Jag vet ingen som har en bra uppfattning om vad norska politiker faktiskt gör just nu. Vi kan beskriva symptomen, som att de går med i EU mot folkets vilja med hjälp av salamimetoden, eller avvecklar det norska försvaret och går i krig med Ryssland, eller kastar ut vår oljerikedom genom fönstret på nonsens och försummar grundläggande underhållsuppgifter.

Listan över politikernas skadeverkningar är oändlig, men vi har blivit så vana vid detta att vi inte längre reagerar. Ändå var det många som höjde på huvudet när våra folkvalda den 23 april i år försökte sig på något som liknade en statskupp med hjälp av ändringar i lagen om skydd mot olyckor.

Kuppförsöket var välorganiserat, eftersom medierna tillät dem att förbereda sig i tysthet under ett helt år utan att reagera. De subventionerade medierna, under ledning av det statliga tv-bolaget, höll tyst tills historien ”blev viral” på Facebook i den 12:e timmen. Först då dök Fredrik Solvang upp på skärmen.

Jag har registrerat tre hypoteser om vad som kan ha hänt med vår politiska klass:

1) Antingen har det av någon anledning fungerat för dem, eller så är

2) urvalsmekanismen för nationella politiker sådan att vi rekryterar okunniga medelmåttor som, i kraft av ren inkompetens, kör vårt land i diket, eller så är

3) de en del av en internationell rörelse som försöker införa en världsdiktatur där det först är nödvändigt att lägga nationalstater i ruiner.

Nettonollrörelsen stöder alternativ 1, eftersom jordbruk och fiske inte kommer att kunna fungera utan diesel, vilket leder till fattigdom, hunger och miljarder dödsfall.

Men ingen kan väl vara så galen? Jo, för EU stöder initiativet och för Maurice Strong (Rio-konferensens organisatör och generalsekreterare) har sagt att ”den industrialiserade civilisationens kollaps kan vara det enda sättet att rädda världen”. Klaus Schwab säger att målet är att vi inte längre ska äga någonting, och för att uppnå detta måste de nödvändigtvis ta bort det lilla vi har, och de är redan på väg att göra detta. Så, ja, de menar allvar.

De vet dock att vi inte kommer att gå med på detta frivilligt, så de har smugglat in oss i EU bakvägen, vilket innebär att nationalstaten Norge redan har avlivats. Det är därför vi i dag har tre utrikesministrar men ingen statsminister. Kuppförsöket var bara den sista pusselbiten som skulle läggas på plats. Att de misslyckades betyder inte så mycket, eftersom de djärvt meddelar att de kommer att försöka igen.

Förmodligen kommer de att göra det genom att anta en lagstiftning som är så rymlig att den kommer att passera en alarmerad presskår, men samtidigt tillräckligt rymlig för att de ska kunna kasta ut parlamentet och domstolarna genom fönstret när de tycker att det är nödvändigt. Sedan låter de saken falla i glömska, sedan utlyser de någon form av kris, förmodligen genom att hypa upp ett nytt kylvirus. Sedan får Fredrik Solvang ett sms om att han ska gå med i civilförsvaret som fönsterputsare, och debatten är över.

Det som stör mig är att vi inte har något lagligt sätt att skydda oss mot våra egna politiker när de hugger oss i ryggen, så varför inte en ny lag som skyddar oss mot detta?

De kan inte elimineras vid valurnorna, eftersom de arbetar tillsammans i koalitioner, så politiken är mer eller mindre densamma oavsett vilka partier vi röstar på.

Dessutom lurar de oss genom att gå till val på en uppsättning villkor, bara för att styra enligt en helt annan uppsättning. Det är inte heller någon idé att försöka resonera med dem, för de varken lyssnar eller vet mycket.

Så om vi ska följa lagen har vi inget sätt att bli av med en sådan regim, eftersom de också har säkerställt att de, till skillnad från oss, är undantagna från straffrättsligt ansvar. Hur de har lyckats med detta vet jag inte, men sådana manövrer hör inte hemma i ett civiliserat samhälle, och deras handlingar borde därför ha utretts och de skyldiga ställts till svars.

Så vad händer när våra politiker hugger oss i ryggen? Ingenting än, men de spelar ett högt spel eftersom de riskerar en revolt. Den kommer inte att börja i Norge, eftersom vår presscensur för närvarande är alldeles för effektiv, utan i Tyskland, England eller Frankrike. Så småningom kommer det att sprida sig till Norge, och då hjälper det inte att Dagsrevyen kallar rebellerna för ”högerextrema rasister”.

Då är det för sent.

Dr. Jon Gulbrandsen är en pensionerad biolog som har arbetat för Akvaforsk och National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA).