetspartiet och Socialliberala partiet?

Man kan ju försöka skicka in något till de etablerade tidningarna, men lycka till med det. Jag har varit redaktör för Information, men under många år kunde jag inte få något publicerat i den tidningen, så jag har inte försökt. Jag har inte ens fått korrigera felaktig information.

Så här är vi, medan den härskande klassen slickar sig om munnen.