En studie från Potsdam Institute for Climate Impact Research (PIK) i Tyskland kom förra året fram till, på en metodologisk grund som har visat sig vara bristfällig, att ”klimatkrisen” kostar 38.000 miljarder dollar per år.

Studien, som publicerades i Nature, blev den näst mest citerade studien inom klimatförändringsområdet 2024 och resulterade i stora rubriker i Tysklands mest inflytelserika medier.

Nu, 15 månader senare, medger världens kanske mest inflytelserika vetenskapliga tidskrift att studien har allvarliga svagheter. Men det hade redan blivit tydligt när den före publiceringen fick svidande kritik från flera forskare som bedömde kvaliteten på arbetet för Nature, rapporterar Die Welt.

Under tiden har den misskrediterade studien använts för att informera arbetet i mäktiga institutioner runt om i världen, till exempel OECD, regeringar, centralbanker och Världsbanken, skriver den tyska tidningens vetenskapsredaktör Axel Bojanowski, som kallar det ”en av de största vetenskapliga skandalerna de senaste åren”.

Studien var inte bara en mediasuccé utan påverkade även de högsta politiska organen. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Världsbanken och den amerikanska regeringen använde den till exempel som vägledning. Network for Greening the Financial System (NGFS), en sammanslutning av centralbanker och statliga myndigheter för klimatskydd, antog resultaten av studien i sina beräkningar av de framtida kostnaderna för klimatförändringar, som fungerar som en modell för regeringar och företag.

Europeiska centralbanken (ECB) använder också NGFS-scenarier, bland annat för att stresstesta det europeiska finansiella systemet. Extrema scenarier som det från PIK-studien kan leda till policyförändringar, till exempel genom att kräva att banker bygger upp ett högre eget kapital på grund av upplevd hög klimatrisk, vilket kan bromsa den ekonomiska tillväxten.

Bojanowski pekar också på den ideologiska intressegemenskapen mellan det tyska institutet som producerade studien och de institutioner som använde den:

Här sammanfaller PIK:s och NGFS:s intressen, vilka båda följer den vetenskapligt mindre robusta teorin om «planetary boundaries», som kräver begränsning av ekonomisk aktivitet.

Den här samverkan har bidragit till att försvaga Tysklands ekonomi, enligt statsvetaren Jessica Weinkle vid University of North Carolina.

Weinkle ser ”allvarliga intressekonflikter”, eftersom PIK är ekonomiskt sammanflätat med NGFS via den inflytelserika klimatstiftelsen Climate Works, en stor sponsor av NGFS, som också betalar PIK för beräkningen av NGFS-scenarierna.

Studiens huvudförfattare, klimatforskaren Anders Levermann, förnekar att det skulle föreligga någon intressekonflikt.

Hur Nature kunde publicera studien efter peer review är fortfarande ett mysterium:

Alla fyra forskare som granskade arbetet hade hittat allvarliga brister i studien.”Jag har allvarliga farhågor om osäkerheten och giltigheten hos den empiriska modellen som de skapade och använde för förutsägelserna”, skrev en.

”Jag måste tyvärr påpeka att den statistiska metodiken som ligger till grund för forskningsartikeln med denna titel inte har någon vetenskaplig grund alls”, kritiserade en annan.

En tredje skrev:

”Jag har svårt att tro på resultaten, som verkar […] kontraintuitivt stora.”

Samma person fruktade också konsekvenserna av ett offentliggörande:

Med tanke på framtiden tillade han: ”Att publicera siffror i inflytelserika tidskrifter som sedan i huvudsak diskrediteras kan skapa mycket förvirring.”

Kommentatorns oro var inte ogrundad:

Den 8 november 2024 tillkännagav NGFS sin nya ”skadefunktion” för beräkning av klimatskador, som också skulle baseras på PIK-studien.

Forskarna bakom studien, som också har kritiserats av flera andra forskare sedan den publicerades, har sedan dess släppt en ny version, där de kommer fram till ungefär samma resultat med en ny metodik:

I den nya artikeln – ett ”preprint” utan peer review – hävdar PIK-författarna att deras resultat i allt väsentligt står sig efter några korrigeringar. Klimatskadorna är därför bara något lägre.

Skepticismen lyser inte heller med sin frånvaro efter uppdateringen. En kritiker säger att metodiken verkar ha handplockats i syfte att nå önskad slutsats, skriver Die Welt.

Institutionella påtryckningar har bidragit till att förstöra vetenskapen, säger den amerikanske fysikern Steven Koonin.

För vår del kan vi tillägga att reparationsarbetet efter förstörelsen inte är i närheten av att ha börjat, eftersom förstörelsen inte ens har erkänts officiellt ännu. De som i dag tar för givet att forskare uttalar sig inom områden där pengar och politik är inblandade är dock antingen naiva till dumhet eller själva ute i ljusskygga ärenden.

Men många frågor förblir obesvarade, som till exempel denna: Varför ingår västvärldens centralbanker och myndigheter i ett ideologiskt nätverk som gynnar mindre ekonomisk aktivitet? Är de alla köpta och betalda av Kina?