Inför klimatmötet som just nu pågår i Brasilien bad FN alla länder att i förväg lämna in sina senaste ”klimatmål”. Alla länder är naturligtvis fria att avstå från att göra detta, eller att lämna in lägre eller högre mål än tidigare, men EU lämnade såklart in en kraftig ökning: EU lovar att minska utsläppen med mellan 66,25 och 72,5 procent fram till 2035, och inte en decimal mer eller mindre. Så precis är denna ”vetenskap”.

Men det slutar naturligtvis inte med dessa mål, som redan är ouppnåeliga. Efter månader av diskussioner har EU också antagit nya långsiktiga klimatmål för 2040, enligt vilka EU ska eliminera hela 90 procent av sina utsläpp av växtnäringsämnen. Minst 15 av de 27 medlemsstaterna behövdes för att resolutionen skulle antas, men trots starka protester från länder som Polen, Ungern och Tjeckien antogs målet.

Dessa nya mål antogs trots att världen är långt ifrån att uppnå de tidigare målen som fastställdes i Parisavtalet. Detta bekräftas av en ny rapport från FN:s miljöprogram (UNEP), och det borde inte komma som någon överraskning för någon, med tanke på att Kina och Indien bygger kolkraftverk så fort de kan. Till och med Tyskland vill bygga 13 nya gaseldade kraftverk.

Som om det inte vore nog har USA valt att stå utanför hela klimathysterin, och utan USA kommer det inte att bli någon ”grön omställning” eller globala minskningar av växtnäringen. Det är matematiskt omöjligt – eller ”svårt och utmanande”, som det kallas på ny norska. Det mest intressanta med klimatfrågan är inte att klimatkatastrofen dröjer, precis som faktiska globala minskningar av koldioxidutsläppen.

Det mest intressanta är att den oändliga raden av negativa resultat inte har någon som helst effekt på klimatindustrin. Ingenting påverkar dem, och verkligheten existerar inte. Det skulle förstöra pengaflödet.