Mary Gonzalez kom till Norge när hon var åtta år gammal. Idag har hon ett budskap till norska journalister och vänstern: Sluta låtsas att ni förstår Venezuela.

– Jag är född i Venezuela. Jag kom till Norge när jag var åtta år, efter att Chávez-regimen skärpt sitt grepp om oljebolaget PDVSA och rensat ut anställda som inte var lojala, berättar Mary Gonzalez för Document.

I en video på TikTok tog hon stark ställning mot den norska pressen, politiker och journalister som har framställt Donald Trump som någon som åsidosätter folkets vilja i Venezuela.

Hon beskriver ett Venezuela där den politiska makten förvandlades till kontroll över arbetslivet och där oljesektorn – ekonomins livsnerv – politiserades. Under den stora oljekonflikten 2002–2003 avskedades över 18.000 PDVSA-anställda. En av dem var hennes far. Gonzalez säger att Norge samtidigt behövde ingenjörer, särskilt i Stavangerregionen, och att många venezuelaner fick jobb i norska industriföretag, särskilt sådana med kopplingar till oljeindustrin.

Men Venezuela släppte aldrig taget.

– Jag har sett familjemedlemmar och kusiner be om pengar för att köpa en T-shirt eftersom de inte har några pengar alls. Det råder stor brist på basvaror. Vänner har dödats, säger Gonzalez.

Hon berättar också om sin mormor som var tvungen att åka till Norge när hennes hälsa försämrades, och en annan mormor som flydde till Mexiko. ”Jag har sett för mycket för att kunna tiga”, säger Gonzalez.

I intervjun kritiserar hon särskilt vad hon anser vara en naiv, politiserad och partisk bild av Venezuela i europeiska medier – och i norska redaktioner. Den 25-åriga kvinnan beskriver sig själv som venezuelansk och älskar sitt hemland. Hon arbetar som makeupartist, och det var en särskild ära för henne när hon fick möjlighet att sminka María Corina Machados dotter.

– Folk följer inte vad som händer i Venezuela. De vill inte veta. De vet inte hur det är att gå hungrig eller stå i kö i timmar för att få en kartong mjölk. De behöver inte vara rädda för att gå ut på gatan och bli arresterade av polisen för att de säger att de inte gillar regimen, säger Mary Gonzalez.

Hon säger att hon blir både arg och frustrerad när hon ser västerländska kommentatorer tala om latinamerikansk socialism i ”mildare” ordalag, samtidigt som de hamrar på Trump som om det vore samma sak.

– En liten del av mig blir riktigt arg och tänker: ’Du är så dum’. Men de vet inte hur det är att fly från denna diktatur, säger Gonzalez.

Gonzalez påpekar att internationella observatörer och människorättsorganisationer har beskrivit långvarig och brutal förtryck i Venezuela.

Efter presidentvalet 2024 drog Carter Center slutsatsen att valet inte uppfyllde internationella standarder och att de inte kunde verifiera eller bekräfta de resultat som valmyndigheterna hade offentliggjort. Carter Center Human Rights Watch har också beskrivit omfattande övergrepp, godtyckliga arresteringar och våld efter valet.

Hon nämner politiska fångar som ett konkret exempel på den verklighet som hon anser att man försöker dölja.

– Alla medier och journalister kontrolleras av regimen. Det finns 1.300 personer i fängelse av politiska skäl, säger Gonzalez.

Siffran varierar mellan olika källor och perioder, men både organisationer och internationella medier har nyligen rapporterat att hundratals fortfarande sitter fängslade av politiska skäl, medan myndigheterna genomför selektiva frigivningar.

Reuters rapporterade nyligen att människorättsorganisationer uppskattar att det finns cirka 900 politiska fångar i Venezuela, medan regeringen förnekar deras existens.

Gonzalez anser att det är mönstret i sig som är poängen: en regim som skärper sitt grepp samtidigt som den försöker vinna tid, ändra narrativet och splittra oppositionen.

Hon beskriver också den ekonomiska kollapsen som bakgrund: hyperinflation, tomma hyllor och ett land som gick från oljerikedom till fattigdom.

År 2018 uppskattade IMF att inflationen kunde överstiga 1 000 000 procent – en nivå som säger allt om hur total kollapsen var.

När det gäller vägen framåt säger Gonzalez att hon hoppas på en verklig maktförändring – och pekar på oppositionens ledarskap.

– Det jag vill se är att makten ges till dem som förtjänar den”, säger Gonzalez. Hon pekar särskilt på de verkliga vinnarna i det senaste valet, Edmundo González och María Corina Machado.

Dessutom måste landet öppna upp sin ekonomi igen.

– Om vi måste byta lite olja mot lite värdighet, så är det värt det. Vi ska svälta medan Maduro chillar med en Rolex på handleden. Det är otroligt, säger Mary Gonzalez.

Slutligen återkommer hon till det som provocerar henne mest i den norska offentligheten: att det lidande som hennes hemland har gått igenom ibland behandlas som ett ideologiskt argument – inte som en varning.

– Var var all denna uppmärksamhet 2017, när situationen var som värst? Ingen lyssnade på oss då, säger hon.