Så var det bara en tillfällighet att resultatet blev det rakt motsatta efter varje val?

Hade de verkligen en plan för att göra våra gator säkrare, som de sedan satte i verket, bara för att det av helt oväntade skäl skulle leda till mer otrygghet? Eller var det så att de av helt andra skäl ägnade sig åt en selektiv massimport av unga män från aggressiva machokulturer i de södra ökenbältena som möttes av öppna gränser, dialog och låga straff?

Menade man verkligen allvar när man deklarerade att ”målet för regeringens försvarspolitik är att värna Norges säkerhet, trygghet och handlingsfrihet, våra intressen och värden”? Eller var det så att de föredrog att avveckla 85 procent av den norska försvarsmakten och gå i krig mot Ryssland?

Var det så att de anordnade två folkomröstningar om EU-medlemskap för att ta reda på vad vi tyckte, eller var det så att om vi sade nej skulle de ändå skriva in oss med salamimetoden och sedan be om en tredje omröstning om vi inte fattade budskapet första gången?

Är det verkligen så att de vill skapa ”en privat sektor med hög tillväxt som går med vinst”, eller försöker de förstöra vårt näringsliv genom att selektivt beskatta norska företagares förmögenhet, höja elpriserna och ge bort vår el nästan gratis till utländska företag?

Är det också så att när kronan rasar med 50 procent och elpriset ökar från 26 öre/kWh till en bra bit över 2 öre, så beror det på kriget i Ukraina och högre gaspriser? Men varför är allt så mycket bättre i Schweiz, och varför är elpriset 40 gånger högre nära våra internationella kablar än längre bort? Är det inte mer troligt att det beror på att de ljuger och att utlänningar inte vill spendera norska kronor för att de inte litar på norska politiker?

Tror politiker verkligen att CO2 är ett existentiellt hot mot världen, och att vi därför måste ta bort det från atmosfären (som omedelbart kommer att ersättas av mer CO2 från havet) och begrava det på Östersjöns botten, till ett värde av ytterligare miljarder, om våra skogar inte kan göra jobbet ensamma? Jag frågar eftersom människans koldioxidutsläpp inte har någon annan mätbar effekt än ökad växtlighet. CO2-hypotesen är en hypotes som gränsar till ren alkemi, och har därför förkastats av USA, Ryssland, Kina, Indien och över 130 andra länder.

Våra politikers bidrag är således en ren nettoförsämring av samhället. De tillför med andra ord inte något av verkligt värde för oss, annat än att de håller hjulen i gång så länge det finns pengar kvar i kassan. Tvärtom kastar de ut hundratals miljarder genom fönstret varje år. Frågan är varför de gör det.

Vet de inte bättre, har de en dold agenda eller har allt rasat samman för dem? Det enda vi vet med säkerhet är att de vill ha någon form av världsdiktatur som styrs av FN, EU, Kina och WEF, och där nationalstaterna följaktligen måste avskaffas.

Enligt Erna Solberg med flera bygger denna diktatur på så kallad stakeholder capitalism, vilket innebär att företag inte bara ska tjäna pengar utan också ta socialt ansvar, vilket gör mycket av det nuvarande politiska systemet överflödigt. Men förutsättningen är att stora investmentbolag, som Blackrock, är beredda att avstå från vinst till förmån för socialt ansvar. Blackrock är Jonas Gahr Støre första anhalt när han är i USA.

Men om dessa multinationella pengamaskiner skulle springa ifrån sitt sociala ansvar skulle vi bara ha kvar en diktatur bestående av en liten internationell elit styrd av artificiell intelligens, en slavklass som bor i smarta städer och en överflödig klass som inte kan användas till någonting. Eller som WEF:s andlige ledare Yuval Harari så empatiskt uttrycker det: ”Denna värdelösa klass kommer inte bara att vara arbetslös, den kommer att vara oanställningsbar.”

Ny ordförande för WEF är Larry Fink, vd för Blackrock.