The proof of the pudding is in the eating, som engelsmännen säger. Det är en sak att tro, men en annan att ha konkreta bevis. I tio år har media bedrivit en kampanj mot Trump baserad på sin egen karikatyr av honom. Men framgång talar högre än ord. Trump har gång på gång bevisat att han kan göra det. Som ingen annan.

Han har en politisk instinkt som ledde honom att ställa upp i valet 2016 och besegra Hillary, som var den förutbestämda favoriten.

Journalisterna trodde att det skulle bli en lätt match och blev chockade på valnatten. Trump hade känt av stämningen på gräsrotsnivå och visste att den inte kunde tolerera privilegierade människor som Clintons och Obama. De var symbolen för allt som vanliga kvinnor och män hatade. Hypokris och korruption.

Demokraterna sa: Aldrig mer, och riggade valet 2020 med hjälp av Dominion Systems, ett program för hantering av valresultat som utvecklats i Venezuela. Många har väntat på att Trump ska göra upp med personerna bakom rysk-amerikanska samarbetet, som framställt honom som Putins springpojke. Detta är en bild som norska och europeiska journalister har använt flitigt för att försvaga hans position i förhandlingarna om Ukraina.

Trumps manöverutrymme var också begränsat under hans första mandatperiod på grund av dessa anklagelser. Detta har fortsatt under hans andra mandatperiod, med Ukraina som murbräcka. Vi befinner oss i en paradoxal situation där européerna spelar ett högt spel för att konfrontera Putin, medan Trump vill kompromissa.

Nu bryter Trump sig fri från dessa begränsningar. Han använder Amerikas militära kapacitet. Det började när amerikanerna tog ut Irans stora stjärna, general Soleimani, på flygplatsen i Bagdad.

Det fortsatte med elimineringen av IS-ledaren Baghdadi, som hade gömt sig i en underjordisk bunker.

En varning om att denna handlingsinriktade politik skulle utvidgas kom i form av signaler om att Trump ville ha Grönland. De danska myndigheterna förstod inte den geopolitiska dimensionen: Trump återtar den västliga sfären. Han förnyar Monroedoktrinen. USA kommer inte att tillåta utländska makter att ingripa på sin kontinent. E

n högerpolitisk vind blåser över Latinamerika som det vänsterorienterade Europa varken förstår eller gillar. Europa hamnar i skymundan i den geopolitiska kampen.

Trump har inga illusioner. Det verkliga hotet är Kina. Trump förbereder sig för en kraftmätning med Kina. Kina utövar makt över hela världen. Europeiska medier och politiker har låtit detta ske. De har behandlat det kinesiska inflytandet som ett väderfenomen. Något de inte kan göra något åt. I själva verket har länderna tävlat om att vinna Pekings gunst.

Även när Peking släppte ut covid-19-viruset på världen spelade västvärlden med och lät sig ledas av FN:s WHO. Sedan dess har de infört protokoll som ger WHO befogenhet att utlysa medicinskt nödläge. Människor är helt omedvetna om de befogenheter som finns. De motsvarar de nödlagar som antagits av det norska parlamentet och som ger regeringen rätt att styra genom dekret.

Det är denna totala maktövertagande inifrån, den tysta statskuppen, som Trump attackerar. Han vänder på steken med chockattacker.

Passivitet har blivit västvärldens varumärke. Varje gång de har ingripit har det varit med ena handen bakbunden. Det är inget sätt att besegra motståndare som jihadister och Kina. Trump bevisade sin beslutsamhet när han slog ut IS i Syrien och Irak. Han ville dra tillbaka alla amerikanska soldater från Syrien, men saboterades hemma.

Maga-folket är rädda för att Trump ska göra samma misstag som neokonservativa och dra in USA i utländska krig.

Men Trumps agenda är helt annorlunda. Hittills har han använt kirurgiska attacker, som när B2-flygplan slog ut Irans kärnkraftsprogram.

Det var också en maktdemonstration i en skala som ingen annan kan mäta sig med.

Med attackerna mot narkotikabåtarna visade Trump att kampen hade nått västra halvklotet.

Genom att slå ut båtarna som transporterade kokain och fentanyl sänder han ett budskap till kartellerna och till Kina.

Xi Jinping har sagt att fentanyl är en hämnd för opiumkriget på 1800-talet, när britterna tvingade Kina att tillåta opium.

Nu är det dags för amerikansk paybacktime.

Det misstag som Peking gör är att de följer sin egen form av krigföring som kallas unrestricted warfare: krig utan regler.

Exporten av fentanyl, spionage och stöld av know-how och patent i USA samt monopolisering av sällsynta jordartsmetaller är alla delar av samma spel.

Kina äger 80 procent av världens hamnar, sägs det. Om man använder den makten för att smuggla droger och stjäla teknik, visar man sina kort för tydligt.

Trump är amerikan. America First. Clintons och Obamas är representanter för en amoralisk antinationell klass. Deras tid är också kommen.

Amerikanerna tror fortfarande på Gud. De har en ledare som sätter Amerika först. Vänstern försöker desperat förtala detta som högerextremt. Men det fungerar inte. Att säga till människor att de är nazister om de älskar sin familj, Gud och sitt land är dömt att misslyckas.

Men vänstern har i årtionden insisterat på att dessa kärnvärden är misstänkta.

Nu har pendeln svängt. Gud är tillbaka.

Det rapporteras redan att människor firar på gatorna i Caracas.

Alla iranier som får meddelandet kommer att förstå att det gäller dem också.

Klockorna ringer även för dem.

Det är frihetens klockor.