Nyligen stormade en grupp palestinska aktivister en konsert i Paris med Israels filharmoniska orkester. De kastade facklor in i salen och skrek vilt. Musikerna fullföljde konserten trots hoten, och publiken gick hem med två motstridiga upplevelser: en civiliserad israelisk orkester kontra ett uttryck för våldsam islamistisk barbarism. Dessa två kulturer representerar det val som västvärlden måste göra varje dag. Bakom barbarerna står, förutom våra egna medier och politiker, mäktiga stater som Iran och Qatar, som med sina långsiktiga planer och enorma rikedomar kan förvirra västvärldens förmåga att skilja mellan rätt och fel.

Terroriststaten Qatar

Denna vecka avslöjade The Guardian att terroriststaten Qatar finansierade en hemlig operation utförd av privata spionföretag mot en av de kvinnor som anklagade Karim Khan för sexuella brott. Han var då åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag och avstängdes i maj 2025, samtidigt som FN inledde en utredning av anklagelserna mot honom.

Islamisten Karim Khan var den som utfärdade arresteringsorderna mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och före detta försvarsminister Yoav Gallant i maj 2024. Och nu försöker Qatar smutskasta kvinnan för att hon påstås vara israelisk agent! Operationen leddes av det Londonbaserade konsultföretaget Highgate. Tillsammans med ett annat spionföretag, Elicius Intelligence, försökte Highgate bevisa en koppling mellan Israel och den som anmälde Khan, men utan framgång. Operationen riktade sig också mot andra tjänstemän vid Internationella domstolen som var inblandade i hanteringen av klagomål mot Khan.

ADL:s Mamdani Monitor

Varhelst man hittar antisemitiska islamister måste man också följa pengaspåren från Qatar och Iran. Till och med modern till islamisten och BDS-aktivisten Zohran Mamdani, nyvalda borgmästaren i New York City, fick betydande ekonomiskt stöd från Qatar.

Den 5 november tillkännagav Anti-Defamation League (ADL) lanseringen av ”Mamdani Monitor”. Syftet är att följa och övervaka den nya Mamdani-administrationens politik och personalutnämningar samt skydda stadens judiska invånare under en period av antisemitism som New York City aldrig tidigare upplevt. ADL:s verkställande direktör Jonathan Greenblatt sammanfattade fallet på följande sätt:

”Den tillträdande borgmästaren Mamdani har främjat antisemitiska narrativ, umgåtts med personer som har en historia av antisemitism och visat en intensiv fientlighet mot den judiska staten som står i strid med åsikterna hos den överväldigande majoriteten av judiska New York-bor. Vi är djupt oroade över att dessa personer och principer kommer att påverka hans administration i en tid då vi har spårat en skamlös våg av trakasserier, vandalism och våld riktat mot judiska invånare och institutioner under de senaste åren. … ADL:s huvudsyfte är att skydda det judiska folket, och vi kommer att vara obevekliga och orubbliga i våra ansträngningar att säkerställa säkerheten för alla judiska New York-bor.”

Detta avser alltså samma Mamdani som NRK berömde på tisdagen, samtidigt som man passade på att demonisera Israel. ADL, liksom många andra, har inga som helst problem med att Mamdani är muslim. Mamdani gör ingen hemlighet av sin hårda kritik mot Israel, som han kallar en apartheidstat och anklagar för folkmord, och vägrar att ta avstånd från massakern i oktober. Han hotar att arrestera Israels premiärminister om han kommer till staden. Allt detta samtidigt som han låtsas att han inte är antisemitisk och till och med fördömer antisemitism i några av sina tal.

Irans strategiska kamp mot västvärlden och judarna

En 85-sidig rapport med titeln: ”Den islamiska republiken Irans infiltration av Frankrike – spioner, påverkare och ligister: Kaosmekanik”, som lämnats in till det franska parlamentet och inrikesministern av det oberoende franska forskningscentret ”France 2050”, beskriver Irans strategi, som har pågått i årtionden, från ambassader och akademiska kretsar till politik och media – med målet att forma medvetenheten och påverka beslutsprocesserna i Frankrike och undergräva demokratiska regimer inifrån. Allt som en integrerad del av Irans globala jihadistiska koncept:

Enligt rapporten verkar Al-Quds-enheten i Frankrike genom åtta olika grenar: infiltration, underrättelseverksamhet, diplomatisk samordning, kontroll av diasporan och ideologisk påverkan, ekonomisk krigföring, cyberkrigföring och terrorism. En av rapportens viktigaste slutsatser är att Iran använder den palestinska frågan som ett medel för politisk infiltration och för att undergräva den allmänna ordningen. Genom band till Folkets front för Palestinas befrielse och extremvänsterrörelser i Frankrike försöker Teheran att ”utnyttja den palestinska flaggan för att skapa oro och utöva diplomatiskt tryck på Israel och västvärlden… Den palestinska flaggan har blivit ett verktyg i Teherans händer – inte som en flagga för solidaritet, utan som ett medel för att undergräva den allmänna freden och ordningen”.

