När myndigheterna förblir tysta tar rykten över. Vi norrmän vet alltför väl hur det känns.

Efter skottdramat vid Brown University uppstod ett välbekant och oroande mönster. I stället för att ge tydlig och snabb information valde myndigheterna och universitetsledningen att undanhålla viktiga detaljer. Resultatet blev ett informationsvakuum, ett tomrum som snabbt fylldes med rykten, spekulationer och konspirationsteorier, som de så fint kallas idag.

Det är förståeligt att viss information hålls tillbaka för att skydda en pågående utredning, men det är också tydligt när information hålls tillbaka av andra skäl.

Massakern i Kongsberg

Nyfikenhet är naturligt när man står inför en tragedi. Att skylla på allmänheten för att sprida felaktig information, samtidigt som man själv kontrollerar informationsflödet, gör bara problemet värre.

Vi har sett detta många gånger tidigare, men Brown-fallet är kanske ett av de mest extrema exemplen på länge.

Fenomenet är inte unikt för USA. Det förekommer också i Norge gång på gång, och när jag tänker på några av de värsta exemplen drar  jag mig massakern i Kongsberg till minnes.

Efter morden i Kongsberg ledde spridningen av rykten till att kommentarfälten stängdes. Detta rapporterades i en NTB-nyhet som publicerades på Document 2021.

Av en slump fanns det också en markerad läsarkommentar från en av våra trogna läsare, On My Doorstep, som skrev: ”Vad förväntar de sig när de själva undanhåller information?”

Exakt. Och att undanhålla information är vad det här fallet handlar om.

Anne Coulters lag

Det är här ”Coulter’s Law” kommer in, ett påstående som gjorts av den konservativa kommentatorn Ann Coulter. Den säger att ju längre tid det tar för amerikanska medier att identifiera en massmördare, desto mindre sannolikt är det att gärningsmannen är en vit man.

Ann Coulters lag anses kontroversiell, men om man inte har levt under en sten de senaste 20 åren vet de flesta att den är sann.

Under dagarna efter skjutningen uppmanade universitetsledningen, inklusive rektor Christina Hull Paxson, allmänheten att inte spekulera. Lokala myndigheter, såsom borgmästare Brett Smiley, varnade också för ”onlineutredningar” på sociala medier.

Frågor och allmänhetens nyfikenhet framställdes som farliga, medan studenter, lokalsamhället och allmänheten försökte förstå vad som hade hänt mitt i chocken och rädslan.

Men är det verkligen orimligt att förvänta sig svar efter en sådan ofattbar tragedi?

Mustapha och Benjamin

Bara några timmar efter incidenten tog Brown University bort en persons digitala fotavtryck från universitetets webbplats. Biografier och exempel på engagemang i studentgemenskapen av en student vid namn Mustapha försvann tyst.

Detta spreds snabbt på sociala medier och Mustapha utpekades som misstänkt. Universitetet utfärdade snabbt ett uttalande där man varnade för skadlig ”doxxing” av en av sina studenter och klargjorde att att rikta in sig på enskilda individer kan orsaka irreparabel skada.

Detta hände också den felaktigt anklagade Benjamin Erickson, som blev utsatt i nationella medier och spreds på sociala medier. Browns ledning utfärdade dock inga pressmeddelanden om honom.

Universitetet förklarade senare att informationen om studenten hade tagits bort som en säkerhetsåtgärd, vilket visar att Mustaphas säkerhet var viktig för dem, men inte Benjamins.

Mustapha är en förstaårsstudent som studerade internationella relationer och antropologi, med fokus på Mellanöstern. Han är en palestinsk flykting, född och uppvuxen i Libanon, och en aktiv pro-palestinsk student på campus.

Mot denna bakgrund är det inte förvånande att spekulationerna snabbt övergick till bredare kulturella och konfliktlinjer på campus. Brown, det mest liberala av Ivy League-universiteten, har under de senaste åren varit en grogrund för radikal pro-palestinsk aktivism.

Ella sköts flera gånger?

Det faktum att det första offret för skottlossningen var en av de få studenter som öppet identifierade sig som republikan och Trump-anhängare bidrog till ytterligare spekulationer bland allmänheten. Dessutom var Ella Cook en troende kristen, en grupp som ofta är måltavla för islamistiskt våld runt om i världen.

Därefter rapporterade vissa medier att hon sköts flera gånger, vilket spädde på spekulationerna. Inte en enda gång avslöjade presskonferenserna vad som faktiskt hade hänt i klassrummet, grundläggande information som inte skulle ha skadat utredningen.

Den colombianska polischefen sa vid en presskonferens fyra dagar senare att de inte ens hade pratat med dem som befann sig i klassrummet, utan fortfarande samlade in information.

I avsaknad av snabb och öppen information började vissa omedelbart dra paralleller mellan offrets politiska ställningstagande, aktivistkulturen på campus och universitetets hantering av säkerhet och kommunikation.

När den första personen som sköts var en av de få konservativa på campus och en Trump-anhängare, var det naturligt för många att tro att hon kunde vara ett mål för någon på vänsterkanten, inklusive en radikal pro-palestinsk aktivist.

