Det är nu känt att Trump stoppar finansieringen av 31 underorganisationer till FN, varav en är UN Women.

UN Women hävdar att de kämpar för ”jämställdhet” med fokus på att ”förbättra kvinnors ställning”, vilket är nästan identiskt med den norska jämställdhetslagen.

De flesta med ett skarpt öga kommer att märka att det låter motsägelsefullt att arbeta för jämställdhet och samtidigt förbättra villkoren för endast ett kön. Lagen har också kritiserats för detta, men formuleringen är oförändrad.

Tanken bakom detta är förmodligen att män per definition är privilegierade enbart på grund av att de är män. Kvinnor är likaså, per definition, förtryckta, enbart på grund av att de är kvinnor.

De av oss som har levt i några år har märkt att oavsett hur många fördelar som ges kvinnor, ofta på bekostnad av män, är det aldrig tillräckligt. UN Women är ett bra exempel på varför. Organisationen stöds med 540 miljoner dollar per år, vilket motsvarar nästan sex miljarder norska kronor. Ja, du läste rätt.

Feminismen runt om i världen har blivit en pengamaskin, i nivå med klimatförändringar och invandring. Därför kan man aldrig erkänna att ”kampen är vunnen”, för då skulle tusentals anställdas försörjning och miljontals människors liv försvinna.

Men vad använder UN Women pengarna till?

Här är en lista över vad de anklagas för:

• Fördärvar pojkar och män.
• Manipulerar statistik.
• Utelämnar fakta.
• Ignorerar kvinnors våld mot andra kvinnor, mot barn och mot män.
• Att inte erkänna problem som är specifika för pojkar och män, trots att de påstår sig arbeta för jämställdhet. Det handlar alltså inte bara om att inte arbeta med manliga frågor, utan om att inte ens erkänna dem.
• Oprofessionella, känslomässiga, hatiska och felaktiga tweets som vilseleder miljontals läsare som tror att FN står för sanning och rättvisa.

Det är detta som över fem miljarder norska kronor per år går till. De flesta västerländska regeringar baserar sin politik på siffror och påståenden från UN Women. Det finns därför ett direkt samband mellan denna lögnaktiga organisation och lagstiftningen i alla västerländska länder (och flera länder i resten av världen).

Det är därför vi idag ser att kvinnor inte behöver bevis för att få en man dömd, att kvinnor får lägre straff än män för samma brott, att kvinnor får högre lön för samma arbete, att naturligt maskulint beteende kriminaliseras, att kvinnors våld mot män och barn ignoreras, att våldtäkt straffas hårdare än mord, att kvalificerade män nekas toppjobb ”i jämställdhetens namn”, att män nekas tillgång till sina egna barn och måste betala dyrt för att försörja ex-fruar och barn som de inte har någon kontakt med. Det finns vissa variationer mellan olika länder, men i stort sett är det samma sak, och det finns en anledning till det, nämligen att det är samma aktör som utformar politiken.

Men denna ensidiga feminism förgiftar inte bara UN Women. Hela FN-systemet genomsyras av samma tankesätt. Du kanske trodde att kvinnodagen var den enda dagen som var tillägnad kvinnor? Nej. FN har erkänt totalt 13 internationella kvinnodagar, men inga mansdagar (inte ens den internationella mansdagen, som faktiskt finns och infaller den 19 november).

Tyvärr kommer UN Women att fortsätta att existera, även utan amerikanskt stöd. USA har bidragit med ”bara” 4,82 % av finansieringen.

Flera länder bidrar med mer. Ett av dem är, gissa vilket: Norge. Norge står ensamt för 8,17 % av finansieringen av UN Women. Ett land med en befolkning som motsvarar 1,5 % av USA:s befolkning bidrar alltså med nästan dubbelt så mycket.

Men detta är knappast förvånande. Norge, ett land som anser att styrelser bestående enbart av kvinnor är ”jämställdhet”, som driver med pojkar för att de misslyckas i skolan, som inte lyfter ett finger för att förebygga självmord bland pojkar och män, och som ändå tar det för givet att norska män kommer att offra sina liv för att försvara statlig feminism om den hotas.

Och kanske det mest sorgliga av allt: majoriteten (?) av norska män tror fortfarande att Trump är fienden.