Rapporten tar också upp kopplingarna till offentliga personer som är associerade med det radikala vänsterpartiet France Rebellious. Rapporten rekommenderar att den franska regeringen stärker säkerheten kring ”känsliga samhällen”, kartlägger iranska frontorganisationer och finansieringskällor, främjar EU:s betecknande av revolutionsgardet som en terroristorganisation, antar lagstiftning om öppenhet när det gäller utländskt inflytande och stärker enheterna mot desinformation.

Författarna betonar att även om rapporten handlar om Frankrike har den konsekvenser utanför landets gränser – och varnar för ett omfattande iranskt hot mot hela Europa, som Teheran ser som en ”central arena för exporten av den muslimska revolutionen”.

Vi saknar en liknande rapport om terroriststaten Qatar, som tyvärr fortsätter att skyddas av USA mot all politisk förnuft.

Det finns ingen anledning att tro att situationen i Norge är annorlunda. Iran, Qatar och andra islamistiska rörelser vet hur man utnyttjar västvärldens svagheter, vänstern och folkets girighet. Det är genom vänstern som islamisterna, under täckmanteln ”solidaritet”, har infiltrerat ett antal politiska ämbeten och maktpositioner. Mamdani och Karim Khan är två sidor av samma mynt. Fredliga muslimer saknar i allmänhet stöd från både vänstern, Iran och Qatar.

Resultatet av islamisternas ständigt ökande makt i västvärlden är bland annat växande våld och antisemitism, med oss judar som primära mål. Det är en illusion att tro att detta kommer att sluta med judarna; hela västvärlden är på väg att förlora sin humanistiska identitet om vi inte sätter ner foten mot det globala inflytandet från projekten från Iran och Qatar och deras våldsamma islamister med vänner som orsakar kaos på våra gator.

Det så kallade antirasistiska centret

Nyligen såg vi hur det så kallade Antirasistisk senter publicerade en rapport som öppet kritiserar norska medier för att inte vara tillräckligt pro-palestinska! Och inte nog med det, de har också pekat ut en av våra judiska ledare, som de försöker stämpla och tysta, trots att Norge fortfarande är ett demokratiskt land. Attackerna mot Ervin Kohn är en attack mot var och en av oss norska judar.

Vi förstår varför rapporten har publicerats utan författarnas namn. Det är uppenbart att ingen vill förknippas med denna vulgära skrämselpropaganda. För slutsatsen av att läsa detta nonsens är att var och en av oss som inte stöder Hamas, som inte firar oktobermassakern, som fortfarande tror att Israel har rätt att existera och försvara sig, som fortfarande vägrar att acceptera lögnen om ett Palestina som aldrig har existerat, som fortfarande vet att det är islamisterna som begår folkmord i Sudan, inte Israel som för krig mot Hamas i Gaza, och som stöder civila på båda sidor – alla vi är rasister.

Det är den här typen av extremister vi har i det så kallade antirasistiska centret, som försöker diktera vad vi ska tycka och tro och vem som ska uteslutas.

Lika förkastligt är det faktum att Norges statsminister Jonas Gahr Støre och Oslos borgmästare Anne Lindboe legitimerar de extremistiska organisationer som stod bakom fackeltåget i söndags, med LO i förarsätet, genom att delta i deras så kallade Kristallnacht-minneshögtid, som missbrukas för fientliga antisionistiska agenda, istället för att delta i DMT:s värdiga minnesceremoni i synagogan.

Våra politiker som finansierar och stöder sådana extremistiska organisationer är en del av problemet, inte bara Iran och Qatar. Deras handlingar strider mot deras ord. Man säger att ord kan förändra mycket, men då måste de följas av konkreta handlingar. Man kan inte säga en sak och sedan göra något annat.