Under 2024 blev 4.476 kristna runt om i världen – i genomsnitt mer än 12 om dagen – ”dödade av trosrelaterade skäl”. Ytterligare 4.744 kristna blev olagligt arresterade eller fängslade, och 7.679 kyrkor och andra kristna institutioner attackerades och förstördes.

Sammantaget har den globala förföljelsen av kristna nått en aldrig tidigare skådad nivå. ”Mer än 380 miljoner kristna utsätts för allvarlig förföljelse och diskriminering på grund av sin tro”, enligt World Watch List 2025 (WWL), som publicerades tidigare i år av den internationella människorättsorganisationen Open Doors.

Varje år rankar WWL de 50 länder där kristna förföljs mest på grund av sin tro. Uppgifterna samlas in av tusentals gräsrotsarbetare och externa experter. Den senaste utgåvan av WWL täcker perioden 1 oktober 2023 till 30 september 2024.

Enligt WWL förföljs en av sju kristna (14%) i världen. I Afrika stiger siffran till en av fem (20%). I Asien är det chockerande två av fem – vilket innebär att 40 procent av alla kristna där förföljs.

Listan kategoriserar tre nivåer av förföljelse: ”extrem”, ”mycket hög” och ”hög”.

De 13 översta av de 50 länderna på listan kännetecknas av den värsta formen av förföljelse: ”extrem”. Dessa är: 1) Nordkorea, 2) Somalia, 3) Jemen, 4) Libyen, 5) Sudan, 6) Eritrea, 7) Nigeria, 8) Pakistan, 9) Iran, 10) Afghanistan, 11) Indien, 12) Saudiarabien och 13) Myanmar.

Förföljelsen de utsätts för sträcker sig från överfall, våldtäkt, fängelse och till och med mord om de identifieras som kristna eller besöker (vanligtvis underjordiska) kyrkor.

På första plats ligger Nordkorea:

”Om din kristna tro upptäcks i Nordkorea kan du bli dödad på fläcken. Om du inte dödas kommer du att deporteras till ett arbetsläger och behandlas som en politisk brottsling. Du kommer att straffas med åratal av hårt arbete som få överlever. Och du är inte den enda som straffas: De nordkoreanska myndigheterna kommer sannolikt att arrestera hela din familj och straffa dem också, även om dina familjemedlemmar inte är kristna. Det finns inget kyrkoliv i Nordkorea. Det är omöjligt att samlas till gudstjänst eller bön, och till och med hemlig gudstjänst och bön är mycket riskabelt. Officiella spioner kan informera dig om de har någon indikation på att du är kristen, liksom dina grannar eller lärare.”

Det är inte förvånande att merparten av den ”extrema förföljelse” som kristna utsätts för i nio av dessa 13 värsta länder fortfarande kommer från islamiskt förtryck eller sker i länder med stora muslimska befolkningar. Detta innebär att cirka 70 procent av den absolut värsta (”extrema”) förföljelsen i världen sker under skydd av, eller i, islams namn.

Denna trend gäller för hela listan: Resten av den ”mycket höga” eller ”höga” förföljelse som kristna upplever i 37 av de 50 rankade länderna (eller 74%) kommer också antingen från islamiskt förtryck eller sker i länder med muslimsk majoritet eller stor muslimsk befolkning. Många av dessa länder styrs av någon form av sharia (islamisk lag). De som verkställer förföljelsen kan vara antingen regeringen eller samhället, eller oftare båda, även om samhällen – särskilt familjemedlemmar som är upprörda över släktingar som har konverterat – tenderar att vara mer nitiska i tillämpningen av sharia.

Detta innebär att även om förföljelsen i Nordkorea är värre finns det åtminstone ett ljus i slutet av tunneln: misshandeln av kristna är helt kopplad till Kim Jong-uns regim. ”Att erkänna någon annan gud än familjen Kim anses vara ett hot mot landets ledarskap”, står det i rapporten. När Kim-familjen är borta, vilket är oundvikligt, kan Nordkorea mycket väl bli som Sydkorea, där kristendomen blomstrar.

Muslimernas förföljelse av kristna är däremot ihållande, existentiell och går långt utöver den ena eller andra härskaren eller regimen. Förföljelsen av ”de andra” inom islam är en del av islams historia, doktriner och sociopolitiska struktur – därav dess uthållighet och allestädesnärvaro. Här är korta sammanfattningar av farorna med att vara kristen i de nio muslimska länder där ”extrem” förföljelse förekommer:

Somalia, nr. 2, där det tros finnas endast några hundra kristna:

”… att följa Jesus är en fråga om liv och död. Al-Shabab, en våldsam islamistisk militant grupp [—] tillämpar en strikt form av sharia (islamisk lag) och är fast besluten att utrota kristendomen från Somalia. De har ofta dödat somaliska kristna på plats. Farorna har ökat under åren eftersom militanterna i allt högre grad har fokuserat på att hitta och eliminera kristna ledare.”

