I en ny bok av den undersökande journalisten Liv von Boetticher berättar uppgivna tyska poliser att Tyskland är på väg att gå förlorat på grund av den misslyckade invandringspolitiken.

I Wir verlieren dieses Land (Vi förlorar detta land), som kom ut förra veckan, som den kända RTL-journalisten sammanfattar de vittnesmål hon har samlat in efter möten med otaliga poliser över hela Tyskland. Boken hamnade omedelbart på toppen av bästsäljarlistan för sin genre på tyska Amazon.

I en intervju med nyhetsredaktören Kerstin Rottmann i Die Welt på fredagen säger von Boett­ich­er att polisen upplever kontrollförlust och maktlöshet, och känner sig övergiven av myndigheterna.

Bland poliser är migrationen ett ämne som diskuteras överallt. ”Vi har ett problem med brott som begås av utlänningar”, lyder ett återkommande påstående, och von Boetticher citerar en högt uppsatt polisman som säger att ”Tyskland står öppet för rån och våldtäkt”, och att migranter ofta kommer undan billigt efter att ha begått allvarliga brott.

Sådana uttalanden görs dock endast anonymt och med avstängd inspelningsutrustning. Poliserna är nämligen rädda för att stämplas som högerextremister.

Vissa har känslan av att utföra ett Sisyfosarbete, berättar von Boetticher:

Det var en kvinnlig tjänsteman som, jag tror det var åtta gånger, hade kontrollerat samma person vid ett försök att korsa gränsen. Mannen, som kom från Turkiet, sa i stort sett varje gång till henne att han hade tråkigt i lägret och att han ville till Tyskland. Och den nionde gången nämnde mannen ordet ”asyl”. Och då, berättade hon förvånat för mig, var hon tvungen att glömma de åtta tidigare gångerna och vidta de åtgärder som lagen krävde av henne. Och från det ögonblicket finns det inte längre någon ”utväg”. Denna person är då så att säga ”med i spelet” och från och med då i landet. Jag blev mållös. Och frågade henne: ”Vet dina chefer om detta?”

Vad blev svaret?

”Ja, självklart, vi rapporterar ju allt detta vidare uppåt”, blev svaret. Det innebär att vi egentligen har mycket information om status quo. Men de som upplever detta på nära håll har, på grund av sina befattningar som tjänstemän, knappt någon möjlighet att tala öppet om det. Därtill kommer filtret från presskontoret.

Den undersökande journalisten har tidigare avslöjat hur man fuskar med språkcertifikat och att afghaner med asyl i Tyskland åker på semester till hemlandet, något som polisen har svårt att bevisa eftersom integritetsbestämmelser hindrar dem från att undersöka misstänkta personers telefoner.

Den fortsatt höga invandringen och utdelningen av medborgarskap gör det svårt att hänga med i utvecklingen.

Flera tjänstemän, däribland mycket högt uppsatta tjänstemän från tyska säkerhetsmyndigheter, har sagt till mig: Man borde egentligen granska naturaliseringarna retroaktivt för de senaste fem åren och tills vidare stoppa dem, liksom beviljandet av uppehållstillstånd och allt det som kräver språkcertifikat och provet ”Leben in Deutschland”. Det handlar ju bland annat om familjeåterförening som hänger samman med detta. Beviljandet av medborgarskap är bara toppen av isberget. De aktuella intygen kan man, enligt vad jag har undersökt, köpa via TikTok. Eller så skickar man ställföreträdare som liknar en själv till provet. Detta rapporterades till exempel till mig från Nordrhein-Westfalen.

Det finns metoder för att inte åka fast:

Det är ganska enkelt: En person A skriver provet åt en person B. Certifikatet är då äkta – men utfärdat till fel person. Och verksamheten blomstrar: Nyligen berättade en tjänsteman för mig att polisen var närvarande i ett provcenter under en tentamen, och när tentamenskandidaterna såg detta gick de på toaletten under en paus och försvann. Inte en enda examenskandidat kom tillbaka. Detta har hänt flera gånger. Och när vi publicerade min undersökning berättade en polis för mig att han trodde att han skulle få ett samtal från inrikesministern i Nordrhein-Westfalen dagen efter, med frågan: ”Är vi medvetna om detta problem?” Men ingenting hände, det kom ingen förfrågan. Så även här har ingenting hänt. Och det skrämmer mig.

Vissa har tappat hoppet om att det överhuvudtaget går att rätta till situationen:

Vissa poliser har också sagt till mig, ordagrant: ”Vi har redan förlorat det här landet” eller: ”Det här landet är kört”.

Von Boetticher själv har inte förlorat allt hopp:

Det pågår en process här, och teoretiskt sett finns det fortfarande en chans att vända utvecklingen. Men då måste det ske snabbt.

En av dina källor gav följande prognos: ”Vi har kanske tio år kvar innan situationen går helt ur kontroll.” Håller ni med om det?

Tja, man kan diskutera om det kommer att ta så lång tid.

Tyskland borde lära sig av Trump, menar hon:

Där det finns vilja, finns det också en väg. Och alla de problem som poliserna har nämnt för mig kan också lösas med kreativitet. Donald Trump frös till exempel 2019 biståndet till Guatemala, Honduras och El Salvador eftersom dessa länder enligt hans uppfattning gjorde för lite för att förhindra migration till USA – åtgärden gav resultat. När det gäller Syrien, Afghanistan och olika afrikanska stater skulle man enligt min mening kunna överväga liknande metoder.

Men en erfarenhet hon gjorde tillsammans med en polis i Stuttgart visar att Tyskland är långt ifrån att använda någon järnhand:

På tågstationen mötte vi en man från Afrika. Han hade inga giltiga handlingar på sig, hade tidigare suttit i fängelse, men vägrade ändå bestämt att bege sig till den behöriga utlänningsmyndigheten. Till slut sa polismannen något i stil med: ”Ja, okej, jag har nu sagt till dig att du måste gå dit, men mer kan jag inte göra, så ha en trevlig dag.”

Von Boetticher förespråkar också hårdare straff, och hon berättar att även afghaner på sätt och vis håller med om detta, eftersom sharialagar enligt deras uppfattning skulle verka avskräckande.