Shamima Begum försöker återvända till Storbritannien efter sina aktiviteter som islamistisk terrorist. Hon får naturligtvis stöd från domarna vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (EMD).

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har begärt att Storbritannien ska motivera sitt beslut att fråntaga den 26-åriga kvinnan hennes medborgarskap 2019 efter att hon rest till Syrien för att ansluta sig till terroristgruppen Islamiska staten (IS).

Enligt Begums advokater utgör domstolens beslut en ”unik möjlighet” som kan bana väg för en ny rättegång mellan domstolen i Strasbourg och regeringen. Det är uppenbart att muslimska terrorister har lätt att få tillgång till skickliga och dyra advokater.

Om den brittiska regeringen befinns skyldig till att ha hindrat hennes återkomst till Storbritannien, kan Begum vinna målet. Terroristernas rättigheter ges uppenbarligen större vikt än de europeiska medborgarnas rätt till säkerhet på sin egen kontinent.

Begum föddes och växte upp i Bethnal Green i östra London innan hon 2015, vid 15 års ålder, reste till Syrien för att ansluta sig till IS tillsammans med två skolkamrater.

I Syrien gifte hon sig omedelbart med Yago Riedijk, en holländare som konverterat till islam, och fick tre barn, som alla dog som spädbarn. Begum levde med döden som sin följeslagare.

Sir Sajid Javid, före detta inrikesminister, berövade henne hennes brittiska medborgarskap med motiveringen att hon också kunde ansöka om uppehållstillstånd i Bangladesh för att undvika att bli statslös. Men eftersom hon ansågs vara en ung och utsatt förtryckt muslim, önskade de vänsterliberala henne lycka till. Begum blev en symbol för västvärldens underkastelse inför terrorister med kopplingar till islam.

Begum sitter fortfarande fängslad i al-Roj-lägret i nordöstra Syrien. Hennes advokater har överklagat fallet till domstolen i Strasbourg.

De hävdade att stackars Begum bara var ett offer för grooming och människohandel. Groomingskandalen var, som vi vet, en gåva till det brittiska folket från främst pakistanska muslimer som seriemässigt våldtog tusentals unga brittiska flickor, samt några hinduer. Begum var verkligen inte ett offer för detta brott.

Den brittiska regeringen knäböjer vanligtvis lydigt inför ECHR:s lagstiftning, som brittiska politiker anser vara nästan lika helig som Bibeln.

I ett uttalande om domstolens beslut sade Gareth Peirce, Begums advokat vid Birnberg Peirce Solicitors, att Sir Sajid ”helt hade misslyckats med att beakta frågorna om grooming och människohandel av en skolflicka i London och statens efterföljande skyldigheter”.

Strasbourgs meddelande ger Storbritannien och Begum en unik möjlighet att ta itu med de viktiga frågor som hennes fall väcker och som tidigare brittiska regeringar har ignorerat, undvikit eller brutit mot.

Var ser advokaten en enda positiv konsekvens av att Begum återförts till friheten i England? Sådana detaljer blir aldrig en fråga i sådana fall, vilket vi också har erfarit här.

Hon sa att det var ”omöjligt att bestrida” att Begum ”lockades, uppmuntrades och lurades i syfte att sexuellt utnyttja henne”. Att ta ansvar för sina egna handlingar är otänkbart för unga kvinnor med islamistiskt blod i ådrorna, enligt den brittiska advokaten, tydligen.

För stackars sårbara Begum hade upplevt en ”rad misslyckanden med att skydda ett barn som i flera veckor i förväg var känt för att vara i hög riskzonen, eftersom en nära vän hade försvunnit till Syrien på identiskt sätt och via identisk väg”.

Om dina vänner älskar terror, tortyr och tyranni, och du låter dig charmas, då förtjänar du extra skydd. De allra värsta bör förlåtas och få största möjliga stöd från allmänheten.

”Det skulle vara omöjligt att inte ha ett verkligt hopp om en lösning nu.”

