Vi som har lidit av klimathysterikernas exkluderande maktmissbruk under de senaste tio åren kan inte låta bli att skratta åt det som händer. Inte för att jag hatar klimathysteriker eller älskar Trump, utan för att det som sker först och främst är så välförtjänt. Det är omedelbar karma på global nivå, där klimatindustrin får exakt vad den både har sått och bett om. Trump har insett det som varje dörrvakt har insett efter några år i branschen:</p

Det är ingen idé att argumentera med översittare eller gnagare som befinner sig högt upp på maktens kokain. Man måste köra över dem och släpa ut dem ur rummet utan diskussion. Ingen barmhärtighet. Allt eller inget. Diskutera inte, agera bara. För moralister, gnagare och översittare filibustrar sig gärna till övertaget, men de lyssnar inte på dina argument. De vill bara ha rätt och få som de vill, och inget av det du säger har någon som helst effekt.

Klimatindustrin i DEFCON1

Det är därför Trump gör vad han gör: Diskussionen är över eftersom den sedan länge har visat sig vara meningslös. Brutal handling är det enda som fungerar på de globalistiska dårar som har tagit över den offentliga arenan. Det är inte vackert, exakt eller felfritt, men det är absolut nödvändigt: De förväntar sig att mötas av ännu mer impotent frustration och artighet från höger, men i stället har Trump kastat en skenande buzzsaw i deras knä. De «såg det komma»

För att analysera chocken har NRK:s vårdpersonal skyndat sig till klimatindustrins många huvudkontor för terapisessioner och mikrofonställ, och inte oväntat är alla skakade och oroliga! Kikki Kleiven, chef för Bjerknessenteret, poserar med flätor och en ”hur vågar du”-affisch framför NRK och skrattar åt att nedskärningar görs med kirurgisk precision och klimatet tas bort från alla offentliga dokument, webbplatser, forskningsprogram. Hon älskar definitivt inte lukten av napalm på morgonen, även om det luktar frihet för oss andra.

Blodsocialisten Kristin Halvorsen, som leder klimatstiftelsen Cicero, ligger också i fosterställning med gapande mun och säger sig vara ganska chockad över att Trumpadministrationen nu attackerar de mycket grundläggande demokratiska värdena för fri forskning. Som om offentligt betald uppdragsforskning som klimatindustrin någonsin har varit fri, objektiv eller vetenskaplig? Hur blir man då ”aningslös”?

Men eftersom alla dessa aktörer lever på höga löner från klimatsubventioner är det inte konstigt att de tappar både självbehärskning och nattsömn. En del av dem tror dessutom att världen på allvar håller på att gå under. Jag är inte säker på vad som är värst: Cyniker som tjänar på sitt eget hyckleri? Eller tanklösa medelmåttor som tror att slutet är nära om inte staten får in mer klimatskatter?

En politiker som håller sina vallöften, vad liknar det?

Trump gör exakt vad han lovade och håller fast vid det genom sin mediestrategi ”Flood the zone” som utformades av den tidigare Trumprådgivaren Steve Bannon. Målet är att göra så många tillkännagivanden, verkställande order och ny politik att oppositionen och medierna inte kan hålla jämna steg. Detta är faktiskt en variant av Angela ”Mutti” Merkels politiska plattform, som ständigt skapade nya kriser som hon kunde rädda väljarna från, så att väljarna aldrig hann inse att Merkel var hela problemet. Genialiskt.

Att hålla vallöften är ett helt främmande beteende på den norska politiska arenan och skapar stor förvirring, oro och rädsla. Här i Norge ger man bara vallöften för att vinna val, för att kunna göra precis det som är bäst för politikerna själva. Eller hur Frp? Du som satte avgiftsrekord i regeringen och röstade för Parisavtalet och elkuppen? Inte för att FrP är värre än pP, Høyre och Sp, märk väl. Allt är bara så trivialt likartat bakom fasaden.

När NRK gör ett tappert försök att skapa en överblick över vad Trumps eldkastare mot klimatdimman åstadkommer är det tänkt som en varning till publiken – så att de ska fortsätta sitta darrande i klimatångest- och undergångsläge. Tyvärr är det helt kontraproduktivt. De flesta människor över 12 år har fått nog vid det här laget och inser hur absurda klimatåtgärderna faktiskt är – inte minst för att de inte fungerar.

En klick självupptagna patienter med tvångstankar

Centralt i Trumps omskakning av Bidens skitpolitik är att den amerikanska miljömyndigheten Environmental Protection Agency inte längre beskriver ofarlig CO₂ växtnäring som något som äventyrar människors hälsa och välfärd som ett resultat av verklig vetenskap. Detta eliminerar den rättsliga grunden för att reglera CO₂-utsläpp, vilket innebär att det inte längre finns några oändliga utgifter i strävan att begränsa dessa utsläpp. Detta gynnar samhället som helhet och även ekonomin.

