Författaren Michel Houellebecq har rätt: ”Det finns en ny typ av rasism som bygger på masochism.” Prêt-à-porter-rasism: Det räcker med en avvikande åsikt om invandring för att tvingas ta itu med den.

När den tyske förbundskanslern Friedrich Merz tillkännagav ”storskaliga” utvisningar från städer för att bevara deras image och livsstil, frågade en journalist honom om han skulle ompröva sina uttalanden om invandring.

Merz svarade:

”Jag vet inte om du har barn, och i så fall om du har döttrar. Fråga dina döttrar, så tror jag att du kommer att få ett tydligt och entydigt svar. Jag har inget att ta tillbaka. Tvärtom: jag betonar att förändring behövs.”

Vad var det Merz hade sagt som var så skandalöst?

Förbundskanslern hade visat en tanke- och yttrandefrihet som är okänd för de flesta europeiska ledare, som tävlar med varandra i underdånighet, politisk korrekthet och förnekelse. De är så förblindade av sina goda avsikter och politiska ambitioner att de varken lyssnar på sina väljare eller på sina döttrar. Kvinnor och feminister borde ha tackat honom.

Under tiden har den tyska hälsoministern Nina Warken nämnt områden som är ”förbjudna” för kvinnor.

Vänstern har svarat på sitt eget sätt.

En första demonstration organiserades framför Brandenburger Tor för att försvara ”mångfald”. En annan sammankomst hölls i protest framför CDU:s huvudkontor. Detta följdes av demonstrationen ”Wir sind die Töchter” (Vi är döttrarna), organiserad av alliansen ”Tillsammans mot högern” under ledning av klimataktivisten Luisa Neubauer. En mångkulturell version av ”Sex and the City”.

Vänstern kan sova lugnt: några fler demonstrationer som denna, och det högerextrema partiet AfD kommer att nå 30 procent. D

et uppenbara problemet är elitens blindhet. Folk talar om fattigdom, arbetslöshet och systemisk rasism, aldrig om kulturella eller religiösa faktorer, eftersom det strider mot den universalistiska ortodoxin och äventyrar offerberättelsen.

Aristokraten Tocqueville hade fel när han föraktade demokratin eftersom den, enligt hans åsikt, innebar majoritetstyranni. Vi har tydligt sett att det idag innebär raka motsatsen, nämligen minoritetens tyranni.

Och vänstern har blivit den ökända ”stora kadavret som ligger på rygg”, för att låna ett sällsynt träffande uttryck från Sartre.

Lyckligtvis finns det fortfarande gamla feminister som Alice Schwarzer som har försvarat Merz. ”Denna grymhet beror på falsk tolerans”, skrev Schwarzer efter natten i Köln.

”Rasism” är det universella ordet som avslutar alla obekväma diskussioner.

Men hur mycket de än försöker lura oss, som de gjorde med de döda och svältande i Gaza, talar statistiken till Merz fördel.

I München undviker tre fjärdedelar av kvinnorna att åka kollektivt på kvällen.

Mellan 2015 och 2022 rapporterades enligt regeringens siffror 8.590 fall av våldtäkt begångna av invandrare i hela Tyskland. Asylsökande i Tyskland utgör 1–2 procent av befolkningen, men 9 procent av alla som dömts för våldtäkt.

De flesta som begår grova sexuella övergrepp i Frankfurt är utlänningar. Detsamma gäller i övriga Europa. Man behöver bara läsa Le Figaros undersökning från denna vecka om sexuella övergrepp på vissa tåg i Paris. Av rädsla för att bli attackerade tvingas kvinnor att utveckla strategier, som att sitta bredvid någon de litar på, låtsas prata i telefon eller aldrig åka tåg ensamma.

Det är därför människor i Frankrike vill att armén ska sättas in i de mest ”känsliga” städerna.

Nio av tio kvinnor har rapporterat att de utsatts för sexuella övergrepp eller våldtäkt på kollektivtrafiken i Paris, enligt siffror från regeringen. Data som registrerats av Paris polishögkvarter har just avslöjat att 77 procent av de våldtäktsfall som klarats upp i huvudstaden under 2023 begicks av gärningsmän som inte hade franskt pass. Fråga bara föräldrarna till stackars lilla Lola Daviet.

