Situationen idag är helt annorlunda än 1951 och 1967. Det är, milt uttryckt, inte självklart att en 74 år gammal internationell konvention med ett 58 år gammalt tilläggsprotokoll är väl lämpad för de utmaningar som vårt land och världssamfundet står inför idag.

Europa har i hög grad präglats av terrorhandlingar, våld, våldtäkter, mord, judehat, gängkriminalitet och bilbränder. Detta är till stor del ett resultat av en omfattande icke-västerländsk invandring. Västerländska värden som demokrati och yttrandefrihet är hotade. Integrationsproblemen blir bara värre och värre. I Sverige har problemen blivit så stora att landets justitieminister Gunnar Strömmer har funnit anledning att varna Norge för att föra den invandringspolitik som Sverige har fört (Nettavisen 7 maj 2025: ”Svensk advarsel: Vær forsiktig, Norge!”).

Både Ryssland och Turkiet har använt asylsökande som påtryckningsmedel mot västländer.

Många människor som vill söka asyl i Europa drunknar på resan över Medelhavet. Kriminella nätverk tjänar stora pengar på människosmuggling. Mycket resurser går åt till identitetsarbete, rättsprocesser, tolktjänster och tvångsåtersändningar. Det finns stora problem med att återsända asylsökande som fått slutgiltigt avslag på sin ansökan, bland annat på grund av oklar identitet eller för att vissa länder vägrar ta emot sina egna medborgare. Om vi istället hjälper flyktingar i deras eget land eller i närmaste säkra grannland kan vi spara stora resurser och därmed hjälpa fler människor.

Frode Forfang har arbetat med invandring och asyl på det norska Utlendingsdirektoratet (UDI) i 26 år, varav 12 år som direktör. Han är författare till boken ”The asylum paradox – how today’s asylum system creates chaos and fails those who need it most”. Han skriver att det nuvarande systemet varken är hållbart eller logiskt. Han menar att den viktigaste aspekten av ett nytt system skulle vara principen om att kunna söka skydd i första säkra land, och att en rätt att söka asyl var som helst inte skulle ha införts idag, baserat på erfarenheterna från de senaste 40 åren. Boken finns att låna på offentliga bibliotek.

Konservativt erkänner att Europas mångkulturella experiment har misslyckats och skapat stora ekonomiska och sociala utmaningar.

Konservativt anser att flyktingar som en allmän regel ska hjälpas så nära sitt eget hemland som möjligt. På så sätt får man mer hjälp för pengarna och kan hjälpa många fler människor.

Det blir också mycket mer rättvist, eftersom man då kan hjälpa dem som inte har resurser att resa ända till Norge för att ansöka om uppehållstillstånd. Dessutom kommer detta i många fall att leda till färre utmaningar med språkliga och kulturella barriärer och integration.

Målet med flyktingpolitiken måste vara att ge god hjälp till så många människor som möjligt.

Att ha flyktingförläggningar närmare där de behövs förhindrar människohandel och de kriminella nätverk som tjänar pengar på människosmuggling. Det räddar också många människor från att drunkna.

Konservativt vill behålla asylsystemet. Men vi anser att det undergräver legitimiteten och trovärdigheten i asylsystemet när människor reser från land till land innan de söker asyl.

Flyktingar bör söka asyl i närmaste säkra land. Om de reser vidare därifrån av egen vilja är de inte längre flyktingar utan måste anses söka materiell utveckling. Detta bör inte utlösa någon rätt att stanna i Norge. Asylsystemet bör inte användas som ett verktyg för migration.

Med de utmaningar som världssamfundet står inför idag framstår FN:s flyktingkonvention från 1951 och dess protokoll från 1967 närmast som en anakronism.

Harald Wigum representerar partiet Konservativt i Bergen