År 2000 var Sverige ett av världens mest homogena, harmoniska och välskötta länder. Sverige hade en stabil ekonomi, trots att svenskarna inte hade någon olja, låg brottslighet och en befolkning med gemenskapskänsla, trygghet och optimism inför framtiden. På bara 25 år lyckades svenska politiker förvandla Sverige till Europas våldtäktshuvudstad, med enorma sociala problem och en nivå av våld och brottslighet som annars bara ses i utvecklingsländer.

Allt detta var den negativa konsekvensen av att politikerna vägrade att ta riskbedömningar och varningar på allvar när de importerade befolkningar från utvecklingsländer – eftersom svenskarna är ofelbara i sina egna ögon och allt som går fel alltid är någon annans fel. Men politikerna är trots allt bara ett resultat av populism, tidsandan, självbedrägeri och väljarnas önskemål, och majoriteten av väljarna i Sverige röstade för denna utveckling.

Alla trodde att om man fyllde Sverige med utlänningar och främmande kulturer skulle man inte bara få samma Sverige som tidigare – man skulle få ett ännu bättre Sverige. Det blev precis som vuxna hade varnat för, människor som inte bara kunde förklara vad som skulle hända, utan också varför det skulle hända. För det som har hänt i Sverige (och resten av Europa) var oundvikligt.

”Välkommen hit, vem du än är, var du än är …”

Ingen bestrider att Sverige har upplevt en enorm ökning av brottslighet, våld, våldtäkt, mord och vapenanvändning. Ingen bestrider att Sverige nu har 59 ”utsatta områden” som kännetecknas av utländsk kulturell kolonisering, socioekonomiska problem, hög brottslighet och ”uteslutning” i all sin muslimska sekteristiska isolering. Och ingen bestrider att Sverige har 67.500 personer registrerade med kopplingar till kriminella nätverk.

Det som ständigt diskuteras är varför detta har hänt och hur man ska lösa det. Diskussionen går i cirklar och paralyserar hela det svenska samhället, vilket i sin tur gör att problemet bara växer. Samma sak händer i Norge och i alla andra europeiska länder, men Sverige har kommit längst: problemen är nu så stora att det inte längre går att förneka dem, som globalisterna på vänster- och högerkanten har gjort i 30 år.

I Sverige ligger fokus nu på att hitta lösningar medan massinvandringen fortsätter som tidigare. Och de politiker som vill lösa Sveriges brottsproblem är samma politiker som orsakade brottsproblemen från början, och som vill lösa problemen med samma lösningar som hittills inte har fungerat. Detta säger allt om varför förbättringar dröjer. Sverige är ett land där ärlighet och fakta har ersatts av moralism, ursäkter och myter – och en av dessa ihållande myter är att Sverige plågas av ”gäng” som kan ”bekämpas” med ”åtgärder”.

”Du är hoppet i ett IQ-fritt land. Du är drömmarna jag drömmer ibland.”

I valet 2014 stämplades alla varningar om invandringsvågen som ond rasism, och 2015 öppnade svenskarna sina hjärtan för horder av beväpnade män från MENA-länderna som påstod sig vara ”flyktingar”. Hundratusentals ”nya svenskar” beviljades uppehållstillstånd och medborgarskap utan någon riktig bakgrundskontroll. Invandrare utgör nu 27 % av befolkningen, och ett överraskande stort antal utländska kulturer blev aldrig multikulturella, känner ingen gemenskap och anser sig inte vara en del av ”det nya vi”, som man hade antagit.

Resultaten av de val som gjorts är nu tydliga: ökningen av våldtäkter, bomber, granater, skjutvapen och knivar kan inte döljas, så bara åtta år efter valet 2014 täcktes Sverige av valaffischer som lovade att slå ner på kriminella gäng. När NRK:s Urix vill ”förklara” avslöjar NRK omedvetet allt som går fel i Sverige. Det är inte ”ligor” som begår brotten, och det är inte ”ligor” som splittrar det svenska samhället.

