Efter att inte ha kunnat bestämma sig för vilket ben han skulle stå på som reaktion på den genomgripande antisemitismen på amerikanska universitet, samlade Joe Biden äntligen ihop sig för att kritisera det demonstrerade judehatet. Men för att inte förolämpa de många judehatarna i det demokratiska partiet, skyndade han sig att tillägga att han även fördömde ”islamofobi” – som han alltså likställer med antisemitism.

Själva termen ”islamofobi” baseras på en lögn. Den moderna versionen av begreppet härstammar från Irans prästerliga regim, som använde termen för att fördöma alla som inte lydigt böjde sig för den teokrati som blev resultatet av den iranska revolutionen 1979 – till exempel kvinnor som motsatte sig att bära islamiska uniformer och huvudduk.

En sådan inställning gör ”islamofobi” till en sjukdom, en psykisk störning, precis som man i Sovjetunionen kallade systemkritiker för galna och låste in dem på psykiatriska institutioner.

På samma sätt täcker ordet ”fobi”, när det sammanfogas med islam, över det implicita påståendet att människor som kritiserar eller bekämpar islam och islamisering inte är välinformerade, utan sjuka i huvudet. Och det var vad lögnaren i Vita huset ville inskärpa: Det är dåligt att vara antisemit, men det är lika illa att kritisera de Hamas-anhängare som sprider antisemitism och kräver judars huvuden på ett fat eller i en gasugn.

Den 3 januari 2011 publicerade den franske filosofen Pascal Bruckner en uppsats i tidningen Liberation, som är bra att förstå. Här är ett utdrag översatt från den engelska versionen:

”Termen ’islamofobi’ tjänar ett antal syften: Det förnekar realiteten av en islamisk offensiv i Europa för att enklare kunna rättfärdiggöra den. Den angriper sekulariseringen genom att göra den synonym med fundamentalism. Framför allt vill den tysta de muslimer som ifrågasätter Koranen, som kräver jämställdhet mellan könen, som hävdar rätten att avsäga sig sin religion, eller som vill utöva sin tro fritt och utan att böja sig för de skäggiga och rättrogna. Som en konsekvens stigmatiseras unga kvinnor om de inte vill bära slöja – precis som franska, tyska eller engelska medborgare av nordafrikansk, turkisk, afrikansk eller algerisk härkomst, som kräver rätten till religionsfrihet, rätten att inte tro på Gud, rätten att inte fasta under ramadan. Fingrar pekas mot dessa avfällingar som överlämnas till de religiösas vrede så att varje hopp om förändring krossas bland profetens anhängare.

På global nivå underlättar vi byggandet av ett nytt tankebrott. .[—] Och våra medier och politiker ger sitt samtycke. [ —]Varje invändning, varje skämt görs till ett brott.”

Kommentar: ”Islamofobi” är en gåva till de mörkermän och -kvinnor som i dessa tider visar att vi i Väst inte har kommit vidare ett endaste dugg från nazismens storhetstid. Och vi vet att efter hat och demonisering kommer fysisk utrotning.