Hur kommer det sig att grovt irrationell klimatpolitik tillåts fortsätta i Europa år efter år, trots att alla som använder sina ögon kan se att den är samhällsdestruktiv?

Rädslan för Harmageddon spelar säkert en roll, även om det är lite märkligt när människor i Väst inte inser att denna rädsla inte är utbredd bland de sju åttondelar av världens befolkning som bor utanför Väst.

Men kanske är vi de mest upplysta? Är det inte Väst som har de bästa akademiska institutionerna, och har inte vetenskapen sagt oss att vi kommer att bli stekta om mänskligheten fortsätter att släppa ut CO₂?

Tyvärr är det inte halal inom journalistiken att granska det sista påståendet. Därmed kan det också användas som ett slags trumfkort.

Fenomenet var tydligt i Magnus Blakers artikel i Nettavisen i lördags, där ekonomiprofessorn vid Universitetet i Bergen, Rune Jansen Hagen, säger att ”klimatmålen” borde ha skickats tillbaka till regeringen eftersom deras kostnader inte har analyserats ordentligt.

Hans kollega vid NMBU, Atle Guttormsen, konstaterar att kostnader är ointressanta så länge det handlar om klimat:

– Klimatkommittén föreslog ett moratorium för prospektering utan en enda beräkning, trots att det tydligt angavs i mandatet. Det kan tyckas att all politik som kretsar kring klimatet ändå är bra, och då är kostnaderna ointressanta”, säger han.

För att få in ett annat perspektiv ger Blaker ordet till Miljøpartiet De Grønnes (MDG) vice partiledare Ingrid Liland, som tycker att det är dumt att diskutera vad det kostar. Klimatpolitiken är i en klass för sig:

– Skillnaden mellan klimatpolitik och en hel del andra områden är att det är fysiken – naturvetenskapen – som säger att vi måste minska utsläppen och komma ner till noll. MDG vill komma dit på billigast möjliga sätt, men vi måste komma förbi punkten att något kostar pengar, vilket innebär att vi är villiga att offra vår försörjning.

Uttalandet visar på en svag förståelse för vad vetenskap är. Det kan man kanske förlåta en musikutbildad person för, men det är svårare att förlåta deras övertro.

Skulden för detta ligger dock inte hos Liland själv. Det skulle vara lättare att lägga ansvaret på medierna, som i många år nu har raljerat över utsikterna till ett värmehelvete.

Men nästan inga journalister har mer vetenskaplig utbildning än Liland, så de är också egentligen offer när de leker fysik i det mentala och politiska mässrummet.

Olyckligtvis ligger roten till det onda hos ett korrupt vetenskapligt etablissemang som till stor del har korrumperat vetenskapliga institutioner.

Möjligen ligger det tyngsta ansvaret hos American Physical Society (APS), som 2007 publicerade detta uttalande:

Växthusgasutsläpp från mänskliga aktiviteter förändrar atmosfären på sätt som påverkar jordens klimat. Växthusgaser inkluderar koldioxid, metan, dikväveoxid och andra gaser. De släpps ut vid förbränning av fossila bränslen och i en rad olika industri- och jordbruksprocesser.

Bevisen är obestridliga: Den globala uppvärmningen är en realitet.

Om inte åtgärder vidtas för att mildra dess utveckling kommer sannolikt betydande störningar att uppstå i jordens fysiska och ekologiska system, sociala system, säkerhet och människors hälsa. Vi måste minska utsläppen av växthusgaser med omedelbar verkan.

För lekmän togs uttalanden som detta som bevis. Det som den ledande organisationen för fysiker i världens mest avancerade land säger måste vara baserat på ovedersäglig vetenskap.

Men så var inte fallet. Fysiken erbjuder till exempel inga normativa sanningar. Det är inte heller så att det som en grupp forskare säger nödvändigtvis är ett uttryck för vetenskaplig sanning. Om en grupp vetenskapsmän säger något ovetenskapligt är det ett socialt faktum, men det de säger är inte ett vetenskapligt faktum. APS talar därför inte nödvändigtvis med fysikens röst.

Problemet för lekmän är att det inte är lätt för dem att sätta sig in i klimatvetenskapen.

Men vad man kan förstå utan att vara expert i skärningspunkten mellan fysik, matematik och databehandling där klimatmodellerna mekas med, är att prognoser sällan säger något säkert om framtiden.

Vad flera framstående fysiker har påpekat är att de klimatmodeller som ligger till grund för prognoser om att vi kommer att bli stekta inte är riktig vetenskap. Och specialister inom beräkningsfysik, som inte har något personligt intresse av klimatforskning, har visat att det förekommer fusk i modelleringsprocessen.

Det ironiska i vad som borde ha varit vår upplysta tid är att de som påpekar lurendrejerierna betraktas som kättare, medan intressegrupper som har tillskansat sig makten att definiera vad som är vetenskapligt åtnjuter status som ofelbara överstepräster.

Men varför skulle akademin vara så skinande ren och korruptionsfri?