Detta är ett läsarbrev från Norah Refling, styrelseledamot i Oslo Vest FpU.

Jag är trött. Jag är trött på att se ”pro-Palestina” användas som en sköld för att sprida hat mot judar i Norge. Ja, man kan vara kritisk mot Israels politik. Ja, man kan stödja palestiniernas kamp för sina rättigheter. Men det som händer nu är något helt annat. Sedan den 7 oktober har vi sett en våg av antisemitism som folk låtsas inte existerar. Och det skrämmer mig.

För det första känner judar i Norge sig mindre trygga än tidigare. Det här är inte något vi bara ”känner på sociala medier” – det är faktiska händelser. Judiska byggnader behöver polisskydd. Människor har fått sina hem klottrade. Barn mobbas i skolan för att de är judar. Kyrkogårdar har vandaliserats. Och många judiska norrmän vågar inte längre bära synliga symboler för vem de är.

Och vad händer på gatorna? Demonstrationer som ska handla om rättvisa slutar med ramsor, plakat och symboler som inte handlar om politik – utan om hat. Det verkar som om vissa människor använder Palestina som en ”fribiljett” för att säga saker om judar som de aldrig skulle våga säga annars.

Det är inte solidaritet, det är bara fegt.

Jag säger det rakt ut: När du ropar ”från floden till havet” utan att veta vad det betyder, eller när du pekar på norska judar som om de är ansvariga för en konflikt på andra sidan jordklotet, är du inte en ”aktivist”. Du bidrar till antisemitism. Punkt slut.

Jag blir också provocerad när folk låtsas att det bara är ”missförstånd”. Det är inte ett missförstånd när en minoritet i Norge känner sig otrygg. Det är inte ett missförstånd när hatbrott ökar. Detta händer i verkligheten, där vi lever, just nu.

Det måste vara möjligt att stå upp för palestinierna utan att trampa på judarna. Det måste vara möjligt att vara kritisk mot Israel utan att göra norska judar till syndabockar. Och det måste vara möjligt att demonstrera för fred utan att sprida hat.

Vi unga gillar att säga att vi är den generation som bryter mönster, som står upp för rättvisa och som inte låter hatet vinna. Men just nu ser jag många som glömmer det. Och det gör ont.

Så ja, jag är för mänskliga rättigheter och jag är för fred. Men att stödja någon form av rörelse eller demonstration där antisemitism smyger sig in, oavsett frågan – ja, det är helt oacceptabelt. Om vi inte kan tala klart om det, vem ska då göra det?

Man kan engagera sig i internationella konflikter och visa solidaritet – men aldrig på ett sätt som äventyrar säkerheten för en minoritet här hemma. Hat mot judar är oacceptabelt, och unga människor måste vara tydliga med det.