Tidpunkten för attacken kan hänföras till en kombination av två faktorer: Irans förmåga att bygga atombomber har länge vuxit och närmat sig en kritisk punkt och för Israel är det bättre att slå till mot Iran med en allierad i Vita huset. Även om USA inte hjälper Israel att anfalla Iran kommer den amerikanska närvaron med största sannolikhet att innebära hjälp med luftförsvar och underrättelseverksamhet.

Israel är dessutom redan på krigsstigen mot Irans allierade i sitt närområde, liksom mot revolutionen i Syrien, där en gammal allierad till Iran är borta. Hur Iran skulle avfyra en atombomb mot Israel är inte självklart. Mullahregimen har tidigare visat en vilja att genomföra flyganfall mot Israel, men ett försök att förinta Israel skulle lika gärna kunna ske med hjälp av ombud.

Den historiska bakgrunden är också oundviklig: Israel grundades efter Förintelsen och för den judiska staten har det varit helt avgörande att ett nytt industriellt massmord på judar aldrig mer ska kunna ske. Med kärnvapen i fiendens händer är hotet existentiellt, och hot skall avvärjas om man inte är självmordsbenägen.

Med tanke på de fiender som landet är, har denna doktrin gjort det nödvändigt att inte bara ha avskräckande förmåga, utan också viljan att använda den. Den som ger sig på Israel ska veta att det är förenat med hög risk för en själv.

Nattens attack väcker flera frågor. För det första hur länge Israel kommer att fortsätta sina attacker. Premiärminister Benjamin Netanyahu säger ”så länge som det är nödvändigt för att eliminera faran”.

Det kan betyda ganska lång tid. Med vetskapen om att Israel en dag skulle anfalla har Iran strävat efter att göra sitt kärnvapenprogram så svårangripet som möjligt.

I vilken utsträckning Israel har förmåga att tränga in i de bäst skyddade bunkrarna i Iran är inte känt. Men kärnkraftsprogrammets förmåga att hota beror inte bara på det fysiska försvaret utan också på nyckelpersoner som kan utföra kritiska uppgifter.

Israels eliminering av chefen för revolutionsgardet i de första anfallen visar på en förmåga att slå ut nyckelpersonal som nästan säkert inkluderar flera delar av kärnvapenprogrammet. Enligt Netanyahu är ledande vetenskapsmän också i Israels sikte, medan Irans missilprogram redan har attackerats.

I avsaknad av den iranska regimens fall blir det under alla omständigheter svårt att tala om en permanent eliminering av Irans kärntekniska program, utan om att fördröja det med många månader, i bästa fall några år.

Israel kan därför tänka i både ett kortare och ett något längre tidsperspektiv. Trump kommer att sitta kvar i Vita huset i ytterligare tre och ett halvt år.

På kort sikt är en nära omedelbar fara avvärjd. På längre sikt kan omständigheterna bli gynnsamma för Israel, i bästa fall om iranierna själva gör sig av med den islamistiska regim som hållit landet nere i nästan femtio år. Tiden för att störta mullorna är också överspelad.

Livet kan tyckas svårt för Israel, men den judiska staten visar en vitalitet och en vilja att försvara sig som européerna saknar.