New York har valt sin första muslimska och öppet socialistiska borgmästare, 34-årige Zohran Mamdani. Att en relativt ung statsrepresentant från Queens kunde besegra både före detta guvernören Andrew Cuomo och republikanen Curtis Sliwa är inte bara ett ”historiskt ögonblick”, som amerikanska medier gärna uttrycker det. Det är ett tecken på att de institutionella ramarna i storstäderna nu är sådana att en alltmer vänsterorienterad väljargrupp avgör vem som ska styra – långt innan vanliga, moderata och republikanska väljare får säga sitt.

Segern i New York återspeglar också vad Floridas guvernör Ron DeSantis har sagt i åratal: vänsterpolitiken i kuststaterna driver människor söderut och in i republikanska stater, vilket lämnar en mer homogen, mer vänsterorienterad väljarkår i de blå städerna.

En ”demokratisk socialist”

Mamdani vann borgmästarvalet med drygt 50 procent av rösterna. Han besegrade Andrew Cuomo, som ställde upp som oberoende kandidat efter att ha förlorat det demokratiska partiets nominering till Mamdani, och republikanen Curtis Sliwa, som fick mindre än tio procent av rösterna. Det faktum att en kandidat som identifierar sig som ”demokratisk socialist” och som har lovat gratis bussar, frysta hyror och kommunala livsmedelsbutiker kan ta makten i USA:s finansiella huvudstad säger mycket om vem som faktiskt röstar i New York just nu.

Och när vi talar om dem som röstar: det går inte att komma ifrån det faktum att Mamdanis valseger delvis är kopplad till den muslimska befolkningen i staden – en växande demografisk grupp som har organiserat sig politiskt och röstar på muslimska kandidater som en block. En ny artikel från artikel från Al Jazeera uppskattar att det ”kan finnas upp till en miljon muslimer i New York City” år 2025. Muslimska och arabiska amerikaner firar Mamdanis seger och beskriver den som ”en historisk vändpunkt för amerikanska muslimers politiska deltagande”. Medlemsorganisationen Muslim Democratic Club of New York rapporterade att valdeltagandet i primärvalet i juni 2025 var upp till 60 % högre än i primärvalet 2021.

Det är också värt att notera att detta inte kom som en överraskning. Mamdani vann redan det demokratiska primärvalet i juni – och i en stad där demokraterna dominerar är primärvalet det verkliga valet. I år hölls primärvalet sent på sommaren, vilket gav vinnaren flera månader på sig att samla partiet och marginalisera utmanarna före november.

En given slutsats?

New York använder rangordnad röstning i sina primärval för stadens ämbeten: väljarna kan rangordna flera demokrater i ordning efter preferens, och rösterna för dem som elimineras överförs till nästa vänsterfavorit. Detta resulterar i två saker: för det första minskar det risken för att rösta radikalt. En väljare kan tryggt sätta en socialist högst upp på sin lista, eftersom de vet att deras röst inte kommer att ”gå till spillo” om den kandidaten elimineras. För det andra gynnar det den sida som är bäst organiserad internt. I New York är det nu den progressiva/DSA-falangen som har flest mobiliserade väljare. De verkar ha använt systemet för att samlas kring Mamdani och sätta Cuomo på bänken.

För övrigt är det värt att nämna att rangordnad röstning (RCV) är ett relativt nytt system i New York. Det användes för första gången 2021 och orsakade förvirring både på grund av dess komplexitet och för att 135.000 teströster inkluderades i resultatet.

Detta system används inte i själva valet i november. Då gäller det vanliga ”den som får flest röster vinner”. Det innebär att moderata demokrater, oberoende och republikaner förlorar möjligheten att samlas kring en mer acceptabel kandidat i finalen. I praktiken: vänstern får ett extra säkerhetsnät i juni, högern får ingenting i november.

Vänstersväng på båda kusterna

New York är inte ensamt. Under de senaste åren har Los Angeles fyllt sitt stadsfullmäktige med kandidater som driver en kampanj för starkare hyresgästskydd, mindre finansiering till polisen och mer reglering – en kontinuerlig förskjutning åt vänster i stadspolitiken. I valen 2024–25 i LA kommer också progressiva krafter att försöka ”utöka” sin makt i stadsfullmäktige. När samma politiska kretsar får kontroll över valsystemet, tidpunkten och lokala institutioner, låser de fast en ideologisk kurs.

Det vi nu har sett i New York med Mamdani – en ung, identitetspolitiskt kompatibel, ekonomiskt radikal kandidat med stöd från gräsrotsrörelsen – är en mall som kan exporteras till andra större städer på kusten. För norska och svenska läsare: Tänk på det som ett ”fackföreningsval” som äger rum före det egentliga valet, bara i en stad med åtta miljoner invånare.

Flykten från New York

Floridas guvernör Ron DeSantis har i åratal använt samma förklaring till varför Florida växer och New York/Kalifornien förlorar invånare: Höga skatter, en dyr bostadsmarknad, osäkerhet och ideologiska prioriteringar i de blå staterna driver bort vanliga medelklassmänniskor – och de flyttar till Florida, Texas eller andra republikanskstyrda stater. DeSantis pekar på hur svängstaten Florida har fått en stark konservativ majoritet:

När jag valdes hade vi 300.000 fler registrerade demokrater i Florida. Idag har vi 1,4 miljoner fler republikaner. Ingen har någonsin sett en så genomgripande förändring.

Siffrorna från amerikanska folkräkningar och migrationsrapporter är ganska konsekventa: New York och Kalifornien är bland de stater som har den högsta inhemska utflyttningen, medan Florida och Texas tar emot. När man tar bort några av de mer moderata, skattebetalande väljarna, återstår en väljarkår som är mer mottaglig för kandidater som Mamdani.

Denna veckas översikt från texasdagstidningarna visade återigen att många av dem som flyttar till Texas kommer från Kalifornien – och från de stora blå städerna. Receptet blir därmed självförstärkande: Demokratiska blå städer blir blåare, medan röda, republikanska stater blir rödare.