På sin första dag på posten gjorde Trump klart att USA drar sig ur Parisavtalet, precis som han gjorde under sin första mandatperiod. Detta är ett politiskt drag som Støre och Solberg insisterar på är «omöjligt» eftersom ett land MÅSTE «uppfylla sina internationella skyldigheter.» Detta är en enorm bluff och framstår som en besatthet av tung terapi, för hör här:

Ett avtal kan naturligtvis sägas upp om det förstör landet, bryter mot väljarnas vilja eller är oförenligt med ny politik. Men däri ligger problemet med Europas inavlade maktelit: Problemet är inte att de tror att de har rätt, eller ens vet att de har rätt. Nej, nej, nej, nej: Problemet är att de inte ens kan drömma om att överväga möjligheten att de kanske har fel! Det är därför de har eliminerat all riskbedömning, för vad gör den geniala EU-aktieägaren med den sortens saker?

Men de har fel, och nyligen har Trump-administrationen också stängt ner utrikesdepartementets kontor för klimatåtgärder. USA har också dragit sig ur det internationella klimatarbetet på en rad andra områden eftersom det är dyrt, skadligt för amerikanska väljare och helt meningslöst. Detta är inte farligt. Det är så här en sann demokrati ska fungera och det är ett sundhetstecken. Grön omställning är matematiskt, teknologiskt och ekonomiskt omöjligt, vilket alla till slut kommer att inse när dammet lagt sig, klimatbubblan kollapsar och nollutsläppssamhället blir ett pinsamt skämt. Eller har det redan hänt?

Mer utvinning av olja och kol:

På sin allra första dag i ämbetet öppnade Trump upp stora delar av Alaska för provborrning. I februari upphävde han förbudet mot provborrning i stora områden utanför både öst- och västkusten, och den 8 april utfärdade han en rad order under rubriken att väcka liv i USA:s vackra och rena kolindustri. Anledningen till detta är naturligtvis att varje modernt samhälle är byggt på, och existerar enbart på, ett överskott av billig energi.

Att experimentera med detta energisystem är galenskap. Om man vill göra något sådant här måste man först bygga upp denna nya och gröna energiförsörjning så att den visar sig vara robust, stabil och välfungerande i praktiken under flera år – och sedan försiktigt skala ner den tidigare energiförsörjningen. Annars riskerar man en samhällskollaps. Hittills har ingen ens lyckats bygga en sådan småskalig förnybar energiförsörjning, men EU-tomten valde att göra allt i fel ordning: Avveckla det gamla energisystemet i Europa innan ett nytt var på plats. Då är man så korkad att man borde vara inkapaciterad.

Stoppa tillväxten av påstådd förnybar energi:

I april stoppade Trump byggandet av en vindkraftsanläggning som Equinor byggde utanför New York eftersom den inte är ekonomiskt eller energimässigt vettig. En presidentorder har också utfärdats för att förhindra stater från att investera i så kallad ”förnybar energi”. Anledningen till detta såg vi i Spanien i april i år: Hela landets elnät blev svart på fem sekunder på grund av en länge förväntad frekvenskollaps orsakad av instabil sol- och vindkraft, som otaliga ingenjörer har varnat för i årtionden.

Ett annat skäl till Trumps stopporder är att sol- och vindkraft inte har något med ”förnybar energi” att göra. Även om vind och sol är förnybara energikällor är det inte givet att skörden av dessa energikällor är förnybar. Det är en klassisk kortslutning.

Tvärtom är förnybara energikällor en ineffektiv, kortlivad och resurskrävande tung industri som ålägger samhället och miljön enorma problem och kostnader, och ger lite tillbaka. Vindkraften har ingen chans att skapa det billiga energiöverskott som USA är beroende av, och den som inte håller med om detta nu kan be mig om ursäkt någon gång i framtiden.

Sanering av beställd forskning och slöseri med pengar

Hela klimatindustrin och pengakvarnen bakom den hävdar att de ”följer vetenskapen”. Det argumentet har fungerat som en insektsspray på varje debatt som har lyckats krypa ut i det fria. Problemet är att klimatvetenskapen är en ren perversion av den vetenskapliga metoden – inte minst genom att hävda att vetenskapen kan avgöra framtiden med observerbar säkerhet. Det faktum att ett två grader varmare klimat endast kommer att få dödliga konsekvenser för mänskligheten och absolut inga positiva effekter visar hur ovetenskaplig den svartvita propagandan faktiskt är.

Baserat på detta missbruk av vetenskap sparkade Trump NASA: s chefsforskare och klimatrådgivare Katherine Calvin i mars, och ut genom dörren följde 22 andra påstått vetenskapliga forskare som marscherade på grått papper, och många fler kommer sannolikt att följa. Detta är en bra sak: Antalet klimatforskare som forskar på exakt samma sak ökar som klamydia under den ryska högtiden – och det inom ett forskningsområde som är grundligt utforskat. Nog är nog. Låt oss komma vidare.

Ciceros vd Kristin Halvorsen kallar detta en attack mot den fria forskningen och censur av vilka ämnen som får forskas om, men hon gråter för sin sjuka mamma: Det blir en katastrof för klimatparasiternas löner och prestige om saneringsoperationen sprider sig från Vita huset till Europa, och det är just det hon är rädd för. För det är vad detta kokar ner till:

Klimatindustrin är inte orolig för klimatet eller miljön. Den är orolig för sig själv.