Det sägs att om man vill förändra världen måste man börja med sig själv.

Kanske borde vi pröva det perspektivet denna första advent? Att så att säga ömsa skinn, släppa taget om det som tynger oss och förstör för oss – och göra förändringarna i våra liv som för oss lite närmare hur vi vill vara, hur vi vill leva. I vår relation till oss själva, till våra medmänniskor och till Gud.

Ja, varför inte?

Om vi vill förändra något utanför oss själva måste vi börja med oss själva. Ja, inte bara med oss själva, utan i oss själva.

Och faktum är att söndagens alternativa evangelietext talar just om en ny början, om vad som kan – och kommer att – hända när vi släpper taget om det gamla och fyller tomrummet inom oss med något nytt och bättre.

Eller, för att använda ett mer advents-anpassat språk: Ersätter mörkret med ljus.

Välkommen att lyssna på våra tankar inför söndagen!

YouTube:

Första söndagen i Advent

Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet:

”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.”

Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun.

Luk 4:16-22