₂₅En laglärd som ville sätta honom på prov reste sig och sade: »Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« ₂₆Jesus sade: »Vad står det i lagen? Hur lyder orden?« ₂₇Han svarade: »Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.« ₂₈Jesus sade: »Det är rätt. Gör det, så får du leva.« ₂₉För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: »Och vem är min nästa?« ₃₀På den frågan svarade Jesus: »En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. ₃₁En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. ₃₂På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi. ₃₃Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. ₃₄Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. ₃₅Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen.’ ₃₆Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?« ₃₇Han svarade: »Den som visade honom barmhärtighet.« Då sade Jesus: »Gå du och gör som han!«

Luk 10:25-37

Ikväll kommer Kristallnatten att minnas på flera platser i Norge och i Sverige. Anledningen till detta minnesfirande är de händelser som ägde rum natten mellan den 9 och 10 november 1938 i Tyskland och Österrike. Då genomförde nazisterna en statligt planerad pogrom mot landets judar. Detta innefattade förstörelse av synagogor, plundring av judiska butiker och hem samt misshandel av judar. Åtgärden markerade början på den systematiska förföljelse av judar som ledde till Förintelsen.

Dagens bibeltexter ger en tankeväckande bakgrund till minneshögtiderna. För hur är det möjligt att ta ställning mot antisemitism och samtidigt upprätthålla idealet om den barmhärtige samariern, när vi vet att både staten, kyrkan och majoriteten av befolkningen har större medkänsla för dem som förföljer dagens judar, nämligen muslimer, än för judarna själva?

Det är nämligen ingen hemlighet vad islam lär ut om icke-troende, och judar i synnerhet.

Abid Raja från Venstre sa för länge sedan att muslimer lärs att hata judar från födseln, och denna tragedi är väl dokumenterad. Kristelig Folkeparti (KrF) var tydliga med detta för mer än tio år sedan när partiets representanter i 2015 lade fram ett representativt förslag med syftet att utveckla en handlingsplan mot antisemitism.

Men KrF var dock ännu tydligare 2011. Då uttryckte partiets representanter tydligt att islam var hotet, men notera att partiet 2015 skriver att ”problemet nu har blivit uppenbart för alla”.

Förslaget från 2011 är dock så grundligt att det är svårt att bortse från; det förtjänar att ses över, eftersom det baserades på NRK-reportern Tormod Strands arbete med att kartlägga antisemitism bland norska muslimer. Strand hade talat med flera judiska föräldrar som berättade om de allvarliga trakasserier som deras barn hade utsatts för. Ingen av föräldrarna ville uppge sitt namn eller låta sina foton publiceras, men en far intervjuades anonymt. Han berättade att hans son hade blivit attackerad och hotad med hängning. Hans son hade lyckats fly, men kämpade fortfarande med ångest efter incidenten. Familjen flyttade på grund av dessa erfarenheter, men även i sitt nya hem utsattes sonen för antisemitiska övergrepp.

Lørdagsrevyen hade också intervjuat flera lärare från gymnasieskolor med många muslimska elever. Av rädsla för repressalier ville ingen av lärarna uppge sitt fullständiga namn. De berättade om ett utbrett hat mot judar bland eleverna. En lärare berättade om uppmärksammade trakasserier mot judar, allt från skämt till dödshot. En annan hade elever som trodde att judar kontrollerade allt, och han hade hört några säga att de beundrade Hitler. Läraren påpekade att eleverna protesterade när någon uttryckte stöd för terrorister, men ingen protesterade mot hatet mot judar. Andra lärare hade stött på starkt motstånd mot att undervisa om Förintelsen. Judar var ett vanligt förekommande svordom, enligt en lärare. De lärare som intervjuades av Lørdagsrevyen trodde att eleverna hade fått många av sina attityder från satellitradio- och tv-sändningar. Rapporten visade bland annat grov antisemitism i palestinsk barn-tv.

KrF-representanterna skriver i sitt förslag att Politiets sikkerhetstjeneste (PST) och forskare bekräftat detta intryck och varnar för att arga minoritetsungdomar kan rekryteras till islamistisk terrorism.

Det kanske mest intressanta är att KrF vid den tiden vågade varna för de attityder som asylsökande från muslimska länder för med sig:

Det är hög tid att regeringen nu säger att den kommer att kartlägga omfattningen av antisemitism i befolkningen. När vi har mer kunskap om omfattningen av antijudiska attityder blir det också lättare att komma med förebyggande åtgärder. Tyvärr vet förslagsställarna att det finns en utbredd skepsis mot judar i många övervägande muslimska länder. I Pakistan, Turkiet, Egypten, Jordanien och Libanon är andelen människor som har en positiv syn på judar mindre än 10 %, enligt Pew Research Centre. Dessa attityder överger inte nödvändigtvis flyktingar och asylsökande från dessa länder när de kommer till Norge.

År 2015 konstaterade Kristelig Folkeparti att problemet hade blivit uppenbart. Men inte ens det räckte för att de handlingsplaner som senare antogs skulle nämna islam som ett hot mot judarnas säkerhet. Det är fortfarande viktigare för norska politiker och ledare i det kristna Norge att odla tron att de agerar som en god samaritan genom att säga ja till muslimsk invandring än att skydda judarna.

Men de bör inte få komma senare och säga att de inte visste. Islam fortsätter att underblåsa samma eld som nazisterna tände, och vi kommer aldrig att få en verklig handlingsplan och politik mot antisemitism förrän vi vågar erkänna att en kamp mot detta hat kräver en kamp mot både nazismen och islam i dess orefomerade version. Kampen för sanningen är dock en utmaning, och det är inte utan anledning som den tidigare ledaren för den judiska församlingen, Ervin Kohn, nu stämplas som judisk extremist för sitt försvar av Israels rätt att försvara sig, när han säger till VG:

”Det är fascinerande att beskrivas som extrem. Jag har varit och förblir antirasist till hundra procent, och jag har samma åsikter som jag alltid har haft. Det är bara det att jag också inkluderar antisemitism i begreppet rasism. Det verkar som om Antirasistisk Senter inte längre gör det.”

Den barmhärtige samariern skulle aldrig ha tagit den skadade mannen till ett värdshus där han skulle ha utgjort ett hot mot ägaren. Men detta är den typ av förvrängning av budskapet som predikas i vår tid.

Därför måste vi våga säga: Sann kärlek till sin nästa skadar inte en oskyldig tredje part. Vi kan inte hjälpa både den förföljda och förföljaren.