
13Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. 14Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika 15och ha makt att driva ut demonerna. 16Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, 17Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, 18vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios 19och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
Mark 3:13-19
Alla dagens lästexter i kyrkan handlar om hur olika människor får i uppdrag att gå ut och predika, och att de ska vara människofiskare. Det är minst sagt ett våldsamt uppdrag. Vi får inte glömma vem som gav apostlarna, och senare generationer av kristna, detta uppdrag. Det var universums skapare, som bland annat sade till Petrus: ”Var inte rädd, från denna stund skall du fånga människor”, efter att Petrus på Jesu ord hade lagt ut sina fiskenät på djupt vatten, trots att han hade fiskat hela natten utan att få något, men nu fick så mycket att fångsten fyllde två båtar.
Det var universums skapare som bland annat sade till Petrus: ”Var inte rädd, från denna stund skall du fånga människor.”
”Vi får inte blanda in Gud i politiken” är ett påstående som upprepas i det oändliga i det sekulära västerlandet – utan att avsändarna av påståendet kan förklara vad politik och kristendom egentligen handlar om.
Under den gångna veckan har företrädare för den norska regeringen varit aktiva gäster i Sydamerika. I Chile träffade vår utvecklingsminister Åsmund Aukrust landets utrikesminister Alberto van Klaveren och undertecknade ett bilateralt avtal om samarbete för jämställdhet och kvinnors och queerpersoners rättigheter.
Samma vecka hölls ett krismöte om Gaza i Colombias huvudstad Bogotá. 30 länder möttes och förutom Norge deltog två länder från Europa: Spanien och Irland. Enligt slutdeklarationen var alla 30 stater överens om att ”straffrihetens era måste ta slut”.
Det är fascinerande att inse hur djärva dagens sekulära missionärer är. Med stor kraft predikar de upplösningen av normer och förstörelsen av Israel. Naturligtvis kallar de det inte predikan eller missionsarbete, utan politik. Men när jag som kristen argumenterar för motsatsen får jag höra att vi inte får blanda ihop religion och politik.
Vår kristna tro är inte ett politiskt program. Jesus Kristus sände inte ut sina lärjungar för att erövra makten i samhället, men tron på treenighetens Gud gav oss en ny förståelse av världen och människan, vilket både vår konstitution från 1814 och USA:s självständighetsförklaring från 1776 är goda exempel på. Från medeltiden vittnar den kristna lagen av 1024 och den nationella lagen av 1274 om hur tron lade grunden för en ny förståelse av lagen. Människor inspirerade av Jesus Kristus byggde ett nytt samhälle, inklusive en ny syn på ledarskap, som vi finner i den norska texten Kongespeilet från 1200-talet.
Vi var skapade till en helig Guds avbild och hade fått ett uppdrag. Det innebar inte en utopisk dröm om att ta bort ondska och all orättvisa, men det gav oss en förståelse för vad ondska är. Vi får inte glömma att civiliserade romare hade mord som underhållning på sina arenor. För kristna var det en avskyvärd företeelse. Denna nya förståelse av ondskan, tillsammans med vår fria vilja och Jesu ord om att arbeta för det goda, revolutionerade respekten för även de svagaste bland oss. Jesu ord ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig” gjorde det till exempel naturligt att kämpa för oönskade barns rätt att leva och att bekämpa slaveri.
Så idag får vi höra att vi inte kan involvera Gud i kampen mot abort.
Men dagens sekularister tror också på något. Det är djupt irrationellt att tro att människor kan byta kön, eller att ett barn inte behöver en far och en mor, eller att normer kring sexualitet är destruktiva. Den sekulära rationaliteten bygger alltså på en annan rationalitet än den bibliska, men den gör ändå anspråk på att representera sanningen. Den framstår som en ny teologi, och skapelsetron visar oss biologins etiska relevans på ett sätt som de inte kan tolerera. Detta är alltså dagens sekularism i praktiken: Kristna rättfärdiganden kan inte göra anspråk på offentlig legitimitet, kreationismen är förbjuden och kristendomen är bannlyst från den offentliga debatten.
Högtidlig söndag och tjäna Herren med glädje!