Det råder inte längre något tvivel om att den underförstådda avsikten hos stora västländer som Frankrike, Spanien, Portugal, Kanada, Storbritannien, Australien och andra är att isolera eller förstöra Israel.

Hamas och associerade jihadistiska mördare är inte Israels värsta fiender. Snarare är Israels värsta fiender dess påstådda allierade – de västmakter som försöker förstöra Israel genom att legitimera en terroriststyrd palestinsk stat bredvid och inom gränserna för världens enda judiska hemland. Ironiskt nog är det dessa länder som Israel försvarar samtidigt som man utkämpar ett krig på sju fronter och offrar nästan tusen av sina heroiska soldater. Israel försvarar dessa västländer mot en invasion som president Donald J. Trump tydligt varnat ”inte är hållbar”:

De förstör sina länder … Europa är i allvarliga problem. De har invaderats av en styrka av olagliga invandrare som aldrig har sett förut. Olagliga invandrare strömmar in i Europa och ingen gör något för att ändra det, för att få ut dem. Det är inte hållbart. Och eftersom de väljer att vara politiskt korrekta gör de absolut ingenting åt det.

Nu vill de införa sharialagar, men de är i ett annat land, de kan inte göra det. Både invandringen och de självmordsbenägna energiidéerna kommer att bli Västeuropas undergång om inget görs omedelbart. Detta är inte hållbart. Det som gör världen så vacker är att varje land är unikt, men för att förbli det måste varje suverän nation ha rätt att kontrollera sina egna gränser, som vi gör nu, och att begränsa antalet migranter som kommer in i deras land och betalas av folket i den nation som var där och byggde upp det. De har lagt sitt blod, sin svett, sina tårar och sina pengar på det landet och nu förstörs det.
deras länder, inte skapa nya problem i våra länder.”

Med de europeiska makternas erkännande av en självständig palestinsk stat i FN:s generalförsamling den 23 september och med bördan av olika sanktioner, kombinerat med förbud eller restriktioner för försäljning av vapen och ammunition från tidigare allierade, står Israel nästan ensamt – med undantag för den nuvarande amerikanska administrationen.

De som rasar mot Israel är dess hycklande, självrättfärdiga, själviska, egocentriska och fega ledare: Emmanuel Macron (Frankrike), Keir Starmer (Storbritannien), Anthony Albanese (Australien), Mark Carney (Kanada), Pedro Sanchez (Spanien) och deras gelikar, som uppenbarligen inte har en tillstymmelse till integritet, stöder en deklarerad genocid dödskult som offentligt uttrycker en önskan att döda alla judar, kristna och andra ”otrogna” och förstöra västvärlden.

Israel har fiender på alla fronter, vilket inte utesluter många israeler. Vem är emot Israels ledare och valda regering? Ett stort antal övervägande vänsterorienterade elitistiska judar, både i Israel och i diasporan, som försöker störta Israels lagligt valda regering, medan tusentals arbetsföra män i värnpliktsåldern (haredim) vägrar att ta värvning i militären – vid en tidpunkt då hundratals av deras landsmän har dödats för att skydda dem, deras familjer och nationen själv.

Miljontals islamister runt om i världen vill se Israel dödat och förstört. Västvärldens ledare bryr sig inte om huruvida Israel överlever eller inte – helst inte, verkar det som, utifrån vad de nyligen gjort. Västerländska ledare, som säljer ut Israels säkerhet till dess fiender, verkar inte bry sig om judar överlever. Europa har trots allt få judar (0,2% av kontinentens befolkning) i det stora hela.

Istället för att stödja Israel i kampen inte bara för sin egen överlevnad utan också för att försvara västerländska värderingar röstar Macron, Starmer, Sanchez, Carney, Albanese och kompani för en palestinsk stat inom Israel – till förlust inte bara för Israels säkerhet utan också för sin egen. Om ni inte vill kämpa mot invasionerna av era egna länder, så kan ni åtminstone kliva åt sidan och inte hindra andra från att göra det åt er. Dessa odugliga så kallade ledare kan inte ens skydda sina egna judiska medborgare från inhemsk terror. Genom att göra det, och genom att legalisera islamisk sharialag, är de på väg mot fullständig underkastelse under de islamistiska horder som de har uppmuntrat att bosätta sig hos dem. På detta sätt, som Trump varnade för, förstör de aktivt sina egna nationer och den västerländska civilisationen själv.

