FAFO-forskaren Rebecca Nybru Gleditsch. Foto: FAFO

FAFO-forskaren Ida Kjeøy. Foto: FAFO

FAFO-forskaren Rebekka Ravn Lysvik. Foto: FAFO

Universitets-bibliotekarie Marianne Inez Lien. Foto: UiO

IMDi-kontakt Katrine Bakke Lossius. Foto: Facebook

IMDi-kontakt Karen-Sofie Pettersen. Foto: Facebook

Projektledare Erika Braanen Sterri. Foto: FAFO

Korrekturläsare och kvalitetskontrollant Beret Bråten. Foto: FAFO

Sofie Steensnæs Engedal. Foto: FAFO

Dessutom har ett dussintal andra personer varit involverade i processen.

Det är oklart hur mycket projektet har kostat i lönekostnader och andra kostnader, eller när uppdraget gavs. I inledningen hänvisas dock till en debatt i norska medier 2015 om parallellsamhällen, där Paris och Molenbeek i Bryssel nämndes. Ämnet kan alltså ha varit under uppsegling under en längre tid. Ordet ”terror” förekommer en gång i samband med Molenbeek, som är kopplat till terroristattackerna i Paris 2015 utförda av Islamiska staten (IS). Islam är inte ett ämne i rapporten och ordet ”islam” nämns inte.

Ord som invandring eller invandrare förekommer cirka 70 gånger i rapporten, medan ord som integration förekommer cirka 50 gånger. Dessa forskare har dock tagit fram en kvalitetssäkrad och korrekturläst rapport som drar slutsatsen att parallella samhällen faktiskt inte existerar i Skandinavien, eftersom ingen har definierat vad ett parallellsamhälle egentligen är.

Risk för stigmatisering

Forskarna anser helt enkelt att forskningen inte ger någon grund för att säga något om förekomsten av parallellsamhällen, varken i Norge, Sverige eller Danmark. De motiverar detta med att det inte finns någon enighet om begreppet ”parallellt samhälle”, vilket gör det omöjligt att utarbeta relevanta åtgärder eller mäta fenomenet på ett korrekt sätt. Forskarna baserar detta på det faktum att det i Danmark är myndigheterna som definierar vad som utgör ”utsatta områden”, medan det i Sverige är polisen som gör detta. Forskarna anser därför att brottslighet kommer att ges större vikt i förståelsen av begreppet i det svenska fallet än i det danska.

Forskarna anser att om definitionen av begreppet inte är helt enhetlig och tillämpas på ett enhetligt sätt, ”finns det en risk att åtgärder för att bekämpa brottslighet eller minska skolavhopp genomförs i områden med flest invandrare snarare än i områden med högst brottslighet eller skolavhopp”.

Forskarna har inte undersökt om de ovannämnda förhållandena, såsom skolavhopp, brottslighet och en hög andel invandrare från främmande kulturer, sammanfaller. De hävdar därför att ”forskning också visar att en politisk definition av ett område som utsatt kan bidra till att öka stigmatiseringen av området och dess invånare och ytterligare förvärra de problem som finns där”.

Vill undvika termen

Forskarna har funnit att eftersom det finns olika praxis för användningen av termen parallellsamhälle och det finns olika sociala institutioner i Danmark och Sverige som ansvarar för att definiera utsatta områden, och olika egenskaper hos utsatta områden därför kan viktas olika, drar forskarna slutsatsen att det är säkrast att inte använda termen. De drar slutsatsen att termen ”parallellsamhälle” inte är lämplig för forskning.

Detta beror på att termen sällan används i akademisk litteratur, och när den används är definitionen mycket varierande och oklar. Samtidigt skriver de dock att «danska myndigheter har en definition av parallelsamhälle som skiljer sig från de definitioner som finns i forskningen”. Detta gör det oklart för läsaren vilken forskning forskarna hänvisar till.

Forskargruppen rekommenderar därför att myndigheterna undviker att använda termen parallellsamhälle, eftersom den är oklar, potentiellt stigmatiserande och kan leda till oprecisa eller kontraproduktiva åtgärder.

Med förbehållet att Document inte har läst hela rapporten, utan endast sammanfattningen, kan en tolkning av rapporten vara att ett problem endast uppstår när man talar om det, eller att ett problem försvinner om man avstår från att tala om det, såsom parallella samhällen, och att ämnet bör överlåtas till forskare som kan diskutera det. I förordet står det: ”Vi vill tacka direktoratet för ett krävande men mycket intressant uppdrag och för goda diskussioner under arbetets gång.”