Jemen, nr. 3:

”Landet är nu uppdelat i territorier som styrs av tre olika [muslimska] makter, liksom vissa områden som kontrolleras av al-Qaida och den så kallade islamiska staten. Ingen av de inblandade makterna sympatiserar med kristna och den officiella konstitutionen upprätthåller sharia (islamisk lag) och ingen religionsfrihet. 1% av jemeniterna, som tillhör minoritetsreligioner, är starkt marginaliserade. Nödhjälp distribueras främst genom lokala muslimska grupper och moskéer, som påstås diskriminera alla som inte anses vara troende muslimer. Om någon rapporteras som kristen och/eller är involverad i kristna aktiviteter kan de utsättas för strikt övervakning, godtyckligt frihetsberövande, tortyr, misshandel och till och med mord.”

Libyen, nr. 4:

”Att följa Jesus är en stor risk för alla. Libyska kristna med muslimsk bakgrund utsätts för våldsamma påtryckningar från sina familjer och samhällen att avsäga sig sin tro. Utländska kristna, särskilt de från Afrika söder om Sahara, är måltavlor för islamistiska militanter och kriminella grupper. Dessa grupper kidnappar och ibland brutalt mördar kristna. Även om de undgår ett sådant öde utsätts kristna från länder söder om Sahara för trakasserier och hot från radikala muslimer. Kristna som öppet uttrycker sin tro eller försöker dela den med andra riskerar att arresteras och utsättas för våldsamt motstånd.”

Sudan, nr. 5:

”Sudan var på väg mot religionsfrihet, men en kupp och ett förödande krig krossade dessa förhoppningar. Kristna är återigen i riskzonen… konflikten har gett islamistiska extremister fler möjligheter att attackera dem. Mer än 100 kyrkor har hittills förstörts och kristna har förts bort och dödats. Kristna sudaneser som har konverterat från islam möter hårt motstånd från sina familjer och samhällen. Dessa troende håller ofta sin tro hemlig, till och med för sina egna barn. Kristna möter också extra svårigheter under hungersnöden eftersom lokala samhällen diskriminerar dem och vägrar att stödja dem.”

Nigeria, nr. 7:

”Jihadistvåldet fortsätter att eskalera i Nigeria och kristna är särskilt utsatta för riktade attacker av islamistiska militanter, inklusive fulani-krigare, Boko Haram och ISWAP (Islamic State West Africa Province). Attackerna är chockerande brutala. Många troende dödas, särskilt män, medan kvinnor ofta kidnappas och utsätts för sexuellt våld. Fler troende dödas för sin tros skull i Nigeria än någon annanstans i världen. Totalt 3.100 nigerianska kristna ’betalade det ultimata priset för sin tro’ 2024. Dessa militanter förstör också hem, kyrkor och försörjningsmöjligheter. Mer än 16,2 miljoner kristna i Afrika söder om Sahara, inklusive ett stort antal från Nigeria, har drivits från sina hem av våld och konflikter. Miljontals lever nu i flyktingläger. Kristna som lever i norra Nigeria under sharia (islamisk lag) kan också utsättas för diskriminering och förtryck som andra klassens medborgare. Konvertiter från islam upplever ofta att de blir avvisade av sina egna familjer och pressade att avsäga sig sin nya tro. De måste ofta fly från sina hem av rädsla för att bli dödade.

Massakrer på kristna är så utbredda i Nigeria att så sent som den 13 april – palmsöndagen – dödades 54 kristna efter gudstjänst i en enda by. Och även om det är illa i Nigeria, så dödades fler kristna utanför Nigeria, många i länder i Afrika söder om Sahara, som DR Kongo, Burkina Faso, Kamerun och Niger.” Rapporten fortsätter:

”Flera länder i Afrika söder om Sahara har upplevt en ökning av våldet mot kristna. För närvarande finns 8 av de 10 farligaste platserna för kristna i Afrika söder om Sahara – och alla (utom Nigeria) har fler mord begångna på grund av tro än de hade under rapporteringsperioden för World Watch List 2024.”