Den frispråkiga journalisten Melanie Phillips frågar: ”Är dessa människor onda eller bara riktigt, riktigt dumma?” Inledningsvis gav rättfärdiga människor dessa ”ledare” fördelen av tvivel. Men med tanke på vad de nyligen har gjort mot Israel på den internationella arenan är det uppenbart att de inte bara kan avfärdas som dumma eller naiva. En del är högutbildade och intelligenta. Den enda förklaringen är att de möjligen har onda avsikter. De bryr sig inte ens om att villkora sitt erkännande av en icke-existerande palestinsk stat med att Hamas skall släppa gisslan.

I bästa fall kan de betraktas som värdelösa. Ett passivt Nato verkar inte ens vilja investera annat än fromma ord i att hjälpa Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att motsätta sig Rysslands uppenbara krigshandlingar mot Estland, Danmark och Polen. Deras handlingar är sannolikt, som under andra världskriget, endast avsedda att hålla sig borta från motståndare och blidka inhemska islamister, även om dessa nykomlingar i Europa offentligt har lovat att döda judar, om möjligt genom att bränna dem levande – precis som Hamas gjorde, inte bara mot judar, utan också mot araber och andra den 7 oktober 2023.

När det gäller judar är resultatet av dessa europeiska ledares komprometterade samveten att, som Israels diasporaminister Amichai Chikli har klargjort:

”Europas gator är återigen inte säkra för judar. Många av dess ledare visar feghet istället för mod. Istället för att stå på sanningens sida står de på den palestinska propagandans sida. Istället för att stödja dem som attackerades, stöder de dem som utförde den barbariska attacken.”

Naturligtvis är Hamas och andra islamistiska fanatiker överlyckliga över FN:s resolution som erkänner terroriststaten Palestina som självständig. På så sätt har de i allt väsentligt uppnått sina mål och belönats för den mordiska attacken den 7 oktober, då de dödade försvarslösa spädbarn, pojkar, flickor, äldre och svaga, medan de transporterade andra till tunnelkällare som gisslan och leksaker. Budskapet till terroristerna är: Terrorism fungerar, så fortsätt med det!

”Den palestinska nationella rörelsen, både Fatah- och Hamasflyglarna, har visat sig vara mycket intresserade av att försvaga och förstöra Israel, inte av att söka en fredlig tvåstatslösning”, anmärker den israeliske kolumnisten David M. Weinberg.

Medan de västerländska ledarna i fråga en gång kunde ursäktas med en viss ”moralisk tvetydighet”, kan denna ursäkt inte längre tillämpas. Det är uppenbart att de inte är ärliga mäklare. ”De vill ha en palestinsk stat”, skrev den israeliske politiske analytikern Avi Abelow i ett debattinlägg den 22 september, ”inte för att de bryr sig om araber, utan för att de inte kan stå ut med en stolt, stark judisk stat som försvarar sig själv.”

Abelow vänder sig till Starmer, Albanese och Carney och skriver spydigt:

Tack för att du gör det kristallklart att Storbritannien, Kanada och Australien nu har ställt sig på en folkmordsdödskult. Att de belönar de barbariska grymheterna den 7 oktober 2023 med diplomatiska priser. Att moral, minne och rättvisa officiellt har offrats på judehatets, väckelsepolitikens och islams eftergiftsaltare.

Låt oss sluta låtsas att detta har något att göra med fred, rättigheter eller lagar. Starmers plan handlar inte om ”rättvisa”. Den handlar inte om en ”tvåstatslösning”. Den handlar inte ens om palestinierna. Den handlar bara om en sak: att straffa det judiska folket för att det överlevde.

Olyckligtvis och suicidalt handlar det också om att blidka de radikala islamisterna bland deras väljare – som sannolikt kommer att återgälda, som Trump noterade, genom att vilja ha mer.

Trots att en stor del av världen hyser fientlighet mot judarna, möjligen av avund för att de har haft modet att genom hårt arbete göra så bra ifrån sig – vem annars har förvandlat öknar och malariaträsk till en blomstrande stat?

Texten publicerades ursprungligen på Gatestone Institute den 3 oktober 2025.