Siri Carlsen, som själv är lesbisk, hävdar i en kolumn i NRK att Pride har gått överstyr och blivit onödigt sexualiserat. ”Varför ska vi tillåta att barn utsätts för detta?” frågar Carlsen.

Influencern Christina Fraas, som tidigare har klagat på ”obskyra män”, håller inte alls med. Hon svarar i en krönika i NRK att Pride inte är en dag för barn.

Hon är trött på dem som klagar på att det är för mycket sexualisering, latex och nakna kroppar i paraderna som barn utsätts för. ”Det här får folk stå ut med”, säger Fraas.

”Ja – det finns bröst och rumpor i paraden. Men vad spelar det för roll? De som använder Pride för att kämpa en kamp för att undvika att se en bar torso är lite för förankrade i sina egna privilegier. Alla barn som jag har sett på Pride hejar, skrattar och dansar. De hälsar på dragqueens och vinkar till människor med regnbågsflaggor och glitter i ansiktet. Kroppar är inte farliga. Det är vuxna som sexualiserar kroppar – inte barn. Om du inte vill att dina barn ska se kroppar, glitter, läder och dans? Stanna då hemma. Ingen tvingar ut dig på gatan under de få timmar som paraden pågår. Men kom inte och kräv att vi ska packa ihop spelet och förvandla Pride till Leos Lekland bara för att du känner dig obekväm. Även om familjer och barn är mer än välkomna på pride är det inte rörelsens uppgift att anpassa sig till kärnfamiljen. Pride ska vara människovänligt. Och människor kommer i alla former, färger, uttryck, kroppar, fetischer, livsstilar och kön. Du behöver inte gå med bar rumpa för att stödja Pride – men du måste respektera det faktum att vissa människor gör det, och att detta också är en del av kampen för frihet. Ingen har förändrat världen genom att gå tyst i korridorerna! Pride handlar om att skaka om normer och tänja på gränser.”