En klanbaserad, korrupt, våldsförhärligande och antidemokratisk konstruktion – där barn lär sig att hata judar och där martyrskap hyllas framför livets värde. Är det detta som västvärlden nu vill ge status som stat till?

Från stenåldersvärderingar till västerländsk sympati

I delar av det palestinska samhället är det inte yttrandefrihet, rättssäkerhet eller respekt för kvinnors och individers värdighet som råder – utan hederskultur, islamiskt maktspråk och makt genom våld. När Hamas använder sjukhus som sköldar och barn som PR-verktyg är det inte för att de har förlorat kontrollen. Det är kontroll.

Och medan detta pågår står europeiska ledare bredvid och nickar i bekräftelse av ”Palestinas rätt till självbestämmande”, utan ett enda krav på reform, ansvarsskyldighet eller erkännande av Israels existens.

Fred och samexistens? På vilken grund?

Hur kan man kräva att Israel – en väl fungerande stat med rättssäkerhet, demokrati och minoritetsrättigheter – ska leva sida vid sida med en enhet som styrs av jihadister och autokrater?

Var finns kravet på att palestinierna skall genomgå en värdebaserad omprövning? Var finns trycket mot propaganda, våldsromantik och religiös extremism?

Om en hållbar stat skall kunna byggas måste det börja med en grundläggande mentalitetsförändring. Och den förändringen måste komma inifrån – inte påtvingas utifrån av kostymklädda diplomater.

Ingen intern revolution – ingen tvåstatslösning

Tvåstatslösningen är inte bara död. Den är farlig – eftersom den förutsätter att två helt olika samhällen, med diametralt motsatta värderingar, ska fungera som grannar. Det kommer inte att ske utan en intern revolution i det palestinska samhället. Inte symboliskt. Inte på papperet. Utan på riktigt.

Om de palestinska ledarna inte konfronterar våldsideologin, klanvåldet, kvinnoförtrycket och den islamiska extremismen kommer en palestinsk stat bara att bli en permanent krigsmaskin – inte en granne.

Och det är inte bara illusionen om två stater som måste begravas. Västvärlden måste också sluta låtsas att detta är en fråga om ”rättvisa” – när det i själva verket handlar om värderingar, våld och verklighetsflykt.