

Sedan den inrättades 1952 har Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) i Luxemburg ansvarat för tolkningen av EU-rätten.
Italien kan inte beröva en asylsökande alla förmåner, såsom boende, mat och ekonomiskt stöd, bara för att han vägrar att flyttas till ett annat mottagningscenter, har EU-domstolen beslutat. Målet har sitt ursprung i Milano, enligt Die Welt.
Målet uppstod till följd av de italienska myndigheternas åtgärder mot en tunisisk asylsökande och hans minderåriga son som bodde där.
Mannen berövades alla materiella förmåner – inklusive boende, mat, kläder och ekonomiskt stöd – efter att han vägrade att lämna sitt tilldelade boende och flytta till ett annat center. Han anklagades också för att ha stört driften och säkerheten vid det första centret.
En italiensk domstol uttryckte tvivel om förfarandet och hänsköt målet till domarna i Luxemburg, eftersom den ansåg att ett sådant fullständigt indragande av förmåner kunde vara oförenligt med EU:s mottagningsdirektiv.
Den italienska domstolen fick stöd av Europeiska unionens domstol.
Samtidigt ansåg domstolen att den tunisiske mannens beteende utgjorde ett allvarligt brott mot de tillämpliga reglerna, vilket i princip kunde leda till sanktioner.
Sanktionerna måste dock vara proportionerliga. Ett fullständigt indragande av alla materiella förmåner är inte proportionerligt, enligt Europeiska unionens domstol.