Att kalla Sveriges utländska kriminella kretsar för ”gäng” är en eufemism. En rökridå. En ursäkt, så att ingen förstår vad Sverige egentligen står inför. ”Gäng” är något som skandinaver associerar med ungdomar som umgås, med motorcykelgäng i uniform och med lätt identifierbara skurkar med tatueringar i Hollywoodfilmer. Det är inte detta som förstör Sverige. Dålig politik förstör Sverige.

”Visst känns det som att kärleken väntar.”

De är inte bara ”gäng”, utan snarare hänsynslösa, machokulturella maffior. Det här är inte gäng, det är en armé. Ett internationellt maffianätverk bestående av kallblodiga psykopater och professionella brottslingar. De är privata arméer med bakgrund i gangsterislam, och de är alla ute efter byte. Och Sverige var det enklaste bytet någonsin, som bjöd in gängen med tron att alla är godhjärtade i grunden, precis som i Hollywoodfilmer.

Man kan inte ”knäcka”, skrämma eller stoppa dessa gäng med ”åtgärder” som strängare straff eller ”sociala åtgärder”. De lever på sitt våldskapital och förstår bara makt. De är livslånga professionella ligister som utgör en internationell brottsindustri helt utan samvete och driven av själviskhet, broderskap och solidaritet, där förräderi bestraffas med dödsstraff. Och som alla gäng är de i en dödlig kamp med andra gäng för att få ut så mycket som möjligt av de byten som svenska väljare har gett dem – och vilka byten!

Sverige var en ny marknad för droger, människohandel, prostitution och penningtvätt. En ny bas och en ny plats att gömma sig på. En plats att bygga filialer och huvudkontor på. En plats att skörda social trygghet, rättigheter, skydd under löjligt milda lagar, demokratisk förlamning och gratis rättshjälp. En plats med oändlig rikedom och gratis blondiner – allt de behövde göra var att ta för sig.

Sverige är landet med politiker som tävlar om att ursäkta antidemokratiska macho-vidskepelser och kvinnofientliga subkulturer från länder som är dysfunktionella – just för att de styrs av macho-vidskepelser och skitkultur. Sverige har journalister som aldrig tröttnar på att intervjua våldsamma män och kvinnofientliga mörka män, så att rena samhällets fiender kan framställas som trevliga ”svenskar”. Varken politikerna eller journalisterna förstår att de själva är en del av bytet.

”Det räcker med en gnista, ett bloss. Dom skulle vilja vara som oss.”

Rubrikerna i denna artikel är hämtade från låtar av det svenska bandet ”Kent” (ingen ordlek avsedd). Flera av deras låtar är genomsyrade av samtida socialistisk förakt för Sverige och en större ”tillhörighetskänsla” med invandrare från MENA-länderna och hat mot sina egna ”rasistiska” medborgare.

Detta inrotade hat kommer från socialister som påstår sig ”bekämpa hat” och motsätter sig ”vi-och-dem”-tänkandet. Utan dem skulle katastrofen inte ha varit möjlig. Men den sociala katastrofen är i full gång eftersom ingen kan, vill eller vågar ifrågasätta premissen för invandringspolitiken i Sverige, Norge och resten av EU:

”Alla människor är lika, alla vill samma sak och alla kulturer är lika värdefulla – därför spelar det ingen roll vem som bor i ett land eller samhälle.”

Detta är själva grunden för det globalistiska sociala experimentet med ”multikulturalism” i hela Europa – och den grunden är felaktig. En fullständig felbedömning. Ett dödligt självbedrägeri. Det är därför det sociala experimentet går så fruktansvärt fel i alla länder som har antagit det, och ingen kan hävda att de inte varnades: se filmen ”Scarface” från 1983, som är baserad på en bok från 1930. Då kommer du att förstå vad Sverige har bjudit in.

