”Jag är mycket intresserad av begreppet ’den politiska eliten'”, skriver den danske sociologen Henrik Dahl på Facebook.

Detta hänger samman med min uppfattning att den omfattande legitimitetskris som drabbat den politiska sfären i ett antal västländer har provocerats fram av de politiska eliterna.

Dahl tillhör partiet Liberale Alliancen, som han har representerat både i Folketinget (2015–2024) och därefter i Europaparlamentet. Han har skrivit kommentarer i många år, bland annat för

Weekendavisen.

Dahl anser att europeiska politiker driver igenom flera politiska trender som knappast har majoritet någonstans: öppna gränser, massinvandring från Mellanöstern, ”grön omställning”, avveckling av traditionella yrken och, naturligtvis:

Massiv ”wokeness” och annan ”vänsterliberalism” som inte har någon plats i ett klassiskt liberalt universum.

Vänstern förstår inte att deras politiska beslut har skapat den ”högerpopulism” som de vägrar ta ansvar för. Men postulat har dykt upp ur tomma intet. Sociologen Dahl anser att termen ”elit” är lätt att förstå men allt svårare att definiera.

Jag tror att det finns något i att säga att ”eliten” är ett löst nätverk som hålls samman av vad Bourdieu kallade en livsmiljö.

Nätverket består av beslutsfattare och medlemmar av centralregeringen, stora organisationer, media, icke-statliga organisationer och forskningsinstitutioner.

Den vana som medlemmarna har är en moralisk och moraliserande vana där poängen är att det helt enkelt är omoraliskt att tro på något annat än vad eliten tror.

Data och logiska argument som motsäger elitens hysteriska teorier och mantran avvisas med motiveringen att sådana data är omoraliska.

Hur systemet fungerar kan man se till exempel i Europaparlamentet. Här vill till exempel vänsterpartierna diskutera ökningen av våldet mot kvinnor. Å andra sidan vill de tabubelägga de data som visar var ökningen kommer ifrån: invandrare från det turbulenta Mellanöstern.

Detta är ett perfekt exempel på moralism som ett instrument för förtryck och kontroll. Ett annat exempel: den tyska förbundskanslern säger att invandringen från Mellanöstern har förändrat gatubilden i Tyskland. Man måste vara blind för att inte se detta – men uttalandet (och många relevanta exempel) drunknar i moraliska tirader i media. Med en stor del av eliten som avsändare.

Denna moraliserande elit är idag det största hotet mot Europa och det största hindret för enighet och framsteg på hela kontinenten, enligt Dahl.

Så kanske man bör fråga sig själv om man tillhör den moraliserande eliten?

Ja, det gör du. Om du kan svara ja på minst åtta av följande tio påståenden:

1. Vid ett tillfälle trodde du att Giddens var världens främsta sociolog. Ett faktum som bara kunde förbises på grund av dåliga betyg i gymnasiet.

Anthony Giddens är en berömd brittisk sociolog som är mest känd för sin struktureringsteori. Jag läste en grundkurs i sociologi som ett vad med några kvinnliga vänner under mina studier, där regeln var att jag bara fick studera på lördagar. Anledningen till vadet var att jag hade varit mycket kritisk mot olika sociologiska teorier, och vissa sociologistudenter var irriterade.

Jag läste inte så mycket, eftersom lördagar innebar festande, men jag lärde mig något av Gibbens, gjorde tentamen och fick faktiskt bättre betyg än alla som hade utmanat mig – inget att skryta om, egentligen, eftersom de unga kvinnorna inte direkt var stjärnstudenter, även om de var trevliga.

Nu är Gibbens baron och sitter i överhuset. De betalade förstås aldrig för det förlorade vadet.

2. Vid ett tillfälle trodde du att Barack Obama utan tvekan var USA:s största president.

3. Vid ett tillfälle trodde du att Angela Merkel var den största tyska kanslern sedan Bismarck.

4. Vid ett tillfälle trodde du att länder med McDonald’s aldrig skulle gå i krig med varandra.

Som Dahl förstår är detta naturligtvis helt idiotiska påståenden. Obama startade krig, Merkel förstörde den tyska ekonomin och säkerheten, och McDonald’s finns i de flesta länder i världen utan att minska risken för krig. Visserligen har hamburgerkedjan dragit sig tillbaka från Ryssland, men ryssarna tog helt enkelt över lokalerna och skapade sin egen hamburgerkedja.

5. Du tror fortfarande att FN – trots sina brister – är oumbärligt för att säkerställa världsfred och mänsklighetens utveckling.

FN är ett totalt fiasko. De skapar inte fred, de bygger upp en gigantisk och kostsam byråkrati och bidrar till och med till ren terror, som UNRWA-anställda gjorde i terroristattacken mot Israel.

6. Du har någon gång trott att migration inte bara handlar om att visa vem vi är, utan också är det enda som är ekonomiskt rimligt.

Lögnen att vi behöver invandrare av ekonomiska skäl, och för att någon ska arbeta som vårdpersonal och ta hand om våra äldre, är ännu en uppenbar lögn som avslöjades för minst 30 år sedan.

7. Du tror att EU:s gröna omställning inte bara kommer att rädda klimatet, utan också är ett ekonomiskt äventyr som väntar på att inträffa.

Ingen kommentar behövs.

8. Du tror att högerpopulismen har sitt ursprung i bristande utbildning och fortbildning.

9. Du tror att mer utbildning kommer att lösa de politiska spänningarna och splittringarna i Europa.

För att det ska ske måste akademin återuppstå som en läroanstalt som strävar efter kunskap och insikt, men våra universitet och högskolor är alltför genomsyrade av wokeism och galenskap, så hoppet svinner.

10. Innerst inne tror du att nationalstaten är en nostalgisk kuriositet, inte en lämplig ram för en komplex värld.

Tja, jag är norsk, och den dag då det stod klart att Norge kommer att delta i sommarens VM kan jag bara säga: Allt för Norge!

Det dåliga är att jag känner många människor som skulle hålla med om de tio punkterna ovan. Få av dem är konservativa, ingen av dem har tillbringat flera år i uniform som jag, och nästan ingen av dem har varit engagerade i sport på en seriös nivå. De har inte upplevt situationer där uppoffringar och ansträngningar faktiskt spelar roll.

De flesta av dem har bekväma jobb, till exempel på ett kontor för en lokal eller nationell myndighet, många av dem är lärare, vilket naturligtvis är ett mycket viktigt jobb, men de får också sin lön från statskassan, och de allra flesta tillhör vänsterflygeln, ofta långt till vänster om Arbeiderpartiet.

När jag pratar med snickare, rörmokare eller bilmekaniker kan det mycket väl vara så att vissa av dem röstar på Labourpartiet, ofta av gammal vana.

Men hårt arbetande människor, ofta män, är i själva verket konservativa i hjärtat och går inte omkring och fantiserar om att deras söner egentligen är flickor eller att islam är en fredens religion.

En liten glimt av optimism har dykt upp, även hos mig, som alltid är pessimist. Motståndet mot galenskapen växer, och i Danmark finns det några hjältar i frontlinjen, såsom socialdemokraten Frederik Vad. Henrik Dahl följer upp. Var finns norrmännen på samma intellektuella nivå som kan delta på rätt sida i kulturkriget?