Flytten av USA:s största hangarfartyg från Europa till Karibien är på många sätt symptomatisk för den förändring som för närvarande pågår inom USA:s säkerhets- och försvarspolitik.

USA vill inte längre prioritera bortskämda och otacksamma européer. Hädanefter kommer fokus främst att ligga på USA och dess omedelbara omgivning. Detta beslut kommer att få globala konsekvenser. Under de senaste åren har USS Gerald R. Ford varit stationerat i Europa, med kapacitet för 90 stridsflygplan och över 5.000 sjömän. Världens största hangarfartyg och dess medföljande flotta har opererat i Medelhavet och Nordsjön.

Detta har varit avgörande för Natos avskräckningsförmåga i Europa. Men fartyget lämnade nyligen hamnen i Split i Kroatien med kurs mot Karibien. Krigsminister Pete Hegseth anser att USA:s krig mot den pågående narkotikasmugglingen från Venezuela är viktigare än det fantasikrig mot Ryssland i Ukraina som EU älskar.

Kanske är det en överdrift att sätta in ett hangarfartyg i kampen mot ”narkoterrorister” som färdas i små motorbåtar.

Men det sänder åtminstone en signal till narkotikabaronerna i länder som Venezuela, Colombia och Mexiko: USA under Trump menar allvar och är villigt att backa upp sina krav med våld.

USA:s president Donald Trump avvisade i torsdags att en krigsförklaring var nödvändig.

”Jag tror inte att vi nödvändigtvis kommer att begära en krigsförklaring, jag tror att vi bara kommer att döda människor som för in droger i vårt land. Okej? Vi kommer att döda dem. Förstår ni? De kommer att dö”, sa Trump på torsdagen under ett evenemang i Vita huset.

USA skickar hangarfartyget USS Gerald R. Ford till Karibien

Flytten av USS Gerald R. Ford illustrerar på många sätt den kursändring som för närvarande sker inom den amerikanska säkerhets- och försvarspolitiken. USA verkar dra sig tillbaka från världsscenen för att fokusera mer på sitt eget land och dess omedelbara grannskap – ”the Western Hemisphere”.

Detta är själva symbolen för Trumps slagord, som är hatade av europeiska socialister: America First och Make America Great Again (MAGA).

Samtidigt hotar Exxon att stoppa all försäljning av fossila bränslen till EU på grund av klimatkrav och rapporter om alla möjliga människorättsfrågor som främjas i EU:s nya klimatlagstiftning, och Qatar räknar sina slantar.

Dessa krav mot amerikanska företag ställs av länder där flickor inte längre vågar jogga ensamma, eftersom den ursprungliga befolkningen har ersatts av illvilliga invandrare som gillar gratis pengar, kryddat med lite våld och våldtäkt.

De flesta EU-länder, åtminstone de västerländska, fördömer Trump-administrationens kamp mot illegala invandrare. De håller själva EU:s gränser öppna och kräver allt högre skatter och avgifter från den inhemska befolkningen och självförsörjande invandrare, som får lida konsekvenserna.

Störtrika amerikaner flyr från delstater som Kalifornien, och efter dagens val av en ny borgmästare är det New York Citys tur att tömmas på sina största skattebetalare. För dem som stannar kvar kommer allt att vara gratis. Men: There’s No Such Thing as a Free Lunch, som Nobelpristagaren Milton Friedman skrev han i sin bok med samma namn från 1975. Samma sak händer i Norge, där till och med Petter Stordalen nu flyttar till Schweiz.

Den välkände finansmannen har skickat en adressändring till folkbokföringsregistret och letar efter ett hem i den schweiziska staden Lugano, skriver Nettavisen. Stordalen har betalat 600 miljoner i skatt under de senaste nio åren, och nu försvinner dessa inkomster. Norge har även förlorat skatteintäkter från andra kända personer, såsom Kjell Inge Røkke, Jens Rugseth och nationalhjälten Bjørn Dæhlie.

Pengaflödet ut ur landet avtar dock inte, vare sig det gäller klimat, bistånd eller stöd för fred genom vapen till Ukraina. Notan betalas helt enkelt av den norska medelklassen, som håller på att bli den nya underklassen.

Invandrare som inte orkar eller kan arbeta för sitt uppehälle får naturligtvis allt de behöver, åtminstone för tillfället. Den dag detta upphör kommer blod att flyta på gatorna.

År 2021 verkade Spetalen ointresserad av att flytta till Schweiz.

”Det är nonsens. Jag tänker inte sitta på en åker i Schweiz i fem till tio år för att spara lite pengar på förmögenhetsskatt. Varför skulle jag göra det? För att lämna det till efterkommande som kommer att spendera de sparade pengarna på nonsens? Det kommer inte att hända”, sa Spetalen till DN.

Men nu har han överfört större delen av sin förmögenhet till sina två döttrar och ser inte längre någon anledning att fortsätta bo i Norge.

Undertecknad känner något liknande, även om jag inte har en bråkdel av Spetalens förmögenhet. Det finns inte längre någon anledning att bo i Norge om man fokuserar på skattepolitik, prisnivåer och säkerhet.

Visst, man kanske har vänner hemma, som man naturligtvis saknar som ensam utlänning i ett annat land, men Norges vackra natur förstörs av vindkraft.

De som flyttar bort älskar fortfarande Norge. Det är Norge som inte längre älskar dem, och visar det tydligt med varje politiskt beslut.

I slutändan säger man: Tack, men nej tack.