Samtidigt inträffade massakern i Bondi dagen efter, vilket påminde många om hur ofta islamistiska terrorattacker inträffar. Båda inträffade under hanukkah-firandet, och vad ska vi tänka om det?

Rasistisk profilering

Jag har inga problem med att erkänna att även jag trodde att Mustapha kunde vara en misstänkt, även om jag undrade hur ingen kunde ha känt igen honom.

Men sådana tankar är tydligen inte tillåtna när det gäller medlemmar av ”fredens religion”, eftersom det betecknas som rasistisk profilering.

Jag spekulerade också i om det kunde vara en fanatisk liberal som hatade konservativa, som Ella. Kanske en copycat av Tyler Robinson eller Thomas Matthew Crooks, driven av samma mörka motiv.

Så idag ser vi självgoda, islamofila liberaler på sociala medier ”fira” att gärningsmannen visade sig vara en vit man från Portugal, samtidigt som de anklagar alla som misstänkte Mustapha för rasism och bigotteri.

Samtidigt nämner de inte Benjamin Erickson, som felaktigt arresterades och hölls kvar i flera timmar. Det är inte samma sak, kommer de att hävda. Mustapha arresterades inte, han blev bara offentligt skämd på grund av sin minoritetsbakgrund och koppling till islam.

De bryr sig inte om att Ericksons namn publicerades av vänsterorienterade medier som The Washington Post och NBC News innan myndigheterna hade offentliggjort det. Hade det varit Mustapha, skulle WP och NBC News ha väntat så länge som möjligt med att offentliggöra namnet, vilket skulle ha bekräftat Coulters lag.

Att de överhuvudtaget misstänkte Erickson är helt obegripligt. Förhoppningsvis kommer vi att få veta mer om vad som verkar ha varit en katastrofal utredning av ledningen och högre polistjänstemän, en utredning som i slutändan löstes av en hemlös man.

Allahu akbar eller God Bless

Sedan var det undanhållandet av vad gärningsmannen faktiskt ropade innan han avfyrade 40 skott mot en grupp unga studenter som förberedde sig för tentor. Även om myndigheterna hade denna information valde de att inte dela med sig av den.

Varför är helt obegripligt.

Vad tror de att folk kommer att tro? Hur många mördare har ropat ”Gud välsigne” innan de slaktat människor? Förutom de som har levt under en sten de senaste 20 åren skulle de flesta tro ”Allahu akbar”.

Inte på grund av institutionell rasism, utan för att det tyvärr är ett uttryck som använts i samband med otaliga massakrer. Men tydligen får man inte heller tänka så, för då stämplas man som rasist och islamofob. När myndigheter och institutioner framställer nyfikenhet som farligt, undergräver de denna instinkt och driver människor mot alternativa förklaringar.

Att allmänheten ställer frågor är inte trakasserier. Det är en naturlig mänsklig reaktion och instinkt, och i vår tid har sociala medier tagit över den roll som mun till mun-metoden en gång hade.

X kan inte stängas ner

Efter massakern i Kongsberg kunde kommentarsfälten stängas ner. Detta är inte möjligt på X eller andra plattformar, eftersom allmänheten har rätt till yttrandefrihet. Detta är något som vänstern, nu på Bluesky, alltid hyllar, så länge det passar deras egen agenda.

Öppenhet handlar inte bara om vad man delar, utan också när och hur. Genom att ingripa i informationsflödet under en kris bidrog Brown University till att öka spekulationerna och undergräva förtroendet.

Naturligtvis vill vi inte att människor som Mustapha ska bli utsatta för doxxing, precis som vi inte vill att Erickson ska bli hängd ut i nationella medier som misstänkt för en masskjutning som tog två liv och skadade nio. Ingen förtjänar det.

Men för vänstern är Erickson, en vit man från Wisconsin, någon som bara måste leva med konsekvenserna. I deras tankesätt är han skyldig från födseln. En vit supremacist, en rasist och en lämplig syndabock.

Vi accepterar inte det.

Vi ser kristna och judar slaktas framför våra ögon över hela världen. Det är öppen säsong för konservativa, medan vänstern firade den unge kristna konservativa Charlie Kirks död och önskade att Thomas Matthew Crooks och Ryan Wesley Routh hade varit bättre skyttar.

De döda förtjänar bättre

Vi kommer inte att be om ursäkt för att vi spekulerar om vem gärningsmannen kan vara, och vi kommer inte heller att skämmas för det.

För oss norrmän är fallet Kongsberg ett tydligt exempel. Myndigheterna undanhöll inte bara grundläggande information, utan gjorde också sitt yttersta för att begrava fallet efteråt, och Gud förbjude att någon vågade ifrågasätta deras version av händelserna.

De skulle helst se att vi glömde Hanne Merethe Englund, Gun Marith Madsen, Liv Berit Borge, Gunnar Erling Sauve, Andréa Meyer och alla andra norrmän som dödades. Vi har inte glömt dem, och vi kan fortfarande se deras leende, vänliga ansikten framför oss.

De förtjänar bättre. Precis som de som dog i skottdramerna på Brown och MIT. Ella Cook, Mukhammad Aziz Umurzokov och Nuno Loureiro.

Om ryktena florerade, vad förväntade de sig egentligen när de valde tystnad framför öppenhet?