Kina sänder tydliga signaler om att man distanserar sig från regimen i Teheran och positionerar sig för ett scenario efter Khamenei.

Enligt en analys från Foundation for Defence of Democracies (FDD) den 12 januari har kinesiska myndigheter och statliga medier de senaste dagarna avsevärt minskat sitt stöd för Khamenei och hans regim – i skarp kontrast till Kinas tidigare ovillkorliga stöd.

Diplomatisk tystnad

Statliga medier som Xinhua, People’s Daily och CCTV har nästan helt slutat rapportera om protesterna eller regimens reaktion. Tidigare rapporterade de om protesterna som ”oroligheter orsakade av utländska krafter” med fullt stöd för Teherans version. Nu är rapporteringen minimal eller obefintlig.

Utrikesministeriets dagliga presskonferenser har inte nämnt Iran sedan den 8 januari, trots Kinas vanliga snabbhet när det gäller att kommentera regionala kriser. Talespersonen Lin Jian har undvikit frågor om situationen och har inte upprepat tidigare uttalanden om stöd.

Kina har inte heller meddelat några nya oljeavtal eller investeringar i Iran sedan protesterna började. Detta står också i kontrast till tidigare, då Peking snabbt ökade oljeimporten från Iran efter västvärldens sanktioner. Enligt FDD skjuter kinesiska företag upp projekt i Iran av rädsla för instabilitet.

Medan protesterna ökar signalerar Kina att det distanserar sig från Teheran

Ny policybrief från @JackBurnham802:https://t.co/e13fggsAui

— FDD:s Iranprogram (@FDD_Iran) 13 januari 2026

I ett kort uttalande den 10 januari uppmanade det kinesiska utrikesministeriet till ”lugn och stabilitet” i Iran, utan att uttryckligen stödja regimen. Detta är en tydlig nedtoning jämfört med tidigare uttalanden som ”fullt stöd för Irans suveränitet”.

Trump-faktorn

Analytiker från FDD och andra tankesmedjor anser att Kina har flera skäl att distansera sig:

• Protesterna är de största sedan 2022 och visar tecken på brett folkligt stöd. Peking fruktar att ett fall av regimen skulle kunna leda till en pro-västlig eller sekulär regering som skulle minska Kinas inflytande i Mellanöstern.
• Iran är en viktig oljeleverantör, men Kina prioriterar stabila energileveranser. Ett sammanbrott eller långvariga oroligheter skulle kunna hota oljeförsörjningen och kinesiska investeringar. Kina vill inte förknippas med en regim som använder extremt våld mot sina egna medborgare.
• Med Donald Trump tillbaka i Vita huset och hans hot om intervention vill Peking undvika att dras in i en konfrontation mellan USA och Iran.

Kinas distansering är ett allvarligt slag mot regimen. Kina är Irans största handelspartner och har varit landets viktigaste diplomatiska stöd.

Utan kinesiskt och ryskt stöd skulle Iran inte kunna stå emot västvärldens sanktioner. Om Peking drar sig tillbaka ytterligare kan det försvaga regimens förmåga att upprätthålla ekonomisk och militär kontroll under krisen.