2025 hade knappt hunnit bli sex veckor gammalt när USA:s vicepresident J.D. Vance höll ett tal vid säkerhetskonferensen i München som signalerade att relationerna mellan USA och Europa skulle bli mycket annorlunda under Trumps andra mandatperiod.

I stället för att leverera tomma artigheter, som är så vanliga i offentliga tal vid internationella möten, kritiserade Vance de europeiska länder som begränsar yttrandefriheten eller avbryter val om fel kandidat vinner.

I samma tal hänvisade Vance till kalla kriget, när den andra sidan censurerade dissidenter. Diagnosen mellan raderna var brutal: idag är det europeiska regeringar som censurerar dissidenter. Med USA:s nya nationella säkerhetsstrategi är det nu ännu tydligare än i februari: den amerikanska regeringen har gått in i ett kallt krig mot flera av regimerna i Europa.

För oss vanliga européer som inte har någon makt är detta oerhört befriande. För vi sitter där, ganska hjälplösa, och ser hur många regeringar i Europa förstör länder som vi betraktar som en del av vår civilisation. I praktiken för de en sorts hybridkrig mot sina egna befolkningar.

De som protesterar skjuts inte, men döms ändå till en sorts civil död.

I år har Trump-administrationen uttryckligen förklarat att det är Europas patriotiska partier som är vår kontinents bästa hopp – ett hopp som den kommer att odla. I Bryssel, London, Paris och Berlin måste makthavarna med fasa erkänna att den amerikanska regeringen anser dem vara moraliskt illegitima.

För oss andra är detta en källa till optimism. Precis som USA var allierat med oppositionen i de kommunistiska regimerna i Sovjetunionen och Östeuropa, är Washington nu allierat med dissidenterna i Västeuropa – de ofrivilliga undersåtarna i den europeiska Sovjetunionen.

Den europeiska djupa staten kommer att framställa 2025 som det år då USA tvingade Europa att skilja sig. Med ”Europa” menar de dock bara sig själva. Men de är själva den problematiska maken som är för självbelåten för att bättra sig. För européer som har öppnat ögonen och inte tillhör makteliten var 2025 snarare året då amerikanerna kom till vår undsättning.

Den europeiska elitens reaktioner på Trump-administrationen visar att våra så kallade ledare – som inte representerar oss och inte riktigt är våra landsmän – sitter på sin avskedsansökan, precis som kommunistiska apparatchiker gjorde bakom järnridån innan den föll.
Donald Trump går in i 2026 som Europas verkliga ledare, skriver Nile Gardiner i The Telegraph idag.

År 2026 kan vi därför förvänta oss att president Trump och hans administration kommer att spela en ännu större roll i utformningen av Europas framtid, med en tydlig vision om att främja suveränitet, självbestämmande, säkra gränser, yttrandefrihet och försvaret av västerländska värderingar, kultur och arv. Detta kommer att innebära att man står upp mot EU:s överstatlighet och ökar samarbetet med proamerikanska konservativa i Europa som delar samma principer, däribland Italiens premiärminister Giorgia Meloni och Polens president Karol Nawrocki.

Trump kommer att rädda Europa från EU, säger Margaret Thatchers före detta rådgivare, som i sitt berömda tal i Brygge varnade unionen för den centralism som bara har blivit värre och värre under de senaste trettio åren.

Trump kommer inte att vara för evigt, men 2025 har också visat att hans team är fullt av människor som delar hans syn på Europa – vare sig det är J.D. Vance, Marco Rubio eller Tulsi Gabbard, som till och med vill rädda oss från islam. Det finns därför all anledning att vara optimistisk inför de kommande åren.

Det kommer troligen att bli värre i Europa innan det blir bättre. Men vi befinner oss nu vid en vändpunkt. Vi fortsätter att falla, men inte lika brant – och kanske kommer det så småningom att vända.

Ett ofta delat meme på sociala medier lyder: ”Goda tider skapar svaga män, svaga män skapar dåliga tider, dåliga tider skapar starka män, starka män skapar goda tider.” USA och Europa befinner sig i olika faser av denna cykel. Vi har svaga män, och dessa skapar dåliga tider.

De starka män som kommer att ta över har USA bakom sig.

Gott nytt år!