I Uppsala, den pittoreska universitetsstaden i Sverige, känner 80 procent av flickorna sig otrygga i stadens centrum. Och vad har Uppsalas myndigheter rått dem att göra? ”Vi uppmuntrar flickor som inte känner sig trygga att fundera över vad de behöver göra för att känna sig trygga, till exempel att inte gå ensamma på gatan, se till att någon hämtar dem och allt annat som kan minska deras känsla av otrygghet.”

84 procent av de män som dömts för att vara medlemmar i sexuella groominggäng i England är pakistanier. Detta är, för att använda vänsterns favorituttryck, problematiskt, eftersom muslimer utgör ”bara” 7 procent av den totala befolkningen i Storbritannien.

En fjärdedel av alla som dömts för våldtäkt i Danmark är invandrare, med syrier som den största gruppen.

45,62 procent av alla som dömts för sexuella övergrepp i Spanien har inte spanskt medborgarskap.

Vilka lösningar föreslås? I Regensburg uppmanas skolflickor att gå till skolan i grupper.

När vi såg de massiva sexuella övergreppen på nyårsafton i Köln (mer än 1.200 kvinnor utsattes för sexuella övergrepp av 2.000 män, främst illegala invandrare eller asylsökande), rådde borgmästare Henriette Reker kvinnor att ”hålla utlänningar på avstånd”.

Med vad? En påle?

Och De gröna i Berlin vill ha tågvagnar endast för kvinnor.

Sanningen är att skadorna som invandringen orsakar i öppna samhällen är så djupa att även Merz modiga ord ger upphov till en känsla av maktlöshet.

Två italienska ministrar vet något om detta. Italiens utbildningsminister Giuseppe Valditara har sagt att patriarkatet inte längre existerar i Italien och att problemet med våld mot kvinnor har ökat med invandringen från länder utanför Europa. Och familjeminister Eugenia Roccella har sagt att ”nya former av patriarkatet kvarstår, men i västvärlden håller de gamla formerna på att rasa samman, de är på tillbakagång, de kvarstår i andra kulturer och andra länder”.

Vi bevittnar ett paradoxalt fenomen: Europa är inte längre kolonialistiskt, utan koloniseras i gengäld. Inte genom militär makt, utan genom demografi. De tidigare koloniserade har importerat sina klanstrukturer, sina lojalitetsreflexer, sin hierarkiska världsbild och sin syn på kvinnor.

Och staterna, plågade av postkolonial skuld, vägrar att motverka detta med sin vertikala auktoritet. De abdikerar från sin roll som suveräna makthavare och reducerar sig själva till icke-statliga organisationer som fördelar social fred. Denna abdikering skapar ett utrymme där lokala ligister, islamister och våldtäktsmän frodas. Var och en av dem spelar sin roll i samma symfoni: rollen som triumferande tribalism.

Och om du inte applåderar, diskriminerar du. Sådan är den nya politiska korrekthetens religion. Endast en tanke är tillåten, men många anklagelser. Etiketten ”rasist” har blivit en mental genväg. Vi trodde att vi kunde rädda den sociala freden med tolerans, när vi i själva verket kvävde den med lögner.

Selin Gören, en turkisk-tysk kvinna som våldtogs av tre migranter i Mannheim, har erkänt att hon ljög om våldtäktsmännens identitet. Ursprungligen hade kvinnan sagt att hon våldtagits av tyskar, när det i själva verket var invandrare. I en intervju med Der Spiegel sa Selin, taleskvinna för den vänsterorienterade ungdomsrörelsen Solid, att hon hade ljugit eftersom hon var rädd för att underblåsa ”rasism mot invandrare”.

Fråga bara Christoph Biró, chefredaktör för Österrikes mest sålda tidning, Kronen Zeitung. Han skrev en artikel mot ”unga syriska män med höga testosteronnivåer som har begått sexuella övergrepp”.

Åklagaren anklagade Biró för ”uppvigling till hat”. Biró tvingades ta fyra veckors ledighet och erkände sedan (under press) att han hade ”förlorat sin återhållsamhet”. Så det är pressens tystnad av rädsla för moralisk lynchning, det nya ansiktet på demokratisk censur. Och yttrandefriheten försvann under en storm av falsk moralism.

De som har döttrar får skydda dem så gott de kan.