1Halleluja!
Prisa Herren, min själ!
2Jag vill prisa honom så länge jag lever,
lovsjunga min Gud så länge jag är till.

3Lita aldrig på mäktiga män,
människor som ingen hjälp kan ge.
4De ger upp andan och blir jord igen,
då går deras planer om intet.
5Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud
och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.
6Han som har gjort himmel och jord och hav
och allt vad som finns i dem,
han sviker aldrig sina löften.
7Han ger de förtryckta deras rätt,
han ger de svältande bröd.
Herren befriar de fångna,
8Herren öppnar blinda ögon,
Herren rätar krökta ryggar,
Herren älskar de trogna,
9Herren ger främlingar skydd,
stöder faderlösa och änkor
men korsar de ondas planer.

10Herren härskar för evigt,
din Gud, o Sion, från släkte till släkte.
Halleluja!

Ps 146:1-10

På fredagen publicerade norska Klassekampen en stor artikel där man försöker förstå varför den nya högern i Europa vänder sig till Gud och varför kristendomen används av dem som försvarar Europas själ. I samband med detta intervjuade tidningen bland andra redaktören för Dagen, Vebjørn Selbekk. Han var inte helt nöjd med denna utveckling och varnar för att göra kyrkan till ett politiskt projekt, vare sig det gäller höger- eller vänsterpolitik. Han betonar helt riktigt att kristendomen inte är ett ideologiskt projekt och att alla är välkomna att tro på Jesus, oavsett om man är Tommy Robinson eller kommunist.

Den fråga som få ställer sig är om kommunism, nazism, wokeismens radikala genuspolitik eller andra religioner och ideologier kan kombineras med den kristna tron och den verklighetsuppfattning som kristendomen ger oss.

Hittills har vi varit överens om att man inte kan vara både kristen och muslim eller kristen och kommunist samtidigt. Anledningen är att det är sätt att tänka som ger olika svar på de mest grundläggande frågorna. Svårigheten är att vi nästan har slutat att ta itu med sådana övergripande frågor. Det är som om vi tar för givet att vi alla tänker likadant, men sedan glömmer vi att kristendomen har helt andra svar än de som samhället idag anser vara politiskt korrekta.

Kristendomen handlar nämligen om mycket mer än tron på frälsning och förlåtelse för var och en av oss. Tron på Gud revolutionerade vår civilisation. Den kristna lagen skyddade barn, kvinnor och slavar. Den fastställde äganderätten (vilket gjorde det möjligt att donera egna medel till kyrkan) och gav oss nya lagar om äktenskap. Det är därför konservativa är intresserade av vår historia. Det är här de hämtar sin identitet och kan se hur tron förändrade samhället. De ser en linje som går tillbaka till Mästarens möte med mänskligheten. För ingen blir kristen på egen hand; vi har alla blivit ledda av någon, och om man följer spåret tillräckligt långt tillbaka i tiden möter vi alla den som bad sina lärjungar att predika evangeliet för hela världen.

Det är därför naturligt att konservativa är skeptiska till liberalister som är likgiltiga inför historien, tron och dess institutioner, eller kommunister som med sin materialistiska syn på mänskligheten vill förstöra dem. Detta betyder inte att konservativt tänkande är en garanti för lycka, men konservativa vill att staten ska styras av principer som säkerställer att vi låter Gud vara dess nödvändiga korrigerande kraft. Psalm 146 påminner oss om vårt ansvar för våra medmänniskor. Detta innebär att staten alltid måste bedöma om den fullgör sina skyldigheter, både gentemot de svaga i samhället, födda och ofödda, och gentemot de resursstarka.

Konservativa förstår att det bästa sättet att förhindra ett angrepp på den individuella friheten är att låta vårt samvete vägledas av Gud. När nationalförsamlingen överger sin tro på Gud är det lätt att förlora synen på skillnaden mellan sanning och lögn. Majoritetsbeslut blir moraliska sanningar, som vi ser i abort- och äktenskapslagstiftningen. Detta innebär också att lögner måste försvaras, och därmed försvinner sakta men säkert den frihet som uppstod när människor insåg att de är ansvariga inför Gud.

Den välkände engelske filosofen Roger Scruton anser att samhällets hälsa och kontinuitet därför är beroende av seder och traditioner som bevarar den individuella friheten. Dessa traditioner måste skyddas av institutioner som accepterar att de är underordnade något större än oss själva, det vill säga tron på en Gud som skapade oss. Detta betyder inte att konservativa inte kan ha fel, men de bör vara mer självkritiska än andra ideologiska traditioner.

En sådan tradition är dock svår att upprätthålla i ett samhälle där makthavarna inte skiljer mellan kristendom och islam, där man anser att det är acceptabelt att en person själv definierar sitt kön, samtidigt som man bortser från de verkliga etiska konflikter som kulturell mångfald kan leda till. Det är just detta som allt fler människor förstår, och som drar dem till den kristna tron.

Det är sant att kristendomen inte är ett ideologiskt projekt; den är något mycket mer än så. Den som accepterar Jesus Kristus kan inte undgå att bli överväldigad av den kärlek som Gud har visat oss och den sanning han berättar om sin skapelse. Det är naturligt för troende att ta med sig denna kärlek och sanning in i sitt politiska arbete, vilket är anledningen till att kristna normalt sett uppfattas som konservativa. Vi tror inte att det är möjligt att avskaffa de sanningar som Gud har gett oss, vilket också är anledningen till att kristna normalt sett orienterar sig mot konservativa rörelser.

Ha en trevlig söndag!