Regeringens inbjudan till samtal om frivillig återvandring har fått kalla handen av flera kommuner. Samtidigt utlovar röd-gröna politiker tvångsblandning av befolkningen vid en valseger nästa år. Att vara mot frivillighet och för tvång kan verka märkligt, men är fullt logiskt ur ett socialdemokratiskt perspektiv.

Malmö stad tar varje år emot 6,8 miljarder kronor, motsvarande 22 procent av kommunens budget, i så kallat utjämningsbidrag från andra kommuner i Sverige. ”Andra” skulle i detta fall kunna översättas med ”välskötta”, det vill säga kommuner där invånarna betalar statlig skatt och där ansvariga politiker hanterar budgeten på ett sådant sätt att den egna verksamheten finansieras. För den insatsen bestraffas dessa kommuner med att få se sina pengar gå till kommuner som inte kan finansiera sin egen verksamhet. Kommuner som Malmö.

Att Malmös siffror blir alltmer illröda för varje år beror i huvudsak på två faktorer: Politiker som inte kan prioritera, samt en hög andel invånare som inte betalar skatt – utan istället lever av andra skattebetalares pengar.

I ett sånt läge skulle man ju kunna tänka sig att Malmö skulle välkomna regeringens förslag om att underlätta frivillig återvandring för invandrare som av en eller annan anledning har upptäckt att tillvaron i Sverige inte motsvarar förväntningarna.

Men icke.

Nej till frivillig återvandring…

75 av Sveriges totalt 290 kommuner – inklusive Malmö – har hittills officiellt avböjt regeringens invit om samarbete kring frivillig återvandring. Detta enligt en kartläggning från Sveriges Radios P4-kanaler. Så vad ha majoriteten av dessa kommuner gemensamt? De leds av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister.

– För oss är det viktigt att alla människor som hittat sin trygga plats i vår stad ska känna att de är välkomna, säger Sedat Arif, kommunalråd i Malmö, till SVT.

Arif, som glatt tar emot närmare sju miljarder kronor per år för att dessa malmöbor ska ”känna att de är välkomna”, tycks helt bortse ifrån det faktum att regeringen bjuder in till ett möte om frivillig återvandring. Det handlar alltså om att hjälpa personer som inte vill stanna i Sverige att återvända till sina hemländer.

Att regeringen vid årsskiftet höjer återvandringsbidraget från 10.000 kronor per vuxen till 350.000 kronor bidrar dessutom till att de personer som väljer att återvända, förmodligen kommer att kunna se fram emot en tillvaro i hemlandet där de blir rikast i byn och aldrig mer behöver slita för brödfödan.

Men att ge den möjligheten till en person som annars tillbringar sina dagar med att längta hem till släkten från sin lägenhet i valfritt utanförskapsområde, är inget som Socialdemokraterna stödjer.

… men gärna tvångsblandning!

Kanske är det just frivilligheten som skaver i den socialdemokratiska själen? Ty partiet vill samtidigt ”bryta segregationen” genom att bygga 600.000 lägenheter i 410 välfungerande villaområden i 20 svenska tätorter. Vad de som idag bor i dessa välfungerande villaområden tycker om det, bryr sig sossarna inte om när ”integrationsskulden” ska betalas.

Om de röd-gröna vinner valet nästa år, stundar därför det S kallar för en ”helomvändning”: svenskarna kan glömma frivillighet och drömmen om en egen villa där barnen kan växa upp i ett tryggt område. Då är det tvång som gäller.

– Vi menar allvar med att vi tänker bryta segregationen och använda bostadspolitiken som en motor i det arbetet, säger Lawen Redar, som har arbetat fram Socialdemokraternas nya integrationspolitik.

Så här tänker Socialdemokraterna skapa ”trädgårdsstäder” genom att bygga hyresbostäder (de röda husen) bland befintliga villor (de vita husen) i attraktiva områden.

Den som har kämpat i många år för att köpa en villa i Djursholm, Ålsten eller Långedrag kan därför inom något år få se hyreskaserner för bidragsberoende nysvenskar på sin exproprierade tomt. Gissningsvis kommer ytterst få av dessa villaägare att rösta S-V-MP-C efter att de fått se värdet på bostaden halveras, eller när barnen börjat betala av integrationsskulden i klassrummet.

Men det spelar kanske mindre roll för S, som ser en gigantisk möjlighet i tvångsblandningen: de 600.000 bostäderna som ska byggas måste ju fyllas med boende, men var hittar man dem i ett läge där tiotusentals nybyggda hyreslägenheter redan står tomma..?

De måste såklart importeras. Och när bostäderna fylls med nysvenskar, stärks samtidigt det röd-gröna blocket – enligt SCB:s Partisympatiundersökning 2023 röstar 2/3 (65,2%) av de som invandrat till Sverige på antingen S, V, MP eller C.

Vem behöver några gnälliga villaägare i det läget?

Målet för S: Att ta makten, och behålla den

Är det månne här förklaringen till den socialdemokratiska dubbelheten går att finna?

Återvandring skulle innebära att de röd-gröna partierna riskerar att förlora kärnväljare, och därför måste återvandring – hur frivillig den än är! – förhindras.

Samtidigt innebär byggandet av 600.000 bostäder en tidigare oanad mottagningskapacitet, vilket skulle innebära dels att ett S-lett Sverige på nytt kan ikläda sig ledartröjan som ”humanitär stormakt” och skruva upp flyktingmottagandet till det annielööfska 40-miljonersstrecket, dels att Sverige fylls på med nya röd-gröna väljare.

Därför säger Socialdemokraterna nej till frihet, och ja till tvång av en enda orsak: det hjälper S att ta makten, och behålla den.

Fotnot: Ett litet aber i regeringens återvandringsförslag är att den som återvandrar, och därmed cashar in 350.000 riksdaler, direkt efter ankomsten till hemlandet kan ansöka om nytt uppehållstillstånd i Sverige. Men det är material till en annan text.