Pakistan, nr. 8:

”Pakistans ökända blasfemilagar används ofta mot minoritetsgrupper, men kristna drabbas oproportionerligt hårt. Ungefär en fjärdedel av alla blasfemianklagelser riktas mot kristna, som utgör endast 1,8 procent av befolkningen. Lagar om hädelse kan leda till dödsstraff. Även om det sällan verkställs, utsätts personer som anklagas för hädelse för attacker eller mord av mobbare. I juni 2024 dödades en äldre man av mobben efter att ha anklagats för att ha skändat Koranen. Historiska kyrkor övervakas noga och har utsatts för bombattacker. Antalet kristna flickor (och flickor från andra minoritetsreligioner) som kidnappas, misshandlas och tvångskonverteras till islam (ofta med stöd av lägre instanser) ökar. Alla kristna drabbas av institutionaliserad diskriminering. Sysselsättningar som anses lågstatus, smutsiga och förnedrande – som att städa avlopp eller arbeta i tegelugnar – reserveras av regeringen för kristna. Många kallas för ’chura’, en nedsättande term som betyder ’smutsig’. Kristna riskerar också att bli fångade i tvångsarbete.”

Iran, nr. 9:

”Icke erkända konvertiter från islam till kristendom utsätts för allvarliga kränkningar av religionsfriheten, främst av myndigheterna och i mindre utsträckning av samhället och deras familjer. Myndigheterna ser dessa konvertiter som ett hot och tror att de är påverkade av västländer för att underminera islam och regimen. Både ledare och vanliga medlemmar av kristna grupper arresteras, åtalas och döms ofta till långa fängelsestraff för ’brott mot rikets säkerhet’. Erkända historiska folkgrupper som armeniska och assyriska kristna skyddas av staten men behandlas som andra klassens medborgare. De möter många diskriminerande lagbestämmelser och tillåts inte utöva sin tro på persiska eller umgås med kristna konvertiter. De som stödjer konvertiter kan också riskera fängelsestraff.”

Afghanistan, nr. 10:

”De flesta afghanska kristna är konvertiter från islam, vilket gör det praktiskt taget omöjligt att utöva sin tro öppet. I Afghanistan är det straffbart med döden att lämna islam och konvertera enligt islamisk lag. Detta har tillämpats allt striktare sedan talibanerna tog kontroll över landet 2021. Om konvertiter upptäcks kan familjen, klanen eller stammen försöka bevara sin ’heder’ och hantera konvertiten genom påtryckningar, våld eller till och med mord. Om en konvertits tro upptäcks av myndigheterna har många troende afghaner inget annat val än att fly. Kvinnor och etniska minoriteter upplever ytterligare förtryck. Kristna bland dessa grupper lever under ofattbara påfrestningar.”

Saudiarabien, nr. 12:

”Att bli kristen i Saudiarabien är mycket riskabelt. Det är inte bara olagligt att lämna den islamiska tron, utan nya troende kommer också att möta intensivt motstånd från sina familjer och samhällen. På grund av detta tenderar de flesta saudiska kristna att följa sin tro i tystnad och hemlighet. Det går så långt att de inte ens berättar för sin egen make eller sina barn om sin tro, av rädsla för att andra familjemedlemmar eller skolpersonal ska upptäcka att de har lämnat islam. Det finns inga lagliga kyrkobyggnader eller mötesplatser. De flesta kristna som bor i Saudiarabien är tillfälliga arbetare från andra länder. De är förbjudna att dela sin tro med lokala saudier och det finns restriktioner för hur man får samlas för att utöva sin tro. Brott mot dessa regler kan leda till arrestering och deportering.”

Det är värt att notera att de nio ”extrema” muslimska länder som nämns ovan skiljer sig åt på många sätt – folkgruppsmässigt, socialt, ekonomiskt och politiskt: Vissa är rika (Saudiarabien), medan andra är ofattbart fattiga (Somalia); vissa är avancerade (Iran), medan andra är långt ifrån det (Jemen); de representeras av en mängd olika regeringar (republiker, monarkier, teokratier); och olika folkgrupper är representerade – araber, afrikaner söder om Sahara, pakistanier, perser och afghaner. Det enda de alla har gemensamt, den gemensamma nämnaren, är islam.

Mångfalden ökar när man tittar på den fullständiga listan över 50 länder, som också innehåller kinesiska och turkiska länder – som Maldiverna (nr. 16), Uzbekistan (nr. 25), Turkiet (nr. 45) och Brunei (nr. 48) – som alla har lite gemensamt förutom islam. Kirgizistan, som inte varit med på topp 50 sedan 2013, gjorde en dramatisk comeback på 47:e plats:

”Det skedde en kraftig ökning av våldet mot kyrkan, många registrerade kyrkor och kristna institutioner tvingades stänga och trycket på kristna ökade inom nästan alla områden i livet.”

