Idag träder EU:s nya förpackningsregler i kraft. En svensk småföretagare som säljer varor till kunder i flera EU-länder kan behöva registrera sig, rapportera och betala avgifter i varje land – och i vissa fall anlita lokala ombud. EU-kommissionen har själv varnat för att reglerna kan bli en orimlig börda.

Onsdagen den 12 augusti träder stora delar av EU:s nya förpackningsförordning 2025/40 PPWR Packaging and Packaging Waste Regulation i kraft.

Förordningen anger att varje producent som säljer varor inom EU är ansvarig för att registrera och rapportera vilket förpackningsmaterial man använder samt mängden förpackningsmaterial. Utöver detta ska producenten även finansiera hanteringen av det förpackningsavfall som uppstår.

Syftet med den nya förordningen är att minska mängden förpackningsavfall, öka återvinningen och harmonisera reglerna på EU:s inre marknad.

Men för företag som säljer varor direkt till konsumenter i andra medlemsländer innebär reglerna samtidigt nya administrativa krav. Det är framför allt reglerna om utökat producentansvar som riskerar att bli kostsamma för mindre e-handlare.

Enligt PPWR måste alla som ägnar sig åt gränsöverskridande postorder- eller e-handel till slutkund uppfylla förordningens krav. Det innebär bland annat att varje sådan företagare måste registrera sig i varje enskilt mottagarlands producentregister, ansluta sig till varje enskilt mottagarlands återvinnings- eller producentansvarssystem, redovisa förpackningarnas mängder och materialslag i varje enskilt mottagarland, betala miljö- eller återvinningsavgifter i varje enskilt mottagarland och utse ett lokalt auktoriserat ombud i varje enskilt mottagarland.

Ett register i varje land

Ett av de krav som riskerar slå hårt mot mindre handlare är att PPWR anger att alla producenter ska registrera sig i varje enskild medlemsstat på vars marknad de tillhandahåller förpackningar eller förpackade produkter.

För en företagare som exempelvis driver en svensk webbutik och säljer direkt till privatpersoner i flera andra EU-länder innebär det att det inte kommer att finnas ett gemensamt EU-register – i stället finns 27 enskilda nationella system som företagaren måste anpassa sig till.

Företag ska också rapportera vilka typer av förpackningar som man använder och hur stora mängder av varje typ som används – uppdelat på varje land. Företaget blir dessutom skyldigt att uppfylla respektive lands producentansvar.

Lokala ombud blir en dyr historia

En av de mest omdiskuterade delarna gäller auktoriserade representanter för producentansvaret.

PPWR innehåller regler som innebär att en företagare som säljer förpackade produkter direkt till slutkunder i ett annat medlemsland ska utse en auktoriserad representant för producentansvaret i det andra landet – ett krav som slår särskilt hårt mot små företag.

En stor internationell e-handlare som Amazon kan fördela kostnaden för juridik, registrering, rapportering och regelefterlevnad över miljontals försäljningar.

För en småföretagare som säljer enstaka produkter till privatpersoner ett annat EU-land via exempelvis marknadsplatsen Etsy, kan samma administrativa krav däremot bli oproportionerligt dyra – så dyra att det inte längre lönar sig att sälja produkterna.

Konsekvensen blir att de små producenterna riskerar att slås ut och att handeln då koncentreras till de redan stora aktörerna.

EU-kommissionen har sett problemet

PPWR träder i kraft trots att hotet mot de små aktörerna har identifierats. I december 2025 lade EU-kommissionen fram ett förslag som innebar att kravet på lokala representanter i varje medlemsland skulle skjutas upp till 1 januari 2035. Kommissionens motivering var att den nya förordningens krav innebär en orimlig administrativ och ekonomisk börda för småföretag som bedriver gränsöverskridande handel.

Men förslaget blev aldrig mer än ett förslag.

Det betyder att PPWR-förordningen och dess krav gäller från den 12 augusti 2026, medan förhandlingarna om en eventuell lättnad för småföretagen fortsätter.

En inre marknad – 27 administrativa system

EU:s inre marknad skapades bland annat för att göra det möjligt för företag att sälja varor över nationsgränser utan att möta 27 olika nationella handelshinder.

PPWR innebär visserligen en gemensam EU-rättslig ram, men producentansvaret kommer nu att organiseras genom 27 nationella register och system.

För en svensk småföretagare kan det därför i praktiken innebära att en försäljning till exempelvis Frankrike, Tyskland, Spanien och Italien kräver hantering i fyra olika nationella system – med olika myndigheter, producentansvarsorganisationer, rapporteringskrav och avgiftsmodeller.

EU – en marknad för de stora?

Förordningen skapar en paradoxal effekt när samma EU som skapades för att undanröja handelshinder, inför förordningar som skapar nya administrativa hinder för de företag som den europeiska inre marknaden var tänkt att hjälpa.

I praktiken gynnas endast de företag som har råd att hantera regleringen. Stora e-handelsplattformar har tillgång till jurister, personal med specialistkompetens och automatiserade system.

Småföretagare har inte samma resurser, och kan därför behöva besluta om att helt enkelt inte sälja sina varor till andra EU-länder. I sociala medier finns redan omfattande diskussioner bland små e-handlare om just detta problem, även den faktiska effekten av PPWR ännu inte går att mäta.

Strängare regler väntar

Den 12 augusti är dessutom bara början.

PPWR innehåller en rad ytterligare krav som träder i kraft successivt. Bland annat kommer ett krav på  harmoniserad märkning av förpackningar att införas från 2028. Från 2030 kommer krav på återvunnet material i vissa plastförpackningar och från 2035 skärps kraven på att förpackningar ska kunna återvinnas i stor skala. Från 2038 förbjuds förpackningar som inte når vissa återvinningsklasser.

Sverige röstade ja

EU-förordningen som trädde i kraft under onsdagen är tvingande, och ersätter därför många av dagens svenska bestämmelser samtidigt som den svenska lagstiftningen anpassas för att komplettera EU-reglerna.

Elva av Sveriges 21 Europaparlamentariker (S+V+MP+L) röstade ja till den slutliga förpackningsförordningen. Fem röstade nej (C+SD) och fem avstod (M+KD). När frågan om PPWR därefter slutligt avgjordes i ministerrådet röstade den svenska regeringen ja.