Inrikesministeriet försökte prioritera brittiska medborgares säkerhet:

”Regeringen kommer alltid att skydda Storbritannien och dess medborgare. Det är därför Shamima Begum – som utgjorde ett hot mot nationell säkerhet – har fått sitt brittiska medborgarskap indraget och inte kan återvända till Storbritannien. Vi kommer att försvara alla beslut som fattas för att skydda vår nationella säkerhet med full kraft.”

Robert Jenrick, skuggjustitieminister, sade:

”Under inga omständigheter bör Shamima Begum någonsin sätta sin fot i Storbritannien igen. Hon valde att ligga med IS-terrorister och måste nu leva med konsekvenserna.

Vi behöver inte en utländsk domstol i Strasbourg för att tala om för oss vem som får och inte får komma in i landet. Detta är ännu ett tydligt exempel på varför vi måste lämna Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och återta kontrollen över våra gränser.”

Något liknande sa Tory-ledaren Suella Braverman i december 2024.

Europadomstolen ställer frågan:

”Har beslutet att beröva sökanden hennes medborgarskap utgjort en kränkning av hennes rättigheter enligt artikel 4 i konventionen?”

Artikel 4 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna skyddar en persons rätt att inte hållas i slaveri eller träldom. Om en person frivilligt har gått in i slaveri är irrelevant.

Domstolen angav att den var bekymrad över att inrikesministeriet hade använt sina befogenheter för att beröva en person sitt medborgarskap som en ”straff” i Begums fall.

”Var berövandet av [Begums] medborgarskap analogt med straffrättslig åtal? Var det en ’bestraffning’ enligt artikel 26 i Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel?”

Artikel 26 syftar till att skydda offer från åtal för brott som de tvingats begå eftersom de var offer för människohandel. Nu använder aktivister den juridiska texten för att skydda personer som frivilligt ansluter sig till några av de värsta terroristgrupperna i historien.

En annan fråga som ställdes var:

”Befann sig sökanden, för de klagomål som anges i ansökan enligt artikel 4, vid något tillfälle inom Förenade kungarikets jurisdiktion, i enlighet med artikel 1 i konventionen?”

Artikel 1 fokuserar på mänskliga rättigheter, vilket naturligtvis innebär att medborgerliga rättigheter måste ignoreras.

En annan fråga som ställdes var:

”Påverkade inrikesministerns beslut att beröva sökanden hennes medborgarskap hennes rättigheter enligt artikel 4 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna?

Hade inrikesministern en positiv skyldighet, enligt artikel 4 i konventionen, att överväga om sökanden hade varit offer för människohandel och om det faktumet medförde några skyldigheter eller förpliktelser gentemot henne, innan han beslutade att beröva henne hennes medborgarskap?”

En hel rad framstående britter har valt att gå i bräschen för Shamima Begum. ”Eliten” sviker sitt eget folk över hela Europa, och det är därför inte förvånande att undergången närmar sig med stormsteg.

Som Maya Foa, verkställande direktör för Reprieve, en välgörenhetsorganisation som har kämpat för att få tillbaka kvinnor och barn från Syrien, säger:

”Det här fallet hamnade i Europeiska domstolen bara för att flera brittiska regeringar i rad misslyckades med att vidta enkla åtgärder för att lösa ett vanligt problem.”

Det är därför ett vanligt europeiskt problem att unga flickor väljer att fly landet för att gifta sig med några av de värsta terroristerna i historien.

”Medan våra säkerhetsallierade har hämtat hem sina medborgare har Storbritannien stuckit huvudet i sanden. Att kasta brittiska män, kvinnor och barn i ett juridiskt svart hål är en försumlig politik som avslöjar en brist på förtroende för vårt rättssystem.”

Det är oförlåtligt att britterna tolererar att vissa europeiska länder, med Norge som ett utmärkt exempel, överträffar dem i sin förmåga att framstå som naiva idioter. Dessutom, förtjänar det europeiska rättssystemet verkligen vårt förtroende?

Hur många av oss känner att vi lever i ett samhälle där våra rättigheter skyddas? Personligen anser jag att våra myndigheter är mina värsta fiender och att mina rättigheter är en önskedröm.

Visserligen skriver advokaten att vuxna bör straffas för IS-brott när det är lämpligt. Men vad hjälper det när terrorister och kriminella klaner anlitar barn för att begå sina mord?