Alla västerländska biltillverkare kämpar med sina storslagna visioner och ambitiösa mål för elbilar, men Ford är kanske det företag där förlusterna är mest uppenbara: Ford tillverkar elbilar internt, vilket gör förlusterna svårare att dölja. Företaget har nu dragit i nödbromsen och accepterat en förlust på 150 miljarder svenska kronor. Det motsvarar cirka 370.000 kronor per elbil, och företaget kunde helt enkelt inte fortsätta.

Bara under det senaste kvartalet hade Fords elbilsenhet ett underskott på 12 miljarder svenska kronor. Därför meddelade Ford ett pressmeddelande måndagen den 15 december med en ny strategi som lägger större fokus på lönsamhet. (Kanske borde ledningen och styrelsen ha tänkt på detta lite tidigare?) Naturligtvis nämns inte de enorma förlusterna, och de svär att Ford fortfarande är fast beslutna att bli ”koldioxidneutrala” senast 2030. Ändå kan paniken skönjas mellan raderna.

Stor U-sväng

Ford ”skjuter upp” produktionen av den amerikanska pickupen Ford F150 Lightning på obestämd tid. Det amerikanska segmentet för pickup-bilar är mycket konservativt och nyttoorienterat, något som Teslas Cybertruck också har märkt. Nästa generations ”clean sheet”-projekt för elektriska kommersiella skåpbilar har också ställts in. Detta innebär att den nuvarande E-transit inte kommer att fortsätta, utan kommer att bli en ”ny, prisvärd kommersiell skåpbil” med bensin- och hybriddrivlinor, som förväntas komma omkring 2029. Det är osannolikt att den kommer att säljas här.

Fords framtida sortiment av rena elfordon kommer att skifta mot mindre, mer prisvärda fordon, och byggandet av nya fabriker för elfordon kommer också att stoppas. De kommer också att investera kraftigt i en ny ”Universal EV-plattform”, med en medelstor pickup planerad till 2027. Ford hoppas att detta kommer att göra det möjligt för dem att tjäna pengar på elbilar omkring 2029, men ”hopp” är fortfarande en mycket tunn affärsstrategi.

Klimatpolitiken under press

Ford har alltför länge lidit stora förluster på grund av sin förvirrande strategi för elbilar, men nu har paniken slagit till som ett resultat av att Donald Trump har avskaffat all klimatpolitik, tagit bort skattelättnaden för elbilar i oktober och lättat på de onödiga utsläppsreglerna för bilar med förbränningsmotorer. Även i Europa börjar klimathysterin visa tydliga sprickor efter enorma förluster för den europeiska bilindustrin. Problem som var mycket förutsägbara.

Inte helt oväntat steg Fords aktier efter att styrelsen visat tecken på att komma till sans. Moderbolagets kärnverksamhet, som tillverkar bensin- och dieseldrivna pickuper, går bättre än tidigare, och Ford tror att rörelseresultatet kommer att öka med 65 miljarder kronor i år. Eftersom elbilssatsningen är ett separat företag har Ford större manöverutrymme än många andra, mindre tillverkare.
Ford har också ett annat problem: man har byggt stora och dyra batterifabriker som man inte längre behöver. Enligt den nya strategin kommer Ford nu att investera i energilagring för datacenter. Ford kommer också att omvandla en ny elbilfabrik som byggs i Stanton, Tennessee, för att producera bränsledrivna bilar.

Långsiktigt engagemang för elbilar utan framgång

Ford har varit involverat i elbilar i 25 år. Många minns kanske att norska Think i Aurskog förvärvades av Ford år 2000. En miljard norska kronor investerades i utveckling, maskiner, fabriker och marknadsföring, men endast drygt 1.000 bilar såldes. I augusti 2002 beslutade företaget att överge sitt elbilprojekt och sälja Think-fabriken.

Ford elektrifierade sin Ford Focus 2011 och den såldes fram till 2018. De har också investerat i nostalgiska bilar som Mustang och Capri, men kunderna som har en varm relation till dessa bilar är bilentusiaster och veteranentusiaster som inte vill ha elbilar. Dessutom hade Ford Europa ett av de bästa livscykelutbuden på marknaden, men Ford har avslutat alla modeller som de tjänade pengar på.

Det finns egentligen ingen logisk förklaring till vad Ford gör, och den stora frågan kvarstår: Vad fick chefer och styrelser inom den europeiska bilindustrin att tro att marknaden var redo för en snabb övergång till batteridrivna bilar? En billig marknadsundersökning skulle ha visat motsatsen. Varför antog alla denna högriskstrategi, eftersom den egentligen inte baserades på något annat än politiska fantasier och önskningar?

Ledarna för Europas bilfabriker kan inte svara på denna fråga, eftersom svaret helt enkelt är masshysteri och grupptänkande kring en politisk modefluga. Så farlig är masshysteri.