Japan har hittills haft en mycket begränsad invandring. Men låga födelsetal innebär att Japan nu ignorerar de katastrofer som invandringen har orsakat i Västeuropa och öppnar sina gränser för att öka sin befolkning.

Japan International Cooperation Agency (JICA) utser fyra japanska städer till ”hem” för invandrare från utvalda afrikanska länder.

Initiativet, som presenterades under 2025 Tokyo International Conference on African Development (TICAD) i Yokohama den 20-23 augusti, syftar till att stärka de bilaterala relationerna med Nigeria, Tanzania, Ghana och Moçambique.

Inom ramen för initiativet har Japan International Cooperation Agency utsett Kisarazu i Chiba Prefecture till en hemstad för nigerianer, Nagai i Yamagata för tanzanier, Sanjo i Niigata för ghananer och Imabari i Ehime för moçambikier, skriver Business Insidee Africa.

Initiativet är en del av Japans strategiska ansträngningar att stärka de bilaterala banden med afrikanska länder, främja kulturellt utbyte och ta itu med utmaningarna på arbetsmarknaden till följd av den snabbt minskande befolkningen.

Att ha så starka band med afrikanska länder kommer att bidra till Japans nationella intresse av att främja personal som kan fungera som en länk till Afrika, med tanke på förväntningarna att kontinentens befolkning kommer att spela en nyckelroll i den globala utvecklingen när den fortsätter att växa, skrev The Japan Times före konferensen.

Myndigheterna i de fyra utvalda städerna var positiva.

Lokala myndigheter hoppas att utnämningen kommer att leda till en ökning av städernas befolkning, vilket kommer att bidra till deras regionala återupplivningsinsatser.

Informationsdirektören vid State House, Abiodun Oladunjoye, bekräftade för Nigerias räkning att partnerskapet kommer att omfatta en särskild visumkategori för högkvalificerade, innovativa och begåvade unga nigerianer som vill bo och arbeta i Kisarazu. Hantverkare och andra arbetare som vill uppgradera sina färdigheter kommer också att kunna dra nytta av det speciella dispensvisumet.

Samma visum kommer att utfärdas till migranter från Tanzania, Ghana och Moçambique. Japan erbjuder strukturerade vägar för professionell utveckling medan de afrikanska länderna förser Japan med nödvändig arbetskraft. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres deltog i konferensen och var säkerligen mycket nöjd med resultatet.

Motivationen bakom detta öppnande av gränserna är att Japans födelsetal är rekordlågt, med en fertilitetsgrad på 1,15 år 2024. Befolkningen i Japan minskade med 900 000 personer under 2024, vilket var det 16:e året i rad med en nedgång.

Japans demografi – ett fönster in i framtiden

Japan står inför en åldrande befolkning, med nästan 30 procent av sina medborgare över 65 år och färre än 60 personer i arbetsför ålder per 100 pensionärer. Denna demografiska förändring har förstärkt landets behov av utländsk arbetskraft för att stödja nyckelsektorer som teknik, tillverkning, jordbruk och sjukvård.

Det här är den typ av argument som vi européer har hört i 40 år. Vi har fått höra att vi behöver arbetskraft, och därför har våra europeiska ledare fyllt kontinenten med invandrare. Resultatet har inte blivit massor av sjuksköterskor och ingenjörer, utan socialbidragstagare och kriminella invandrare. Enbart i Norge beräknas invandringen kosta upp till 500 miljarder norska kronor varje år.

Är utfallet annorlunda i Japan? Det återstår att se, men utifrån sett är det svårt att förstå varför Japan skulle kunna lyckas, till skillnad från alla andra länder i den civiliserade världen.

Japan har en strategi för att stärka sitt inflytande i Afrika i en tid av ökande kinesiskt engagemang på kontinenten. Japans premiärminister Shigeru Ishiba tillkännagav också ett investeringspaket på 5,5 miljarder dollar i Afrika vid TICAD 9.

Herr Ishiba lyfte fram tre viktiga fokusområden: hållbar tillväxt ledd av den privata sektorn, ungdomar och kvinnor samt regional integration och konnektivitet inom och utanför Afrika.

När fokusområdena inleds med ”hållbar tillväxt” är det lätt att tappa hoppet. Begreppet upprepas sedan i artikelns avslutande stycke:

Genom detta strukturerade program försöker Japan ta itu med inhemsk arbetskraftsbrist, främja kommunal upplyftning och stärka strategiska partnerskap med Afrika och därmed skapa en modell för hållbart bilateralt engagemang och utveckling av mänskliga resurser.

Det är då konstigt att Japan skulle välja Nigeria som partner, ett land där religiösa och etniska konflikter, ofta mellan herdar och jordbrukare, har lett till minst 10.000 dödsfall på två år, enligt Amnesty.

Över 100 dödade i attack mot by i Nigeria – muslimska herdar dödar kristna bönder

I Ghana prövade svenskarna ett klimatprojekt som slutade i ett misslyckande. Målet att minska utsläppen av växthusgaser med 165.000 ton resulterade i endast 39 kilo.

2024 stoppade Utviklingsfondet, en privat norsk biståndsorganisation, alla projekt i Moçambique efter att ha avslöjat missbruk av biståndsmedel. Landet är i praktiken en enpartistat och attentat mot oppositionspolitiker är inte ovanligt. Även i Tanzania har oppositionspolitiker hittats dödade efter att ha blivit bortförda.

Japan har verkligen valt sina afrikanska partners från den översta hyllan. Ingen verkar ha ställt den självklara frågan: What can possibly go wrong?