Men det finns varken vilja eller förmåga att ta itu med denna falska grund, eftersom detta är själva livslögnen för så många globalistiska medborgare och politiker – över alla skiljelinjer och block. ”Vi är alla ett!” För mycket har investerats i Disneyficeringen av verkligheten, byggd på önskedrömmar, för att ge upp nu. Men att bygga samhällen på drömmar snarare än på ärlig riskbedömning skapar snabbt en verklig mardröm.

Jag vet inte hur jag kan varna tydligare. Tyvärr är människor som drivs av socialistiska livsligg mer intresserade av att kalla mina och andras varningar för ”uppvigling” i ett försök att hindra oss visselblåsare från att krossa deras glasbubbla av självbedrägeri. Och Sverige är inte bara själva magisteruppsatsen i självbedrägeri – Sverige är också svaret.

”Brinn pengar brinn. Jag lovar du betyder nånting.”

Det är detta som står i vägen för att rensa upp i Sverige och resten av Europa: de som skapade förutsättningarna för självbedrägeriet är fortfarande ovilliga att släppa taget om sina livslånga lögner och självbedrägerier – för då skulle de också behöva erkänna att de misstolkat situationen, och ännu värre: de skulle behöva erkänna att de är medskyldiga till varje våldtäkt och varje mord som begåtts av människor som aldrig borde ha varit i Sverige.

Det är därför det fortfarande är moraliskt förkastligt att vara ärlig i Sverige. Och det är därför inga partier kan enas om hur verkligheten egentligen ser ut. Och så kan brottslingarna fortsätta att skylla på svenskarna och det svenska samhället, trygga i vetskapen om att ingen kommer att sluta låtsas att Sverige är som det var förut. Ingen politiker vill ge upp demokratiska verktyg som har fungerat så bra på deras egna medborgare i hundratals år. De måste väl fungera på människor från odemokratiska länder också? Eller hur?

Sverige är så skadat att det förmodligen inte kan räddas inom den normala demokratiska ramen, men inga alternativ övervägs, eftersom det skulle vara det ultimata erkännandet av misslyckande. Att erkänna att man inte kan bekämpa gränslös odemokratisk klankultur och vidskepelse med demokratiska medel och ramar skulle förstöra både karriärer och livslögner.

”Duka din veranda till fest. För en långväga gäst.”

Det är förstås begreppet ”undantagstillstånd” som hemsöker oss, där vi sjunker ner till klanernas odemokratiska nivå och gör som El Salvadors president Nayib Bukele: städa upp med järnhand för att visa vem som egentligen bestämmer. Ingen vill det, ingen kommer att göra det, inga demokratiska lagar tillåter det, och inget land i Europa är i närheten av en sådan insikt eller drastisk bot. Lyckligtvis, säger du?

Det är förståeligt, men det förlänger den negativa spiralen, som nu också är tydlig i Norge. Och det beror på att ingen kan eller vill erkänna vad det är de har bjudit in hit. Det här är inte ”gäng”. Det är tredje världens rånare, brottslingar, klaner, psykopater, macho-vidskepelse, barbari, korruption, kvinnohat och totalt dysfunktionella sociala strukturer.

Dessa länder är inte dysfunktionella för att det är något fel på luften, vattnet eller topografin, eller för att de utsattes för rasism eller kolonialstyre för hundra år sedan. De är dysfunktionella för att det är något fel på kulturen och mentaliteten hos människorna i dessa länder.

Svenskarna byggde sig ett moraliskt luftslott, och detta är normal psykologi och en mycket mänsklig svaghet som inte behöver skada något eller någon. Men sedan bestämde de sig för att flytta in i luftslottet, bränna alla broar bakom sig och fördöma alla som påpekar att alla luftslott så småningom får punktering och kraschar.

Sverige har fått punktering och kraschat, men de fortsätter att låtsas att de plågas av ”gäng” som kan övertalas att uppföra sig. Vad annat kan man egentligen förvänta sig av ett land som redan 1975 sjöng ”Släpp fångarna loss, det är vår! Var människa i sin själ vill väl…”?

Nu har svenskarna svaret.