Utanför den muslimska världen har dock fientligheten mot kristendomen blivit pandemisk. Som det står i rapporten:

”Flera länder på World Watch List upplevde en ökning av det antikristna våldet. Även om sammanhangen var olika, oavsett om det var strikt kontrollerade autokratiska stater eller länder som är instabila på grund av svag regering eller inbördeskrig, var resultatet detsamma: kristna samhällen attackerades, liv, hem och kyrkor förstördes och troende utsattes för enorma påtryckningar.”

En ökad hinduisk nationalism har gjort Indien (nr. 11) till en grogrund för förföljelse:

”I Indien betraktar hinduiska extremister alla kristna som utbölingar och strävar efter att rensa nationen från islam och kristendom, ofta genom utbrett våld. Denna fientlighet underblåses ofta av Hindutva, en hindunationalistisk tro bland vissa extremister att indier bör vara hinduer – och att inga andra trosuppfattningar bör tolereras. Detta tankesätt har lett till våldsamma attacker över hela landet och straffrihet för dem som har dessa övertygelser, särskilt där myndigheterna också är hinduiska hårdingar. I sådana områden riskerar kristna som deltar i huskyrkor att attackeras av extremistiska mobbar som riktar in sig på gudstjänster. Dessutom har tolv delstater antagit lagar mot konvertering, vilket hotar religionsfriheten för enskilda individer.”

Även i buddhistiska Myanmar (nr. 13), det sista landet på listan över de 13 värsta länderna, upplever kristna ”extrem” förföljelse:

”Sedan militärkuppen i februari 2021 har kristna utsatts för ökat våld och hårdare restriktioner. Troende har dödats och kyrkor har attackerats urskillningslöst. Detta gäller även i stater med övervägande kristna befolkningar; fler kristna än någonsin har drivits från sina hem och har funnit tillflykt i kyrkor eller flyktingläger. Vissa tvingas till och med fly till djungeln, där de ofta berövas tillgång till mat och sjukvård. Regeringsstyrkor har fortsatt att oproportionerligt attackera kristna byar och kyrkor. De har också dödat kristna hjälparbetare och pastorer, ofta i luftangrepp. Utanför konflikten förföljs de som konverterat till kristendomen av sina familjer och samhällen som är buddhister, muslimer eller stamfolk, eftersom de har övergett sin tidigare tro. Samhällen som vill förbli ’enbart buddhistiska’ gör livet omöjligt för kristna familjer.”

Även i länder som verkar vara vänligt inställda eller åtminstone neutrala till kristendomen, som Kuba, Nicaragua och Mexiko, misshandlas kristna för sin tro, av en mängd olika aktörer och av en mängd olika skäl.

I det kommunistiska Kuba, nr. 26:

”Kyrkoledare och kristna aktivister som kritiserar regimen kan utsättas för förhör, gripande och fängelse. De utsätts också för smutskastningskampanjer, reserestriktioner och trakasserier (som kan innefatta fysiskt våld och skador på kyrkobyggnader).”

Även om det inte är kommunistiskt, i Nicaragua, nr. 30:

”Fientligheten mot kristna fortsätter att öka: de som uttalar sig mot president Ortega och hans regering ses som destabiliserande element. Kristna ledare har trakasserats och arresterats, kristna egendomar har beslagtagits, kristna skolor, TV-stationer och välgörenhetsorganisationer har stängts och kyrkor har övervakats och hotats.”

I Mexiko (nr. 31) riktar drogkartellerna in sig på kristna, särskilt om de uttalar sig mot deras verksamhet eller försöker styra bort ungdomar från dem. I södra Mexiko, särskilt ”i vissa ursprungsbefolkningssamhällen, utsätts de som beslutar att lämna sina förfäders och traditionella tro för att följa Jesus för utfrysning, böter, fängelse och tvångsförflyttning”.

Den kanske mest oroande trenden är att förföljelsen av kristna fortsätter att öka varje år och nästan har fördubblats sedan 1993, då WWL publicerades första gången. På den tiden var det bara 40 länder som fick tillräckligt höga poäng för att övervakas. Idag kvalificerar sig nästan dubbelt så många, även om listan bara rankar de 50 bästa.

Hur lång tid kommer det att ta innan denna pågående trend sprider sig till även de västländer som en gång hyllades för sin religionsfrihet?

Raymond Ibrahim, författare till Defenders of the West, Sword and Scimitar, Crucified Againoch The Al Qaeda Reader, är Distinguished Senior Shillman Fellow vid Gatestone Institute och Judith Rosen Friedman Fellow vid Middle East Forum. Följ Raymond Ibrahim på X (tidigare Twitter) och Facebook.