En inofficiell opinionsundersökning i nättidningen Nettavisen, med nästan 10.000 röster, visar att en majoritet av folket stöder Norgesdemokratenes återvandringskonferens.

Men samtidigt varnar medier och politiker för högerextremism och drar historiska paralleller till Nazityskland.

För folket handlar det om vem som äntligen vågar agera när det i åratal har varit uppenbart att politikernas femtioåriga experiment med ett mångkulturellt Norge har misslyckats totalt, och de fortfarande blundar.

Ett atmosfäriskt möte i den vita rasens hemland

”Högerextremister från hela Europa är på väg till Norge. Det blir ett stämningsfullt möte med riktiga arier från den vita rasens hemland”, skrev Asbjørn Svarstad i en kommentar i Nettavisen för en månad sedan.

I själva texten finns en enkät om vad läsarna tycker om att de Norgesdemokratene anordnar en internationell återvandringskonferens.

När jag började skriva om frågan för några veckor sedan hade cirka 7.000 personer röstat. I dag är det 9.650 röster, och majoriteten har talat. Mer än hälften tycker att det är bra, medan 42 procent är oroliga för konferensen.

Även om dessa onlineundersökningar inte är vetenskapliga har de långt fler röster än vad som vanligtvis ingår i professionella nationella undersökningar, som vanligtvis har mellan 1.000 och 2.000 respondenter.

Med tanke på den negativa reaktion som konferensen har fått från ”de goda människorna” i Norge, de som fortfarande ropar ”femtio är inte tillräckligt”, visar Nettavisens inofficiella opinionsundersökning hur vanliga människor i Norge stöder vår mest grundläggande frihet.

Endera för att de inser de problem som massinvandringen orsakar, eller för att de vägrar låta sig styras av åsiktspolisen och vill försvara yttrandefriheten, eller både och.

Inga SS-bönder från Dalom på Norges gator

Kommentatorn Asbjørn Svarstad ägnar en stor del av sin text åt att dra historiska paralleller till Nazityskland och beskriver deltagarna i konferensen som en slags modern förlängning av det ariska tänkandet.

Vi får lära oss ”roliga fakta” som att den tyske SS-chefen trodde att det i just Gudbrandsdalen levde en bondeadel som var direkta ättlingar till vikingarna och hade samma, och ädla, egenskaper som deras förfäder för många generationer sedan.

Hur många av oss som växte upp i Dalom visste detta? Jag minns i alla fall inte att våra trogna ledare i NS:s ungdomsförbund, Vidkun och Hans, lärde oss om bondeadeln på sommarläger i mitt ariska hemland.

Men när mer än hälften av dem som deltog i undersökningen säger att det är helt okej att konferensen äger rum, tyder det på att många vanliga norrmän inte känner igen sig i mediebevakningen, som domineras av rädsla, moralpanik och historiska ekon från 1930-talet.

Och det mest ironiska av allt? Samtidigt som Svarstad varnar för rent judehat bland högerns konferensdeltagare verkar han ha missat vilka som faktiskt har fyllt Norges gator med judehat sedan den 7 oktober.

Det har varit demonstranter som ritat hakkors på israeliska flaggor, trampat på dem och bränt dem framför Stortinget. Judiska barn har trakasserats på väg till skolan, vuxna har attackerats och tvingats gömma religiösa symboler, och synagogor i Oslo har ökat säkerheten.

Ett rop som måste höras i vår egen tid

Inte på grund av Norgesdemokratene, utan på grund av importerad konflikt, religiös extremism och en vänster som redan var radikal men som nu valt att omfamna ännu mer extrema idéer.

Det är inte Norgesdemokratene som har fått judiska norrmän att gömma kippan och davidsstjärnan. Denna våg av hat kommer inte från något konferensrum på Gardermoen. Den marscherar öppet genom Oslos gator, medan de som vanligtvis ropar högst om extremism tittar åt andra hållet.

ND sätter strålkastarljuset på remigration, ett ord som de senaste dagarna fått politiker och kommentatorer att helt tappa fattningen. De har redan gått i taket, som om blotta nämnandet av termen är ett hot i sig.

Men för vanliga människor, både i Norge och i Europa, är detta en debatt som bara växer sig starkare. Det handlar inte bara om migration, utan också om ekonomiska realiteter och friheten att säga sin mening.

Det handlar om vem som faktiskt har modet att göra något när det har varit uppenbart i åratal att politikernas femtioåriga experiment med ett mångkulturellt Norge har misslyckats fullständigt, och de fortfarande inte ser det.

I slutändan handlar REMIG 2025 om något mycket större än ett enda evenemang. Det handlar om att väcka en debatt som vanliga människor både vill ha och behöver, men som politiker och media inte vill ha.

Remig-konferensen är inte ett eko från det förflutna, som kritikerna hävdar, det är ett rop som ska höras i vår egen tid. Nättidningens opinionsundersökning visar det högt och tydligt: folket har talat.