USA:s nya säkerhetsstrategi har mötts av stark kritik från europeiska kommentatorer. Annegrethe Rasmussen från POV ser dokumentet som ett brott med det transatlantiska samarbetet efter kriget. Hon och många andra anser att den amerikanska varningen om Europas förestående ”civilisatoriska utrotning” är misstänkt, högerradikalt tänkande.

Amerikanerna vänder sig dock inte mot den europeiska kontinenten eller dess folk och kultur. De vänder sig mot en politisk elit.

Och här träffar Washington mitt i prick.

Vad USA egentligen säger

Säkerhetsstrategin pekar mycket precist på vem som bär ansvaret för civilisationens undergång: de transnationella byråkratierna och EU-institutionerna som undergräver den nationella suveräniteten, invandringspolitiken som förändrar kontinenten mot folkets vilja och censuren av kritiska röster under förevändning av att bekämpa hatpropaganda.

Samtidigt betonar strategin: ”Vi vill att Europa ska förbli europeiskt och återfå sitt civilisatoriska självförtroende.” Detta är alltså inte en attack mot Europa som sådant. Det är ett krav på att kontinenten ska återupptäcka sig själv och avvisa den kurs som dess ledare har påtvingat den.

Vicepresident J.D. Vance har upprepade gånger påmint oss om att Amerikas rötter är europeiska. Kristendom, frihet, nationell suveränitet. När han kritiserar utvecklingen på andra sidan Atlanten gör han det som någon som ser sin egen civilisation i fara.

Hans budskap till de europeiska medborgarna är: eliten som styr er har övergett den identitet som ni själva bär på. De förbjuder religiösa symboler, straffar religiösa uttalanden, öppnar gränserna mot er vilja och kallar ert motstånd för extremism.

Säkerhetsstrategins lösning är tydligt formulerad: ”Att odla motstånd mot Europas nuvarande kurs inom de europeiska nationerna.” Det är inte Europa som bör isoleras, utan de ledare som har tappat kontakten med sitt folk.

Har Washington rätt? Absolut!

Den tyske forskaren Laurenz Guenther har publicerat en omfattande studie som dokumenterar den stora klyftan mellan folket och eliten i 27 europeiska länder. Politikerna intar betydligt mer liberala ståndpunkter än sina väljare när det gäller invandring, straffrätt, könsroller och nationell identitet.

Vad elitprojektet innebär

Men vad består detta elitprojekt egentligen av?

Matthew Goodwin pekar på demografisk kollaps som det centrala problemet. Födelsetalen i Europa är 1,38 barn per kvinna. Kontinenten reproducerar helt enkelt inte sig själv längre. All nuvarande befolkningstillväxt beror på invandring.

Sedan 1990-talet har andelen utrikes födda mer än fördubblats i stora delar av Västeuropa. Demografiska prognoser visar att antalet muslimer på kontinenten kommer att tredubblas fram till mitten av seklet.

Detta är en katastrof. För med andra människor kommer en annan kultur.

Varför USA har anledning att vara oroligt

Washingtons oro är inte på något sätt obefogad inblandning.

Länder som kännetecknas av lågt socialt förtroende, interna etniska spänningar och politiska eliter utan folklig legitimitet blir opålitliga allierade. I säkerhetsstrategin konstateras nyktert att det är oklart om vissa europeiska stater kommer att ha den ekonomiska och militära kapaciteten att fungera som trovärdiga partner i framtiden.

Ett försvagat Europa är också en formidabel utmaning för USA. Amerikanerna behöver kontinenten som en jämbördig allierad, inte som en beroende klient. Därför varnar de för eliter som undergräver sina egna samhällen. Washington säger öppet vad miljontals européer redan vet: att deras ledare har vänt dem ryggen.

Kritiker anklagar USA för att vilja splittra Europa genom att stödja extremistiska krafter. Men vem agerar egentligen förkastligt?

Är det medborgarna som kräver kontroll över sina gränser och respekt för nationalstaten? Eller är det eliterna som genom censur och demokratiskt avvisande tvingar igenom ett projekt som ingen har röstat för?